Alla inlägg av Amelie Schenström

Skivor

Darksun – The Dark Side

Lämna en kommentar

darksun2007ARTIST: Darksun
TITEL: The Dark Side
RELEASE: 2007
BOLAG: F C Metal

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Amelie

Spanska DARKSUN – som egentligen är halva bandet NÖRTHWIND, släpper sitt tredje album – som egentligen är deras andra album. Fast på engelska. Låter det lite rörigt? Inte så farligt. Bandet bildades 2002 efter att NÖRTHWIND splittrats vilket resulterade i de båda banden DARKSUN och VEDAVAL. DARKSUNs debutalbum, ”El Legado”, gavs ut 2004, och 2006 kom plattan ”El Lado Oscuro”. Föreliggande album, ”The Dark Side”, är en översättning till engelska och nyinspelning av ”El Lado Oscuro”.

Plattan börjar med en mässande uppläsning, följt av ett pampigt instrumentalt intro. Därpå följer en rad spår med mycket bra musik. Men, och det är ett stort men, så fort sångaren, Dani González Suárez, öppnar munnen faller det hela. Tyvärr. Det låter inte bra. Dessutom ger engelskan ett taffligt intryck, rimmen faller platt. Mycket ”…forever, now or never…” och ”..for another, my blood brother”.

Jag blir alltså som besviken en bit in i varenda låt. Det börjar så bra, men så kommer sången och då fallerar det igen. Om detta är power metal så är det i alla fall inte mycket till ”power” i González Suárez röst. Bäst klarar sig således de låtar som bygger mycket kring körer och instrumenten, bland annat storslagna orgel-, blås- och stråkinslag som i Elegy-Part 1-Confrontation. Del 2 av elegin ska bäras av sångarens röst, och då går det som det går – igen. Medan Part 3 klarar sig bättre med sina köravsnitt. I Prisoners of fate vågar sig sångaren på att pröva lite andra röstlägen vilket genast gör det hela mer intressant, och Echos of the Past håller nästan ända fram…

”Värst” blir det i det avslutande korta stycket Legend, med piano och sång som bärande element. Det enda försonande med den är att det snart tar slut. Nej, jag vill inte orda mer om detta.

Således, ”The Dark side” av DARKSUN är en platta som kanske vore bättre ogjord. Kanske gör sångaren mer rättvisa åt den spanska versionen? Bra låtmaterial och kompetenta musiker dras ner av tyvärr, tyvärr, ibland rent usel sånginsats. Ändock gör sångaren en del bra saker och tillsammans med den bitvis riktigt sköna musiken ska de i alla fall ha betyg 5/10.

/BiblioteKarin

Skivor

Engel – Absolute design

Lämna en kommentar

engel2007ARTIST: Engel
TITEL: Absolute design
RELEASE: 2007
BOLAG: Steamhammer

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Gedigen debut sprungen ur Göteborgsmyllan
Fyrtiosju minuter skön svensk metal, tung men lättlyssnad musik, bara att följa med och njuta. ENGELs debutalbum ”Absolut Design” är ett gott verk, och med en del verkligt spännande musikaliska vändningar.

”for the majority of Swedish extreme metal musicians membership of the scen is more salient than membership of one particular band. The Swedish scen is superficially constantly in flux but its membership remains stable and enduring.” På ytan i ständig förändring men i grunden stabil, så beskrivs den svenska metal-scenen i boken ”Extreme Metal” (Keith Harris, 2007). Det är svårt att tänka sig en bättre illustration till detta än gruppen ENGEL som nu kommer med sitt debutalbum, ”Absolut Design”. Gitarristen Niclas Engelin har spelat med IN FLAMES och varit medlem i PASSENGER tillsammans med Anders Fridén, som är producent för albumet samman med Daniel Bergstrand. Michael Håkansson har lirat bas i EVERGREY men också i ALL ENDS, vars båda grundare Gelotte och Strömblad spelar med nämnde Fridén i IN FLAMES. Och så vidare. Övriga musiker är inte heller några nybörjare. Marcus Sunesson har tidigare varit gitarrist i banden THE CROWN och THE HAUNTED. Sångaren Magnus Klavborn kunde man tidigare hitta i HEADPLATE, och trummisen Daniel ”Mojjo” Moilanen i THE PROJECT HATE, och tidigare LORD BELIAL.

