Alla inlägg av Martin Bensch

Listor

Hot or not? – Mars 2021

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Into The Great Unknown
ARTIST: Clients
VALD AV: Amelie

Martin: Men dra åt helvete vad bra! Såklart gillar jag att danskarna verkar dela mina sympatier med ANAAL NATHRAKH, men det här har något väldigt eget som jag verkligen går igång på. Magiska melodislingor och ett härligt driv gör att jag längtar efter mer. Glödhett!
Robert: Se där, här kom ännu ett danskt band från sidan och ställer skåpet. Man borde kanske inte förvånas med tanke på framfarten från södra grannland vad gäller hård musik de senaste åren, men det är ändå angenämt att CLIENTS slår en i ansiktet utan att man såg det komma. Hett, detta!
Fredrik: Introt får mig att tänka att nu kommer en formgjuten, samtida nu/post-metal-historia, men när CLIENTS tuggar igång är det lite hårdare och lite mindre formatmall 1A än vad jag trodde. Precis som min kollega Martin är inne på finns här tydliga drag av ANAAL NATHRAKH, även om danskarna är något mer melodiska än sina brittiska kollegor. Inte glödhett, men absolut mer varmt än kallt.

LÅT: Frigid And Spellbound
ARTIST: SPECTRAL WOUND
VALD AV: Fredrik

Robert: Ah! Black metal med rivigt driv, snygga slingor, hygglig produktion och underbart kräkande sång/skrik – kan man önska sig mer? Inte! SPECTRAL WOUND imponerar med sin enkelhet, och levererar en iskall låt som är het i dessa sammanhang!
Martin: Bra driv, och en satans fin atmosfär! Jag gillar den oerhört riviga sången som står i fin kontrast till de mäktiga melodierna. Jag blir taggad på att höra mer, minst sagt!
Amelie: Black metal-skrik med den rätta ångestkänslan. Rytmiskt och melodiskt på ett sätt som gör att jag trivs mycket bra i låten och att den funkar att lyssna på gång efter gång. Vilket inte alltid är fallet med den svartaste svartmetallen. Bra hetta i detta!

LÅT: Towers
ARTIST: DVNE
VALD AV: Martin

Robert: DVNE (eller Dune, som det ska uttalas – namnet taget från den gamla SciFi-klassikern) är för mig en ny bekantskap, och man slår på stora trumman direkt. Episkt, progressivt, vindlande med drag åt dödshållet. Jag faller inte pladask, men det är ändå bra. Tillräckligt för att jag vill kolla in det här gänget mer.
Fredrik: Nio minuter brukar för mig vara i längsta laget, det är inte många som lyckas hålla mitt intresse så länge. Men DVNE levererar faktiskt med den äran. Towers är ett rätt varierat stycke, utan att för den skull bli spretigt. Här finns såväl melodier som hårt riffande, luftighet såväl som desperat ångest, och framför allt en riktigt bra sånginsats. För mig denna omgångs starkaste kort!
Amelie: En låt att omedelbart gilla från första gången en hör den. Kanske att den bleknar lite här i sällskapet och efter ett försvarligt antal lyssningar, låten är också lite för lång för sitt eget bästa. Långt mer än godkänd är DVNEs Towers men inte så hett som övriga startfältet denna gång.

LÅT: Rossen
ARTIST: HORNDAL
VALD AV: Robert

Fredrik: Man måste ju älska den här produktionen, med stooora pukor och gitarrer där traktordisten på kompgitarren och reverbet på leadgitarren osökt för tankarna till ”Wolverine Blues” med ENTOMBED. Låten är inte så tokig den heller, old school-döds med en viss hardcore-vibb i vissa partier, och med en härligt elak signaturslinga. Trivsamt!
Amelie: Debutalbumet Remains kom 2019 och jag gillade mycket det ilsket riviga historieberättandet av bandet som bär namn efter bruksorten vilken är dess ursprung. Singeln Rossen, efter sjön med samma namn, är en signal om att bandet har ännu mycket mer att ge och att det fortfarande glöder hett om HORNDAL som släpper uppföljaren ”Lake Drinker” 8 april. Att se fram emot!
Martin: Får fruktansvärt stark mersmak av den här låten. Känner till HORNDAL sedan innan, och baserat på den här låten så tycker jag att de uppat anten rejält inför den kommande fullängdaren. Underbart driv, massiv ljudbild och en satans pondus. Stekhett!

