Alla inlägg av Robert Gustafsson

Ström – En Orkan På Vår Sida

ARTIST: STRÖM
TITEL: ”En Orkan På Vår Sida”
RELEASE: 2024
BOLAG: Black Lodge

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

2022 debuterade Småländska STRÖM med sin säregna blandning av progg, AC/DC-rock, baksnus och svenska poetiska texter. Den självbetitlade debuten levererade ett helt pärlband singlar, och för oss som fastnade i skivan var det hart när omöjligt att slita sig fri; den fäste hårdare än gårdagens rester på ett grillgaller. För undertecknads del bar det hela vägen till förstaplatsen på årsbästalistan, men det ska erkännas att det vid första anlyssningen var musik som gjort för att få lyssnaren att hajja till. Vattendelare, minst sagt, där resterande del av redaktionen inte alls delade förtjusningen. Förståeligt och synd för dem. Helt rätt att uppföljaren ”En Orkan På Vår Sida” skärskådas av någon som sett ljuset då, för det är såklart en förutsättning för en någorlunda rättvis bedömning – här är nämligen intet nytt under solen. Kvar finns känslan av progg (Mitt Liv Som Dum eller avslutande Tack För Mig), AC/DC-vibbar (typ resterande del av skivan), stolt flaggviftande folkölsromantik och poesi (en strof som ”vart jag mig i världen vänder har jag bara mina händer” är ett fint exempel). Hela skivan summeras allra bäst i starkaste spåret Småland, vars text med lätthet skulle kunna utgöra nationalhymn för landskapet i fråga, samtidigt som låten sammanfattar STRÖM i all sin prakt.

Likt debuten har efterföljaren erhållit många varv i spelaren för att bottna rejält och låta musiken fästa. Herrar Zdravko Zizmond (sång), Calle Sjöqvist (gitarr), Johan Siljedahl (gitarr & percussion), Joel Carnstam (bas) och Tomas Salonen (trummor) sitter på ett närmast unikt recept i svensk musik idag, och ”En Orkan På Vår Sida” lär ta dem till fortsatta höjder. De hyllas av creddiga skribenter som Fredrik Strage och för den delen Ronnie Svensson på Nyhetsmorgon och det är bandet väl värda. Ändå håller jag uppföljaren en smula svagare än förra given.

”En Orkan På Vår Sida” har sin riktiga topp i tidigare nämnda Småland, men övriga toppar är glesare och med lägre höjd än vad som var fallet på ”Ström”. Efter inledande titelspåret landar skivan under ett par låtar på en platå där spåren Blodsprängda Ögon, Aristokrat, Kicken och Knoga För Jämnan blir relativt jämntjocka. Bra, men på gränsen till transportsträcka innan andra halvan av skivan tar vid med fler spetsiga toppar i form av exempelvis Stämpelklockan och Med Min Längtan (Lämnar Jag Dig). Det är måhända naivt att ha förhoppningar om samma fullträff rakt igenom som fallet var med debuten och det är givetvis petitesser i sammanhanget när ”En Orkan På Vår Sida” är såpass stark, men… kom den kanske lite för snabbt inpå och hade vunnit ÄN mer på att få mogna lite till?

Årsbästalistan 2023 – Robert

Då var det äntligen dags – skivåret 2023 ska summeras! Överlag ett jämnt och starkt år med säkerligen 30-40 skivor som länge fanns med på den ”korta listan” över de plattor som slutligen skulle kunna trona överst, och dessutom med en hel del skiftningar under årets gång. Topp 10-listan innehåller till slut en fin samling skivor med representanter från olika genrer, känslomässiga bomber och en hel del alster som verkligen vuxit upp och ut under årets gång. Sist men inte minst: en vinnare med närmast övernaturligt anslag!

