Kategoriarkiv: Skivor

Mass Worship – Portal Tombs

ARTIST: Mass Worship
TITEL: Portal Tombs
RELEASE: 4/2 2022
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Hade jag jobbat på Century Media så hade jag varit ganska nöjd med hur morgondagen artade sig. Först en skiva som VENOM PRISONs ”Erebos” som jag delade ut en betygsnia till igår. Och sedan en skiva som ”Portal Tombs”, andra skivan från MASS WORSHIP som ligger i det häradet också betygsmässigt.

”Portal Tombs” fortsätter på ett magiskt sätt det som bandet startade med på debuten från 2019. Detta är årets, hittills, tyngsta skiva – och då menar jag allt från den rent krossarartade produktionen, den nästan desperata leveransen och den känslomässiga aspekten av skivan. Det skaver och gör ont att lyssna på den här skivan. Och ändå kan jag inte få nog av den.

Skivan har 9 låtar som klarar sig fint på egen hand, men när ni lyssnar på ”Portal Tombs” rakt igenom så framträder känslan av att lyssna på något i stort sett fulländat så mycket tydligare.

När man använder uttrycket hjärtskärande skönhet så kanske det inte är den här typen av artistiskt yttrande som man först tänker på, men det är ändå här jag landar när jag lyssnar på den här skivan. Framför allt är det gitarrarbetet som gör den här skivan så otroligt bra. För det mesta är det förödande kross som gäller, men bandet är inte alls rädda för att, väldigt effektivt, braka loss med hemsökande melodier som i avslutande Deliverance och i Orcus Mouth som kan vara skivans bästa låt.

”Portal Tombs” känns som att komma hem – både hemtam, men utan att någonsin kännas slentrianmässig eller oengagerad. Tvärtom, och det tror jag ni fattar vid det här laget, så känns den här skivan som en av de starkaste jag kommer höra under 2022.

 

Venom Prison – Erebos

ARTIST: Venom Prison
TITEL: Erebos
RELEASE: 4/2 2022
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

I den grekiska mytologin var Erebos personifieringen av mörker. Hans namn betyder, allt enligt Wikipedia, ”underjordens dunkel”. För att ha ett sådant till mörkret appellerande namn på sin skiva upplever jag ”Erebos” som en betydligt ljusare och mer lättillgänglig skiva än ”Samsara” som kom 2019 och som var en rejäl smocka till skiva.

Har VENOM PRISON mesat till sig? Nä, verkligen inte. Det är fortfarande en hybrid av massiv death metal och hardcore som vi får oss till livs. Om något så upplever jag den som mer drabbande känslomässigt än ”Samsara”.

Här finns rena renslåtar, som ypperliga och tunga Gorgon Sisters och tungt svängande Technologies Of Death som har hemsökande melodier. Men så får vi också en låt som Pain Of Oizys, en fruktansvärt vacker och blottläggande låt med en renssångsleverans av sångerskan Larissa Stupar som imponerar lika mycket som hennes growl.

Larissa Stupar, ja. Jag tycker att hon står för karriärens hittills bästa insats på den här plattan – varenda rad sjungs med total övertygelse och för mig blir detta skälet till att skivan åker upp ett snäpp i betyg.

”Erebos” är en skiva som jag har haft otroligt svårt att slita mig ifrån den gångna veckan. Den är så oerhört varierande utan att tappa alla konceptuella grepp att jag, fortfarande 20 lyssningar in, hittar grejer att glädjas åt.

Kolla in den.

The Ferrymen – One More River To Cross

ARTIST: THE FERRYMEN
TITEL: ”One More River To Cross”
RELEASE: 2022
BOLAG: Frontiers Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

THE FERRYMEN är tillbaka med sitt tredje album, en platta som såklart bjuder mer av samma vara som den sjävbetitlade debuten från 2017 och uppföljaren ”A New Evil” från 2019: melodiös, välproducerad hårdrock. Projektet är samma tre genreveteraner, Mike Terrana på trummor, Ronnie Romero på sång och Magnus karlsson på.. ja, allt annat. Gitarr, bas, keyboard men kanske framförallt: hela plattan känns som om det har hans hantverk över sig vad gäller låtsnickeri. I smyg är han ju en av världens främsta kompositörer av denna sorts musik, Magnus, och dessutom med en aldrig sinande produktion som tycks räcka till såväl PRIMAL FEAR, Magnus Karlsson’s FREE FALL, allehanda extraprojekt (de tidiga skivorna med ALLEN/LANDE står mycket högt i kurs hos undertecknad!) och tydligen även THE FERRYMEN. ”One More River To Cross” är nämligen en skiva med mycket hög lägstanivå, och en förmåga att klistra sig fast för repetitivt spelande.

Låtar som inledande One Word, titelspåret, The Last Ship eller för den delen episka Morning Star sitter precis där de ska, och är skrivna och arrangerade för att lyfta fram de tre medlemmarnas styrkor på ett alldeles förnämligt sätt. Terranas trumspel är såväl drivet som svängigt, Romeros spänstiga stämband får visa sina höjder vid flera tillfällen och runt allt syr Karlsson riff, solon och en massiv ljudbild. Det är svårt att plocka ut en favorit bland låtmaterialet (möjligen The Last Wave.. eller Hunt Me To The End Of The World.. eller..), vilket också är skivans styrka. Den håller. Hela vägen.

Gillar du klassisk, välproducerad och lättlyssnad melodiös hårdrock så är THE FERRYMEN något du ska kolla in. ”One More River To Cross” är dessutom antagligen den starkaste plattan, så du kan lika gärna börja här!