Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Enslaved – Vertebrae

Lämna en kommentar

Enslaved2007ARTIST: Enslaved
TITEL: Vertebrae
RELEASE: 2008
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Ryggrad behöver vi alla

Vad är det jag hör här? Det tar mig en god stund att komma in i och komma underfund med musiken på ”Vertebrae”, norska ENSLAVEDs tionde fullängdare. Vid genomlyssning far ett antal spridda associationer genom skallen: DREAM THEATER, PINK FLOYD och dessutom – Phil Collins? Bandets black metal-rötter finns där och tillåts bryta igenom ibland men är på intet sätt dominerande. ”Progressive metal” säger kanske åtminstone något om det musikaliska möte vi har att vänta oss på plattan. Detta välproducerade, 8-spårs album är trots olika influenser och genreutflykter ett gediget sammanhållet verk.

Albumets omslagsbild är utstuderad och sparsmakad. Det är inte svårt att plocka fram en drös album inom extreme metal-genrerna som avbildar skelettdelar, allt från dödskallar till hela skelett eller högar av skallar och benknotor. Här har man kokat ner hela konceptet till varken mer eller mindre än en enstaka ryggkota – vertebrae på latin – upphängd i de tunnaste av tunna blodröda nervtrådar. Läckert.

Sången varieras stort. Det growlas för lite i mitt tycke, den rena sången tar emellanåt över helhetsintrycket, och ibland blir growlet mer ett gurglande som i inledningsspåret Clouds. Å andra sidan består oss sångaren Grutle Kjelsson ibland med en röst så skönt raspigt att skälvningar rister längs med ryggkotorna, t ex i delar av To the Cost och avslutande The Watcher.

Så om man låter alla tankar på norsk black metal fara, låter sig svepas in i den episka atmosfären i Vertebrae och gläder sig åt variationsrikedomen i sång och tempo, ja, då blir det här riktigt, riktigt bra till slut. Bästa låt är avslutningsspåret The Watcher som i sig innehåller delar av plattans många element. Gillar du den så gillar du resten.

Skivor

Overcast – Reborn To Kill Again

Lämna en kommentar


ARTIST: Overcast
TITEL: Reborn To Kill Again
RELEASE: 2008
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 2/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Kan en platta med återinspelade låtar från ett band vars medlemmar numera befolkar KILLSWITCH ENGAGE och SHADOWS FALL vara något? Personligen har jag inget emot band som gör nyinspelningar av gammalt material, TESTAMENTs platta ”First Strike Still Deadly” är ett exempel på en platta som trivs alldeles utmärkt i stereon hemmavid. OVERCASTs viktiga insats för den numera ganska uttjatade metalcore-genren ska jag inte yttra mig om, och huruvida gruppen verkligen behövde göra dessa nyinspelningar verkar till och med bandet självt ställa sig undrande till i Close-Up Magazine senaste nummer. Man kan välja att se detta faktum som antingen aningen för oseriöst, för hur många band är det inte som kämpar för att få ut sin musik, utan att behöva kämpa mot tidigare utgivet material. Eller så kan man göra tummen upp. För mig blir det varken eller.

Bitvis låter ”Reborn To Kill Again” riktigt bra, som i titellåten och Going History, men OVERCAST må vara hur förbannade, eller hur ärliga som helst, detta höjer sig inte över mängden och jag finner inte tillräckligt i låtmaterialet för att justifiera återinspelningarna av dessa låtar. Vill man ha en någorlunda hård platta i bakgrunden under en fika, då kan möjligen ”Reborn To Kill Again” duga, annars tycker jag att man gör bättre i att lägga sina pengar på annat.

 

Skivor

Black Flame – Imperium

Lämna en kommentar

BlackFlame2008ARTIST: Black Flame
TITEL: Imperium
RELEASE: 2008
BOLAG: Roadrunner

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Helvetets portar öppnas och sluts

Kraftfull black metal med inslag av death, där ockulta teman med reminiscenser till den gamla romerska gudavärlden gör sig starkt hörda, detta är ”Imperium”, italienska BLACK FLAMEs tredje album.

Å ena sidan finns en sydeuropeisk black metal-tråd med musikaliskt och tematiskt släktskap med alster av band som grekiska ROTTING CHRIST och NECROMANTICA, å andra sidan genereras tydliga BEHEMOTH-associationer, särskilt påtagligt i spår som The Other Face Ov Hell och Ludus Dianae. Beteckningen ”blackened death metal”, som använts bland annat om just BEHEMOTHs musik, kan även passande beskriva ”Imperium”.

BLACK FLAMEs album innehåller sju starka spår som föregås av ett två minuters Requiem, ett tyvärr alltför långdraget instrumentalt intro. Över ett fält av smattrande trummor laddas sedan en stark kryddblandning av tungt growlad sång och framvällande gitarrer. Särskilt bör uppmärksammas ovan nämnda spår Ludus Dianae, samt Black Sun Theory där andra halvan med sitt nerdragna tempo, den maniskt viskande stämman och den depressiva tonbädden hotar att dra dig med sig ner mot avgrunden. Efter detta avslutas också låtsamlingen passande med ett spår tillägnat hemligheterna kring Lapis Manalis, porten till helvetet.

Utan att komma upp till de polska storheternas klass, är ”Imperium” ett album vilket den som uppskattar BEHEMOTH bör kunna ta till sitt hjärta. Och alla andra som också värderar välproducerad svärtad dödsmetall bör, om man inte gjort det tidigare, ge BLACK FLAME en gedigen chans i spelaren.