Topp 10 Skivor

10. Born Into The Twisting Rope – INDUSTRIAL PUKE
Kort, effektfullt och med härligt skitig ljudbild står den där. Ena benet i dödsmetall, det andra i ett dike av crust och punk. ”Born Into The Twisting Rope” har rensat skallen på undertecknad väldigt många varv de gångna året!

9. Foregone – IN FLAMES
En aning oväntat för egen del, det här att IN FLAMES 14:e (!) fullängdare skulle spöa skiten ur vad de gjort de senaste två decennierna, typ… men det ska man ju inte klaga över. Veteranerna visar var Göteborgs-skåpet ska stå!

8. But Here We Are – FOO FIGHTERS
För oss som har en svag sida för Dave Grohl och hans FOO FIGHTERS betyder årets ”But Here We Are” lite extra mycket. Här kastar sig bandet ut i bearbetandet av sorgen över bortgångna trummisen Taylor Hawkins, och resultatet är en skiva som flödar över av känslor, från finstämd hyllning och sorg till stökigare ilska – allt draget i bandets sedvanliga filter och förmåga att förpacka musiken i episk arenarock.

7. Pale Existence – OCEAN OF GRIEF
Detta är inte bara ett av de snyggaste omslagen i år, det är också den snyggaste doom metal som serveras. Grekerna fortsätter blanda goth, döds och vemodiga slingor på denna sin andra platta, en skiva som vuxit stadigt under hela året.

6. Impii Hora – ASINHELL
Se där, årets fläskigaste dödsmetallriff är helt enkelt lite överblivna idéer som inte passade in i VOLBEAT? Ironiskt, då detta är det överlägset bästa som Michael Poulsen skrivit på bra länge, och inte blir det sämre av produktionen heller. Fläskigt som fan.. jag älskar’t!

5. Reign Of The Reaper – SORCERER
Svenskt på topp 5, och då snackar vi episk doom metal av yppersta snitt. ”Reign Of The Reaper” är sannolikt den starkaste skivan som helhet bandet levererat efter sin återkomst. Bara att höja högernäven mot skyn och yla med i alla dessa fantastiska sångslingor och refränger.

4. Sonic Moons – DOMKRAFT
Wow! Svenska trion DOMKRAFT släpper lös urkrafter som får marken att skaka, och på fjärde plattan ”Sonic Moons” överträffar de sig själva genom att lyckas träffa den perfekta mittpunkten i venndiagramet ”hypnotiskt”, ””blytung doom metal” och ”melodi”.  Bästa skivan so far från gänget, men det har man ju konstaterat med varje släpp de gjort hittills…

3. Sky Void Of Stars – KATATONIA
Länge trodde jag nog att det här, det är årets platta. Det är den som Spotify säger att jag spelat mest, bandet gjorde årets spelning när de avslutade turnén på Fryshuset i Stockholm och skivan är proppfull av låtar som är bland de bästa Renkse skrivit. Kort sagt: detta är en helt mästerlig platta!

2. Ghost At The Gallows – SPIRIT ADRIFT
Öppningslåten Give Her To The River säger och innehåller egentligen allt man behöver veta om den här skivan. Den har liksom allt, faktiskt. SPIRIT ADRIFT levererar med ”Ghost At The Gallows” sin starkaste platta i karriären, och den har både dunderhits och jämnhet.  En sån där skiva som höjer sig vid varje lyssning!

1. II – BLACKBRAID

Enastående – mixen av driven, melodisk black metal och närmast esoteriskt svävande naturella inslag gör den här skivan beroendeframkallaNde. Dryga timmen full av spår som klättrar över mossbetäckta stenar, genom mystiska skogar och porlande forsar för att beskriva naturens koppling med den spirituella andevärlden och andarna som omger oss om vi kan stanna.. och lyssna. Bandets skapare och allena kraft John Krieger, eller Sgah’gahsowáh som han kallar sig om han använder Mohawknamnet, har på kort tid etableat sig som en supermakt inom black metal. ”Blackbraid II” är en värdig vinnare av Topp 10 2023!