Skivor

The Crown – Royal Destroyer

Lämna en kommentar

ARTIST: The Crown
TITEL: Royal Destroyer
RELEASE: 12/3 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är inte svårt att tycka om THE CROWN som med ”Royal Destroyer” har kämpat sig fram till skiva nummer 10 och som har charmat fans med klassiker som ”Deathrace King”, ”Crowned In Terror” och senast med ”Cobra Speed Venom” som kom 2018.

Och banne mig om de inte fortsätter sin fina kurva med den här skivan. Inledande Baptized In Violence är en underbar öppnare med sin grindcore-kärna och ett lika effektivt som heavy metal-anstruket gitarrsolo.

Och det är just i detta som THE CROWN excellerar – kombinationerna mellan grind, death metal, heavy metal och melodiska inslag som smälts ihop på ett nästan magiskt sätt, och som gör det till en i det närmaste total njutning att lyssna på ”Royal Destroyer”. Breaket i Let The Hammering Begin med sin gitarrstinna matta har fått mig att headbanga vid varje lyssning, charmiga Motordeath som får mig att tänka aningens på det tidiga METALLICA fast på dödssteroider och Ultra Faust där trummisen Henrik Axelsson lägger ut en baskaggematta av episka mått i början av låten är bara fyra exempel på hur bra THE CROWN är på den här plattan. Jag kan helt uppriktigt säga att resten av skivan är lika bra.

Vill ni ha finkänslig lyrik så får ni lyssna på något annat – Johan Lindstrand har ett välartikulerat growl som gör att man hör vad som sjungs, men det är inte här som vågen väger över till THE CROWNs fördel. Det är med den totala övertygelsen som Lindstrand gastar. Lägg till detta Axelssons trumspel som sömlöst växlar från fart till tyngd och det stundtals helt glödande spelet från strängsektionen Magnus Olsfelt, Marko Tervonen och Robin Sörqvist och ni får en skiva där vi inte kan klaga på musikernas hantverksskicklighet.

Kolla in den.

Skivor

Baest – Necro Sapiens

Lämna en kommentar

ARTIST: Baest
TITEL: Necro Sapiens
RELEASE: 5/3 2021
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Århus, ja kanske hela Danmarks bästa dödsmetallorkester BAEST har inte legat på latsidan när det gäller att skriva nytt material under de år sedan ”Venenum” kom 2019, och uteblivna konserter verkar ha kanaliserats i ren vrede ner i musiken på ”Necro Sapiens” som är bandets tredje platta.

Mycket är sig likt, och det är kanske en bra sak då bandet alltid har sett till att renodla den skandinaviska modellen av dödsmetall som den lät på 1990-talet och föra in ny energi i en redan beprövad form.

När det klaffar fullt ut så är det magiskt bra även på ”Necro Sapiens”. BAEST kan sitt hantverk och i låtar som otroligt skönt svängande titellåten, blästrande Meathook Massacre och Abbattoir vars gitarrspel är skönt skavande då visar danskarna att de är på väg mot toppen med rejäla kliv.

”Necro Sapiens” är skivan som jag tycker breddar BAEST digra katalog av låtar som kommer att få publik att gå fullständigt bananas när konserter återigen blir möjliga. Här finns pondus, självförtroende och en satans spelglädje som får mig att bli glad och vilja dricka öl, möjligtvis ett minne från sommaren 2019 då bandets konsert på Copenhell med yster emfas visade vilket fantastiskt band BAEST är. Gillade ni bandet sedan innan kommer ni att uppskatta även ”Necro Sapiens”. Stora svängningar i vad som presenteras får ni leta efter hos andra band.