Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Venom Prison – Erebos

Lämna en kommentar

ARTIST: Venom Prison
TITEL: Erebos
RELEASE: 4/2 2022
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

I den grekiska mytologin var Erebos personifieringen av mörker. Hans namn betyder, allt enligt Wikipedia, ”underjordens dunkel”. För att ha ett sådant till mörkret appellerande namn på sin skiva upplever jag ”Erebos” som en betydligt ljusare och mer lättillgänglig skiva än ”Samsara” som kom 2019 och som var en rejäl smocka till skiva.

Har VENOM PRISON mesat till sig? Nä, verkligen inte. Det är fortfarande en hybrid av massiv death metal och hardcore som vi får oss till livs. Om något så upplever jag den som mer drabbande känslomässigt än ”Samsara”.

Här finns rena renslåtar, som ypperliga och tunga Gorgon Sisters och tungt svängande Technologies Of Death som har hemsökande melodier. Men så får vi också en låt som Pain Of Oizys, en fruktansvärt vacker och blottläggande låt med en renssångsleverans av sångerskan Larissa Stupar som imponerar lika mycket som hennes growl.

Larissa Stupar, ja. Jag tycker att hon står för karriärens hittills bästa insats på den här plattan – varenda rad sjungs med total övertygelse och för mig blir detta skälet till att skivan åker upp ett snäpp i betyg.

”Erebos” är en skiva som jag har haft otroligt svårt att slita mig ifrån den gångna veckan. Den är så oerhört varierande utan att tappa alla konceptuella grepp att jag, fortfarande 20 lyssningar in, hittar grejer att glädjas åt.

Kolla in den.

Skivor

The Ferrymen – One More River To Cross

Lämna en kommentar

ARTIST: THE FERRYMEN
TITEL: ”One More River To Cross”
RELEASE: 2022
BOLAG: Frontiers Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

THE FERRYMEN är tillbaka med sitt tredje album, en platta som såklart bjuder mer av samma vara som den sjävbetitlade debuten från 2017 och uppföljaren ”A New Evil” från 2019: melodiös, välproducerad hårdrock. Projektet är samma tre genreveteraner, Mike Terrana på trummor, Ronnie Romero på sång och Magnus karlsson på.. ja, allt annat. Gitarr, bas, keyboard men kanske framförallt: hela plattan känns som om det har hans hantverk över sig vad gäller låtsnickeri. I smyg är han ju en av världens främsta kompositörer av denna sorts musik, Magnus, och dessutom med en aldrig sinande produktion som tycks räcka till såväl PRIMAL FEAR, Magnus Karlsson’s FREE FALL, allehanda extraprojekt (de tidiga skivorna med ALLEN/LANDE står mycket högt i kurs hos undertecknad!) och tydligen även THE FERRYMEN. ”One More River To Cross” är nämligen en skiva med mycket hög lägstanivå, och en förmåga att klistra sig fast för repetitivt spelande.

Låtar som inledande One Word, titelspåret, The Last Ship eller för den delen episka Morning Star sitter precis där de ska, och är skrivna och arrangerade för att lyfta fram de tre medlemmarnas styrkor på ett alldeles förnämligt sätt. Terranas trumspel är såväl drivet som svängigt, Romeros spänstiga stämband får visa sina höjder vid flera tillfällen och runt allt syr Karlsson riff, solon och en massiv ljudbild. Det är svårt att plocka ut en favorit bland låtmaterialet (möjligen The Last Wave.. eller Hunt Me To The End Of The World.. eller..), vilket också är skivans styrka. Den håller. Hela vägen.

Gillar du klassisk, välproducerad och lättlyssnad melodiös hårdrock så är THE FERRYMEN något du ska kolla in. ”One More River To Cross” är dessutom antagligen den starkaste plattan, så du kan lika gärna börja här!

Skivor

Wiegedood – There’s Always Blood At The End Of The Road

Lämna en kommentar

ARTIST: WIEGEDOOD
TITEL: ”There Is Always Blood At The End Of The Road”
RELEASE: 2022
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Belgiska WIEGEDOOD släpper sin fjärde skiva, och den första att kliva ur ramarna på inledande trilogin ”De Dooden Hebben Het Goed I-III” vad gäller namnet. ”There Is Always Blood At The End Of The Road” är inte bara ett riktigt tufft namn på en skiva, det är också mer av den aningen hypnotiska och stundtals nästan mässande black metal den här kärva trion producerar. Ömsom får man en argsint attack där bandet går på med frenesi – nästan ett tordön av soniska krigsförklaringar – och ömsom mässande riff. Knappa 45 minuter lång är plattan, och personligen är det en ganska lagom portion WIEGEDOOD. Inte så mycket att orken tryter, och inte för lite så att det inte hinner bli en bra upplevelse. Allra bäst tycker jag bandet är i låtarna Until It Is Not, Now Will Always Be och Nuages på denna platta, och det beror kanske bara delvis på att det är bra låtsnickeri – kanske är det också för att de ligger i mitten av alstret och då är undertecknad som mest samstämmig med musiken?

Inledande FN SCAR 16 skaver kanske lite då det är som att kasta sig ut för en klippa, på samma sätt som avslutande Carousel också är en stark låt – det är de förresten till stor del alla 9 låtarna – men skaver för att det är på upploppet och uppmärksamheten trubbats lite. Smart i så fall av WIEGEDOOD att lägga de starkaste låtarna i mitten, och en höjdpunkt att se fram mot varje gång skivan spelas.

”There Is Always Blood At The End Of The Road” släpps visserligen på ett kommersiellt starkt bolag i form av Century Media, men det är inte med ett lättlyssnat kommersiellt anslag. Det är mer ett smutsigt finger i ögat och blodig näsa efter ett slagsmål än glättiga och lättillgängliga selfies över den här musiken. Prova!