Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Vulture – Dealin’ Death

Lämna en kommentar

ARTIST: Vulture
TITEL: Dealin’ Death
RELEASE: 21/5 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ska man köra retro-racet, så ska man göra det fullt ut. Tyska VULTURE gör detta, och har gjort det sedan starten av bandet 2015. Prick allt med det här gänget är så välgjort att det inte är svårt att imponeras. Kolla bara på det omslaget! Det hade lika gärna ha suttit på en skiva som kom ut på 1980-talet även om den är en tydlig nickning till filmen ”The pit and the pendulum” som kom ut 1961 och som baseras på ett verk av Edgar Allan Poe.

Även bandmedlemmarnas scenalias är så fruktansvärt helgjutna.

S. Castevet och M. Outlaw på gitarr,  A. Axetinctör på bas, G. Deceiver på trummor och L. Steeler på sång. Blir det för mycket för att ta på allvar? Lugn, dessa durm und strang-herrar från Dortmund kan sitt hantverk. ”Dealin’ Death” fullständigt sprutar ur sig en helt underbar speed/thrash metal som i alla fall jag har oerhört svårt att värja mig emot.

Riffen sitter som en truckerkeps, det är bra driv i samtliga låtar och det matas på med både tvåtakt och gruvligt gött sväng genom hela skivan. Plus att jag älskar stämningen på skivan. Det är precis som att VULTURE har tagit prick allt som jag gillar med 1980-talets scen med IRON MAIDEN, METALLICA, MERCYFUL FATE och JUDAS PRIEST och ändå lyckas med att göra något eget av det arv dessa band har lämnat.

Framför allt är VULTURE skickliga på att underhålla. Hade jag gjort en årsbästalista över skivor som är perfekta partyplattor då hade ”Dealin’ Death” tveklöst platsat på den. Kolla in den.

Skivor

Vokonis – Odyssey

Lämna en kommentar

ARTIST: Vokonis
TITEL: Odyssey
RELEASE: 7/5 2021
BOLAG: The Sign Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har haft ytterst svårt att lyssna på någon annan musik än VOKONIS ”Odyssey” sedan jag upptäckte att den faktiskt var släppt. Ett oerhört kardinalfel av mig för som ni förstår på betyget så är det här en skiva som är helt magiskt bra.

Jag lyssnade på bandets förra skiva ”Grasping Time” som kom 2019, och trots att jag gillade boråsarnas låtskrivartalanger så störde jag mig så in i baljan på hur cymbalerna låg i mixen att det förtog stora delar av upplevelsen. Detta är inte bara korrigerat på ”Odyssey”, utan resten av ljudbilden är ren mumma för öronen. Precis allt ligger rätt och ser till att de olika instrumenten förstärker istället för att bekämpa varandra. Gitarrtonen är helt fantastisk, och det gör att Simon Ohlssons riff kommer till sin rätt, för om något så är ”Odyssey” en gitarrdriven platta. Det är inte så att Ohlsson tar plats för sakens skull, men nog märks det när han får feeling i exempelvis Blackened Wings som svänger och röjer åt de flesta kanter. Här kommer också Ohlsson och Jonte Johanssons sång fram på ett helt briljant sätt. Du glade så gött det är med band som har två sångare med så olika vokala uttryck – det ger den här skivan en bredd och variationsrikedom som är imponerande.

Sen skulle vi kunna prata hur länge som helst om vilket genidrag det är av VOKONIS att ha med Per Wiberg (ex-Opeth) på keyboards för han förstärker låtarna på ett väldigt fint sätt, hela tiden stöttande och nästan så att jag tycker att han kunde ha fått bre på liiiite mer, haha!

”Odyssey” har endast 6 låtar, och bandet ser till att skickligt bygga upp skivan. De kortare låtarna (Rebellion, Azure och Blackened Wings) känns väldigt matiga i ordets bästa bemärkelse, och de långa är så bra att jag hela tiden känner att jag nog skulle vilja ha lite till.

Som ni förstår är detta ett album som med råge kvalar in i startfältet om plats på årsbästalistan för min del. Kolla in den!

Och ja, omslaget av Kyrre Bjurling är ett av de snyggaste jag har sett.

Skivor

Jordfäst – Hädanefter

Lämna en kommentar

ARTIST: Jordfäst
TITEL: Hädanefter
RELEASE: 7/5 2021
BOLAG: Nordvis

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Långt, längre, för långt? Ofta kan en riktigt lång låt vara en både bärande och berikande beståndsdel för helheten i ett album. Men finns det någon gräns för när det trots allt ändå blir för långt? Nja, det tycker nog i alla fall inte JORDFÄST som på sitt debutalbum består oss med exakt två spår, drygt 18 respektive 14 minuter långa. Och det funkar finfint!

Min nyfikenhet på bandets musik triggades igång redan av det lekfulla användandet av orden i bandnamn och låttitlar; jordfäst är inte ett ord som ofta används i denna form, som ett verb i imperativ, utan ses oftare i olika former av substantivet jordfästning. Ena spåret heter Hädanförd vilket väl är att se som en adjektivform av hädanfärd, möjligen en egenskapad form. Jag tolkar det ungefär som ”förd bort från livet”. Det andra spåret heter Buren av loppor, också en titel jag uppskattar och som kan locka till många olika associationer. Liksom lyriken som helhet.

Musiken då? Ja, musiken har sin grund i svartmetall och är både melodisk och välproducerad utan att vara alltför välpolerad, råheten i mer traditionell black metal tillåts delvis bestå. Det är mörkt och melankoliskt på ett både spännande och behagligt sätt. Viss folkmusikkänning finns här och var men den slår aldrig igenom på något avgörande sätt utan är mer av en aning. De två långa spåren är vart och ett nog musikaliskt varierade för att hålla mitt intresse fångat hela skivan igenom – gång på gång.

Bandets två medlemmar härstammar från Småland men är för närvarande lokaliserade till Malmö respektive norska Tromsö. Elis är multimusiker och låtskrivare medan Olof står bakom lyriken och även framför merparten av sången. Texterna berättar om digerdöden, om människans litenhet gentemot naturen och om dåtidens umbäranden. I Hädanförd får vi en berättelse om häxförföljelserna och några av dess värsta konsekvenser. Mycket elände helt enkelt och detta som en uppfriskande kontrast till det vikingaheroiserande som ibland förpestar genren när nordens tidiga historia ska berättas. Väl värt att lägga tid på att ta till sig lyriken alltså.

Bandet säger sig redan nu ha material för ett kommande album och det blir något att se fram emot. Sammantaget är debutalbumet ”Hädanefter” en alltigenom angenäm bekantskap och JORDFÄST ett band jag mycket gärna hör mer av.