Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Red Moon Architect – Emptiness Weighs The Most

Lämna en kommentar

ARTIST: Red Moon Architect
TITEL: Emptiness Weighs The Most
RELEASE: 23/10 2020
BOLAG: Noble Demon

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det finns få saker som förhöjer och förgyller hösten så mycket som en riktigt bra platta från ett bra band som lirar doomig melodisk dödsmetall. Och vid sidan av svenska DRACONIAN så är, såklart, Finland ett land som excellerar inom den här genren.

RED MOON ARCHITECT har hållit igång den melankoliska stuvningen sedan 2011, och det är helt enormt på vilken nivå de har presterat sedan debuten ”Concealed Silence” kom 2012. Med femte skivan inom räckhåll vågar jag påstå att de har gjort ytterligare en skiva som kommer att få gamla fans att jubla, och vinna nya lyssnare, för det här är förbannat bra.

”Emptiness Weighs The Most” är en skiva som gjord att lyssna rakt igenom. Varenda lyssning jag har gjort av plattan har känts som en enda varm omfamning, fylld av tröst och medkänsla. Jo, precis den känsla som jag, och många med mig, vill ha när det gäller inte bara det här året utan också förväntar sig av band inom genren.

Att musiken lunkar på utan att jag tappar intresset för en enda sekund beror såklart på att RED MOON ARCHITECT skriver oerhört fina låtar som inte bara befäster vad genren handlar om, utan också visar att det går att hänföra med små förändringar inom formeln.

Jag upplever att RED MOON ARCHITECT verkligen visar hur sammanfogade de är som band på den här skivan. Alla element harmonierar och förstärker varandra. Det fantastiska gitarrspelet från Matias Moilanen och Taneli Jämsä tillåts inte dominera över den fina sången från Ville Rutanen och Anni Viljanen och kompet gör exakt det som jag förväntar mig – backar upp på ett föredömligt sätt. Jag tycker att Jukka Jauhiainen på bas och Saku Moilanen lirar som ett instrument och glänser i stor ödmjukhet i varje låt.

Jag tror att ni har begripit att ”Emptiness Weighs The Most” är en skiva som gjord för årstiden, och att den bör kollas in.

https://youtu.be/1WLRGDEzZ7o

Skivor

Mors Principium Est – Seven

Lämna en kommentar

ARTIST: Mors Principium Est
TITEL: Seven
RELEASE: 23/10 2020
BOLAG: AFM Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När det gäller melodisk döds, det vet ni ju sedan tidigare, då finns det ett antal problem som kan ställa till det för band inom genren. Att hålla sig på rätt sida av de synnerligen konservativa lyssnarna brukar vara ett sådant, tradigt och – i många fall – undermåligt låtskriveri med inte tillräckligt bra melodier samt att inte helt stagnera under genrens regler utan kunna prestera låtar som håller.

MORS PRINCIPIUM EST har, om vi kollar på något så ytligt som snittbetyg på Metal Archives inte haft dessa problem under någon större utsträckning, och med förra skivan ”Embers Of A Dying World” drämde de i med storsläggan och presterade ett album av mycket hög klass.

”Seven” som släpps på fredag fortsätter på samma höga och jämna nivå. Skivan har snurrat på repeat i mina lurar det gångna dygnet, och jag har inte tröttnat än på den. Gitarrarbetet från Andy Gillion är av sådan klass att jag är beredd att utnämna hans insats som en av årets bästa – det är episkt, melodiskt och riffen drivs hem med en sådan makalös övertygelse. Och att hans arbete sitter är viktigt då resten av de instrumentala insatserna är programmerade. Nu märks inte detta alls då dagens teknik är så pass sofistikerad, och i de väsentliga delarna så ångar ”Seven” av kreativ kraft så det räcker och blir över. Mest imponerad är jag av Gillions ypperliga insatser som solist – han ligger hela tiden på rätt sida och levererar solon som gör att jag vill höra mer, men han lirar inte på bekostnad av låtmaterialet.

Ville Viljanen på sång gör en insats av graden som jag förväntar mig av honom. Han har en fint raspig stämma som kontrasterar fint mot musiken och ömsom skaver ömsom stöttar resten av musiken.

”Seven” är en av de mest melodistinna plattorna ni kommer höra i år – att MORS PRINCIPIUM EST sannerligen är ett band som just nu presterar på hög nivå förstår ni av mitt betyg, och gillar man melodisk döds så ska man kolla in den här skivan.

 

Skivor

Spirit Adrift – Enlightened In Eternity

Lämna en kommentar

ARTIST: Spirit Adrift
TITEL: Enlightened In Eternity
RELEASE: 16/10 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Att SPIRIT ADRIFT och dess primus motor Nate Garrett har hållit ett i det närmaste absurt arbetstempo sedan starten – fyra skivor på lika många år – har gjort att jag har undrat när snarare än om det kommer en skiva från bandet som jag inte kan hylla lika förbehållslöst som de föregående. Som ni förstår av denna inledning så är ”Enlightened In Eternity” den skivan.

Mycket är sig likt – Nate visar fortfarande upp sin enorma kärlek till 1980-talets hårdrock som den gestaltades av METALLICA och IRON MAIDEN, två band som har återkommit med influenser sedan andra skivan ”Curse Of Conception”.  

Inget fel i det, för när det görs rätt som i Cosmic Conquest så funkar det så fruktansvärt bra. Värre är det att SPIRIT ADRIFT ibland inte levererar ett lika jämt låtmaterial som på de föregående plattorna. Inledande Ride Into The Light har en bedrövligt tunn och repetitiv refräng, och texten till Astral Levitation får mig att obehagligt rysa till av det mer än lovligt new ageiga som här halas fram.

Helt utan poänger är såklart inte ”Enlightened In Eternity”. Garrett har fortfarande en stundtals magisk förmåga att få mig att känna att bryggan mellan 2000-talets doom och NWOBHM inte alls är speciellt lång. Avslutande Stronger Than Your Pain och United In The Void ger skivan en verkligt fin avslutning och gör att jag ändå tycker att trots att SPIRIT ADRIFT i vissa låtar verkligen kör i diket så finns här ändå förmåga att beröra.