Denna västkustska korsbefruktning har i föreliggande album resulterat i något nytt och delvis ganska eget. Magnus Klavborn har ett brett och varierat röstregister, och bjuder på allt från skönaste skönsång till grövsta growl. Det är mycket melodi, backat av skickligt gitarrspel och snabba trummor. Inledningens In Splendour lägger grunden med sitt tunga malande och med emellanåt ganska udda tongångar. Tempot är betydande i låtar som Propaganda och Casket Closing, medan spåren Descend och Next Closed Door är av det, relativt sett, lugnare slaget, den senare med vackra stämmor i inledningen. Favoritspåret Calling Out är kanske plattans rivigaste låt och finns också ute med en skön video.

Det här är alltså riktigt bra. Visst är det lockande att genast jämföra ENGEL med IN FLAMES och annan göteborgsmetal, men det finns också anledning att låta bli, ”Absolut Design” står stadigt på egna ben och albumet innebär helt enkelt en säker debut av ett mycket kompetent band. Betyget blir 7 av 10.

/BiblioteKarin

 

Skivor

Kragens – Infight

ARTIST: Kragens
TITEL: Infight
RELEASE: 2007
BOLAG: Locomotive Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Det är alltid lite extra roligt med musik från icke anglosaxiskt område. Det finns ju bra både t ex japansk, finsk och föralldel svensk metal, och här står vi nu inför fransk sådan. Att sedan ”alla” band sjunger på engelska – Rammstein undantaget – tycks idag nästan ofrånkomligt.

Nice-baserade Kragens bildades 2000 som ett lokalt coverband, men började snart göra eget material. Debutalbumet ”Dying in a Desert” kom 2004 och året därpå ”Seeds of Pain”. Årets skiva, ”Infight”, är liksom den föregående producerad av Tue Madsen.

Öppningsspåret, Deaf and Blind, och därmed hela plattan inleds mjukt med piano och stråkar för att snart övergå i tunga gitarrer och snabba rytmer. All mjukhet lyser sedan med sin frånvaro. Gitarrerna får genomgående mycket utrymme på plattans totalt nio spår. ”Trummaskinen” Olivier Gavelle jobbar emellanåt så effektivt att hans instrument momentant skapar en ljudmatta som riskerar att helt förlora sina distinkta ljud, t ex i Tyranny of god, kanske plattans bästa låt.

Kragens står stadigt med fötterna i den melodiska metal-traditionen men med en, som det verkar, outsinlig vilja till spänningsskapande variation. För mig (som egentligen är allergisk mot all genre-bestämning) smakar detta ömsom death, ömsom thrash och power, och ibland hör man Bruce Dickinson – jo, jag svär! – spöka i sångarens röst, t ex på den lugnare The falling man och avslutningsspåret Metalize. Renaud Espeche bidrar också till intressanta spänningar när Dickinson-rösten varieras med desperat raspig sång och djupaste growl. Allt på ett fat, och det blir definitivt aldrig tråkigt.

Bandnamnet, som har gett mig visst huvudbry, visar sig komma från Jack Vances science fiction-roman ”The Blue World”, där bläckfiskliknande monster med benämningen ”Kragens” sätter mänskligheten under slaveri. Fritt fram för egna tolkningar.

Tillhör du dem som lyssnat på och gillat Kragens förut lär du inte bli besviken på detta album. Och för dem som ännu inte bekantat sig med fransmännen ifråga finns nu all anledning att ge sig in i närkamp med deras musik. Betyg 8 delar jag utan att tveka ut till ”Infight”.

/BiblioteKarin