Kategoriarkiv: Skivor

Napalm Death – Resentment Is Always Seismic – A Final Throw Of Throes

ARTIST: Napalm Death
TITEL: Resentment Is Always Seismic – A Final Throw Of Throes
RELEASE: 11/2 2022
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

People Pie är ett haveri. Denna cover på SLAB!s låt är vid sidan om slutlåten tillika titellåten det enda jag har emot den här skivan som mest är en eftersläng som jag förstår det till ”Throes Of Joy In The Jaws Of Defaitism”, en skiva som jag verkligen gillade.

Min kärlek till NAPALM DEATH torde vid det här laget vara så väl dokumenterad att bandet skulle kunna spela in nästan vad som helst och jag skulle tycka att det var bra. Lite så är det även här – jag unnar såklart bandet att göra vad fan som helst så här 40 år in i karriären – men solklart bäst är de när de ylar loss i klassisk punkig grindcore.

De gör de även här. Den politiskt motiverade vrede som, oftast, varit bandets drivkraft och som drar mig till bandet finns även här. By Proxy är en helt fantastiskt bra låt som det sprutar adrenalin om, likadant är det med magiskt punkiga Man Bites Dogged. 

Gillar man NAPALM DEATH sedan innan, och då deras senare diskografi är detta en skiva som är klart nöjsam att lyssna på. Hantverket är solitt, det är argt som bara den och det är omöjligt att inte imponeras av den kraft som bandet lyckas bibehålla även så här långt in i karriären.

Vorga – Striving Toward Oblivion

ARTIST: Vorga
TITEL: Striving Toward Oblivion
RELEASE: 4/2 2022
BOLAG: Transcending Obscurity Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag vet inte hur det är med er, men omslag med teman från rymden är något som jag alltid har gått igång på. Jag tror, högst ovetenskapligt, att det faktum att jag blev indragen i Star Wars i unga år har gjort att det är totalt omöjligt att inte lockas av omslagskonst som avbildar fjärran galaxer. I vilket fall har jag gett upp den kampen, om den överhuvudtaget var en kamp att kämpa i.

Därför var det kanske inte så märkligt att jag redan innan jag tryckte på play på ”Striving Toward Oblivion” så hade jag en aning om att detta kunde vara något bra.

Som ni förstår av betyget så är detta en skiva som verkligen är det, och med tanke på att VORGA innan denna skiva har gett ut en EP och två singlar så är det en klart imponerande fullängdsdebut vi har framför oss här.

Bandets black metal är väldigt rättfram, utan att för den sakens skull sakna nyanser. Det snålas inte direkt med helt fantastiska melodier som har gjort att jag har haft vansinnigt svårt att slita mig från skivan under de gångna dagarna. Här finns ett underbart driv och ett nästan vidunderligt gott självförtroende i materialet som smittar av sig på ett helt ljuvligt sätt.

Att detta band vet hur man skriver bra låtar, som fastnar och dröjer sig kvar i skallen, det tror jag alla som lyssnar på ”Striving Toward Oblivion” kommer att bli övertygade om. Här finns en klar röd linje – melodierna – som är klart imponerande. Att dessutom få fantastiska individuella prestationer som förstärker helheten gör ju inte skivan sämre.

Att det, högst sannolikt, kommer kännas som att ni hört den här skivan innan gör faktiskt ingenting. VORGA lyckas övertyga mig om att de verkligen är att ta på allvar. ”Striving Toward Oblivion” är en fantastisk debutskiva som jag vet att jag kommer återkomma till med glädje under året.

Kolla in den.

Mass Worship – Portal Tombs

ARTIST: Mass Worship
TITEL: Portal Tombs
RELEASE: 4/2 2022
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Hade jag jobbat på Century Media så hade jag varit ganska nöjd med hur morgondagen artade sig. Först en skiva som VENOM PRISONs ”Erebos” som jag delade ut en betygsnia till igår. Och sedan en skiva som ”Portal Tombs”, andra skivan från MASS WORSHIP som ligger i det häradet också betygsmässigt.

”Portal Tombs” fortsätter på ett magiskt sätt det som bandet startade med på debuten från 2019. Detta är årets, hittills, tyngsta skiva – och då menar jag allt från den rent krossarartade produktionen, den nästan desperata leveransen och den känslomässiga aspekten av skivan. Det skaver och gör ont att lyssna på den här skivan. Och ändå kan jag inte få nog av den.

Skivan har 9 låtar som klarar sig fint på egen hand, men när ni lyssnar på ”Portal Tombs” rakt igenom så framträder känslan av att lyssna på något i stort sett fulländat så mycket tydligare.

När man använder uttrycket hjärtskärande skönhet så kanske det inte är den här typen av artistiskt yttrande som man först tänker på, men det är ändå här jag landar när jag lyssnar på den här skivan. Framför allt är det gitarrarbetet som gör den här skivan så otroligt bra. För det mesta är det förödande kross som gäller, men bandet är inte alls rädda för att, väldigt effektivt, braka loss med hemsökande melodier som i avslutande Deliverance och i Orcus Mouth som kan vara skivans bästa låt.

”Portal Tombs” känns som att komma hem – både hemtam, men utan att någonsin kännas slentrianmässig eller oengagerad. Tvärtom, och det tror jag ni fattar vid det här laget, så känns den här skivan som en av de starkaste jag kommer höra under 2022.