Honorary Mentions
Undertecknad tycker att listan borde innefatta fler placeringar, typ 20-talet, så att ett skivor som 2023 fick chansen att ta med plattor från exempelvis FROZEN SOUL, GYRDLEAH, BLACKSCAPE, SACRED OUTCRY, ONTBORG, OUTLAW, SHORES OF NULL eller CHILD, som ju med en CD-utgåva av sin rens-fest ”Meditations In Filth” sannolikt knipit en plats på 10-listan.
Enda problemet om vi skulle gå till 20 skivor?
Då tjatar jag förmodligen om Topp 30 för att det finns fler som inte ryms…

Årets STIM-raket
Fan, man kan säga vad man vill men nog träffade de guld ändå, SMASH INTO PIECES! Deras Six Feet Under är något så ovanligt som en hybridlåt som lyckas få speltid på så spridda ställen som Melodifestivalen som radiokanalerna Bandit Rock och Mix Megapol samt Rix FM utan att tappa credd. Om inte annat lär STIM-pengarna ramla in för bandet!

Årets liveplatta
Jag tycker WATAIN har varit lite… trista (!) de senaste åren, och man kan ju undra om de läst mina tankar. Helskotta vad de smiskar stjärt och levererar på liveplattan ”Die In Fire – Live In Hell”!

Årets roligaste!
Jorå, det har varit ganska skralt (to say the least!) med recensioner och bidrag från undertecknads penna under 2023, men ändå lite puls under året. Det beror helt och hållet på Hot or Not, det klart roligaste inslaget att skriva och leverera som skribent, likväl som att läsa de andras tankar om de brandfacklor som stundtals kastats in. Lätt roligast på WeRock 2023!

The Ferrymen – One More River To Cross

ARTIST: THE FERRYMEN
TITEL: ”One More River To Cross”
RELEASE: 2022
BOLAG: Frontiers Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

THE FERRYMEN är tillbaka med sitt tredje album, en platta som såklart bjuder mer av samma vara som den sjävbetitlade debuten från 2017 och uppföljaren ”A New Evil” från 2019: melodiös, välproducerad hårdrock. Projektet är samma tre genreveteraner, Mike Terrana på trummor, Ronnie Romero på sång och Magnus karlsson på.. ja, allt annat. Gitarr, bas, keyboard men kanske framförallt: hela plattan känns som om det har hans hantverk över sig vad gäller låtsnickeri. I smyg är han ju en av världens främsta kompositörer av denna sorts musik, Magnus, och dessutom med en aldrig sinande produktion som tycks räcka till såväl PRIMAL FEAR, Magnus Karlsson’s FREE FALL, allehanda extraprojekt (de tidiga skivorna med ALLEN/LANDE står mycket högt i kurs hos undertecknad!) och tydligen även THE FERRYMEN. ”One More River To Cross” är nämligen en skiva med mycket hög lägstanivå, och en förmåga att klistra sig fast för repetitivt spelande.

Låtar som inledande One Word, titelspåret, The Last Ship eller för den delen episka Morning Star sitter precis där de ska, och är skrivna och arrangerade för att lyfta fram de tre medlemmarnas styrkor på ett alldeles förnämligt sätt. Terranas trumspel är såväl drivet som svängigt, Romeros spänstiga stämband får visa sina höjder vid flera tillfällen och runt allt syr Karlsson riff, solon och en massiv ljudbild. Det är svårt att plocka ut en favorit bland låtmaterialet (möjligen The Last Wave.. eller Hunt Me To The End Of The World.. eller..), vilket också är skivans styrka. Den håller. Hela vägen.

Gillar du klassisk, välproducerad och lättlyssnad melodiös hårdrock så är THE FERRYMEN något du ska kolla in. ”One More River To Cross” är dessutom antagligen den starkaste plattan, så du kan lika gärna börja här!