Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Caliban – I Am Nemesis

Lämna en kommentar

Caliban-12ARTIST: Caliban
TITEL: I Am Nemesis
RELEASE: 2012
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

CALIBAN – som bäst i sina argaste stunder

”Metalcore innan metalcore var uppfunnet” har sagts om CALIBAN, tyskarna som hållit igång i 15 år och nu re-presenterar sig med sitt åttonde studioalbum. Det får vara som det vill med detta, CALIBAN lyckas i ”I Am Nemesis” övertyga mig om sin storhet på ett sätt jag inte upplevt vid tidigare, visserligen ganska sporadiska, lyssningar till bandets musik. Denna gång behövdes dock inte mer än en genomlyssning för att väcka intresset och ju mer jag hör desto fler bitar trillar på plats. I slutänden är detta en rejält hållen, av godbitar fylld och med finess spetsad skiva för alla som uppskattar duktiga musiker och en ilsken nutidsnärvaro.

Sångaren Andreas Dörner sjunger, skriker och vrålar sig igenom de tolv spåren med full känsla, och får dessutom back up av bland andra Mitch Lucker från SUICIDE SILENCE och Marcus Bischoff som vanligtvis gastar i HEAVEN SHALL BURN. Låtarna sjungs genomgående på engelska utom i den alldeles utmärkta, Dein R3Ich, där modersmålet begagnas.

Extra nämnvärda låtar på plattan är utöver Dein R3Ich också lugnare Memorial, urladdningen Deadly Dream och, kanske allra bäst, de två inledande spåren We Are The Many och The Bogeyman. Melodiska partier och grove är gott och väl, men CALIBAN är som allra bäst när de är som allra argast.

Skivor

Beyond Creation – The Aura

Lämna en kommentar

ARTIST: Beyond Creation
TITEL: The Aura
RELEASE: 2011
BOLAG: PRC Music

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Rubriken på recensionen ska inte uppfattas som en pik på bandets musik på något sätt. ”The Aura” är en av de där plattorna som man förbannar sig själv för att ha missat under 2011 då skivan är en förkrossande upplevelse. Det är såklart självskrivet att Quebecianerna besitter superkrafter som instrumentalister – Guyot Begin-Benoit (trummor), Kévin Chartré (gitarr), Simon Girard (sång och gitarr) och Dominic Lapoint (bas) – lämnar inget övrigt att önska vad gäller att spela på ett oerhört imponerande vis. Mer nörderi – Lapoint spelar på bandlös bas. Det blir inte nördigare eller mer kompetent än så om ni frågar mig.

BEYOND CREATION går aldrig över den gräns som gör att musiken blir en affär för inbördes beundran i en scen som annars brukar söka sig till just denna zon. De gör det med ett knippe låtar som får mig att knyta nävarna i extas: ta No Request For The Corrupted exempelvis. Denna låt erbjuder, vågar jag påstå, något för de flesta – ett riffande att dö för, briljant spel, solon som får det att svartna för ögonen och ett driv som får en att tappa andan. Bandet får det att låta så lätt att det är skrattretande.

”The Aura” är en skiva som satte krokarna i mig från första lyssningen – och det är en skiva som – rätt gissat – växer något enormt för varje lyssning.

”The Aura” är en skiva att dyrka om man likt undertecknad uppskattar DECREPIT BIRTH och NECROPHAGISTs tonala övningar. Det som gör skivan bättre än just dessa gruppers alster är att den känns stringent till vansinnets yttersta gränsmarker, och att den känns som om den tillför subgenren något nytt.

Jag undrar bara, främst på grund av att ”The Aura” är bandets debut, hur i hela världen BEYOND CREATION ska kunna toppa detta?

Skivor

Persona Non Grata – Quantum Leap

Lämna en kommentar

ARTIST: Persona Non Grata
TITEL: Quantum Leap
RELEASE: 2011
BOLAG: Massacre Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Kitty Rossander

Vissa skivor blir man inte klok på och jag måste erkänna att PERSONA NON GRATAS ”Quantum Leap” är en sån. Jag har lyssnat och lyssnat och lyssnat lite till men inget fastnar.

Bandet har funnit sedan 2003 och det här är andra albumet. Jag kände inte till dem innan och överraskas av att läsa att det är progressiv rock från Grekland! Det är inte mycket grekiskt i min playlist, det erkänner jag. Mycket spännande.

Skivan drar igång med ett par basknäpp, några slag på trummorna, en ylande gitarr och sedan kommer det som för mig är bandets allra starkaste kort; Aris Pirris röst! Han sjunger på ett sätt som känns nytt för mig. Det är varierat, högt och lågt om vartannat och ibland känns det som att han bara visar vad han kan men ibland är det riktigt effektfullt (och ibland får jag ALANIS MORISSETTE-vibbar). Musiken är pampig och när Aris tar de riktigt höga tonerna är det nästan så jag får gåshud. Evil Feelings hade jag markerat som en favoritlåt tidigt och den och Redemption Of Sins ärnog fortfarande mina favoriter. Inledningen på 9 AM News med den talande rösten (nyhetsreporter, antar jag) tilltalar mig å andra sidan inte alls. Jag gillade det inte när DISTURBED gjorde det, jag gillade det inte när SABATON gjorde det. Det är inte min grej, jag tycker det är störande.

Jag tycker någonstans synd om skivor som denna. Den är bra, det är något nytt (för mig i alla fall) och inte minst är det en magnifik röst. Ändå har jag slitit för att kunna skriva något alls, för att ha en åsikt om den. På något vis faller den, platt, magplask. Något saknas och jag vet inte vad. Kanske är det bara ett grekiskt sound som jag inte är van vid. It just doesn’t do it for me. Jag blir mer än gärna motbevisad.