Etikettarkiv: 2016

Skivor

Allegaeon – Proponent For Sentience

Lämna en kommentar

proponent-for-sentienceARTIST: Allegaeon
TITEL: Proponent For Sentience
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Att metalband till och från drabbas av personalförändringar är ju snarast en naturlag. För två år sedan så recenserade jag Colorado-bördiga ALLEGAEONs ”Elements Of The Infinite”. Till den skivan hade bandet bytt en av sina gitarrister och trummis vilket uppenbarligen resulterade i en sorts nytändning för resten av bandet. ”Elements Of The Infinite” var och är en riktigt bra skiva. 

Till föreliggande plattan ”Proponent For Sentience” har bandet en ny sångare i Riley McShane. Märks det? I alla fall inte på den rent ruggiga nivån bandet fortsätter att kavla ut kvalitetsmetal. Att McShane har en bredd i sin vokalitet blir snart uppenbar. Han har kapacitet att growla rejält grovt, men har en guldstrupe även när det gäller rensången. Kolla bara in bandets cover av RUSHs Subdivisions som ligger sist på skivan så kommer ni fatta vad jag menar.

Gitarrerna står fortfarande väldigt mycket i centrum, och det är sannerligen inget jag klagar över. Förutom de rent mördande riffen, så glöder strängarna av solon så fyllda av spelglädje att jag – nästan – tänker ”håll tilbaka”. Men bara nästan. Vi får oss förresten fantastisk spansk gitarr till livs i oerhört episka och fina Gray Matter Mechanics – Apassionata ex Machinea. 

”Proponent For Sentience” är en lång skiva – den har en speltid på över en timme – men jag sitter ändå och låter skivan gå varv på varv på varv.  Och det är i sig en bedrift –  teknisk melodisk death metal är ju en subgenre som har sin beskärda mängd utmaningar – men inget av detta märks då ALLEGAEON är trygga i sin kapacitet att skriva bra låtar.

När bandet tänder till på alla cylindrar i exempelvis Of Mind And Matrix då är det, vågar jag påstå, omöjligt att inte tända till själv. Och det gäller inte bara den låten – hela skivan är sprängfylld till brädden av självförtroende och känsla. Jag förstår att Björn ”Speed” Strid (SOILWORK, THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA) och Ben Ellis (SCAR SYMMETRY) aldrig tvekade att medverka som gäster på plattan i låten Proponent for Sentience III – The Extermination. När ett band tar in gäster så ska det vara för att bryta mönster, utan att ta bort saker som redan har blivit etablerade på skivan. Och så funkar det verkligen. Strid har ju en karakteristisk pipa som lyfter låten till nya nivåer, och Ellis gitarrspel är glimrande.

”Proponent For Sentience” är ALLEGAEONs bästa skiva hittills i karriären. Jag plockar utan att tveka fram ett rejält högt betyg. Årsbästalistevarning? Ja, såklart!

Skivor

Cult Of Luna – Mariner

Lämna en kommentar

cul_2016ARTIST: Cult Of Luna
TITEL: Mariner
RELEASE: 2016
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Jag blev inte helt glad när jag hörde att när nu CULT OF LUNA skulle släppa nytt, det denna gång skedde i ett övergripande samarbete med en amerikansk sångerska. Som jag dessutom aldrig hört talas om. Men men, nytt från CULT OF LUNA kan aldrig ignoreras och ändå alltid förväntas vara intressant ur minst någon aspekt.

Att det redan är tre år sedan förra släppet, med ”Vertikal” och systerskivan ”Vertikal II”, känns för mig obegripligt.  Bandets musik är sådan att den tar tid att ta sig in i, tid att processa och tid att fullt ut njuta av. Så jag känner mig ännu inte på långa vägar ”färdig” med Vertikal-plattorna. Och nu har bandet alltså gett sig ut på helt nya och oväntade äventyr.

Julie Christmas, tidigare i bl.a. post metal-bandet BATTLE OF MICE, har ett ytterst brett röstregister, från vänaste skönsång till extrem screaming. Hennes röst påminner emellanåt inte så lite om isländska Björk, andra gånger är det Dominique Lenore Persi i STOLEN BABIES som dyker upp i mina tankar, så t.ex. i avslutande femtonminutersmastodonten Cygnus. Och det är ju inga dåliga jämförelseobjekt.

Johannes Perssons röst är också tillstädes, delvis på svenska, och även om han inte har den mest varierande vokalstil, blir det en skön kontrast i växlingen mellan hans och Christmas röster, ibland t.o.m. inom samma låt, såsom i inledande A Greater Call och Chevron. CULT OF LUNA är trogen sin egen stil samtidigt som samarbetet med Christmas lägger till helt nya lager över bandets tunga doom/industrial/post metal, och detta med stor framgång.

Tematiskt är ”Mariner” uppbyggd kring ett rymdtema, enligt bandet en slags naturlig fortsättning på ”Vertikals” science fiction-tematik. Albumet består av fem spår, det kortaste strax över åtta minuter och det längsta något under femton. Helt CULT OF LUNA-mässigt med andra ord.

Intressant och spännande är alltså ledorden i att ta sig an detta nya CULT OF LUNA-påhitt. Och med de utgångspunkterna visar sig plattan ha mer och mer att glädjas åt ju längre lyssningstiden lider. En från början ”omöjlig” kombination visar sig ha guldkantskvaliteter, och jag får ta tillbaka all min inledande tvekan. Detta är snyggt, spännande och verkligen mycket bra.

Skivor

Serious Black – Mirrorworld

Lämna en kommentar

Serious Black MirrorworldARTIST: Serious Black
TITEL: Mirrorworld
RELEASE: 2016
BOLAG: AFM Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Märkligt nog har SERIOUS BLACKs debut ”As Daylight Breaks” som släpptes förra året fått ett försvarligt antal spelningar den senaste tiden. Jag tycker att det är en riktigt trevlig skiva som jag gärna återkommer till då jag vill ha musik som är välskriven, habilt framförd och som verkligen uppfyller mitt behov av melodier.

SERIOUS BLACK gillar uppenbarligen inte att ligga på latsidan, för nu föreligger ”Mirrorworld” redo att släppas.

Power metal som genre betraktat är ju inte en genre där speciellt mycket förändringar kan skönjas. Så inte heller här, men det spelar inte speciellt stor roll. Ett oeftergivligt krav på att skriva bra låtar som gärna inbjuder till allsång  och taktfast stampande existerar dock.

Spontant tycker jag att ”Mirrorworld” är aningens svagare än ”As Daylight Breaks”, men här finns fortfarande gott om riktigt bra låtar. Inledande As Long As I’m Alive är en klassisk power metallåt. Den har ett fint mäktigt intro innan tempot skruvas upp. Urban breed (ja, han insisterar på att stava sitt efternamn med små bokstäver) som kanske fler känner igen då han har ett förflutet i BLOODBOUND och TAD MOROSE sjunger fint. Han har det rätta klippet i stämman som jag verkligen uppskattar.

Det gäller också resten av bandet som verkligen har gedigna CV:n.

Det jag kan tycka drar ner skivan är också det som är skivans styrka. Detta är musik som känns väldigt trygg. Det görs inte någon som helst ansträngning att bryta genrens givna konventioner. Kanske är det inte heller meningen att power metal ska vara utmanande? I vilket fall så andas, äter, lever SERIOUS BLACK power metal. De vet vilka parametrarna är, och lyckas snickra ihop låtar som övertygar mig om att de är ett band som det är värt att lägga lyssnartid på. Här finns tillräckligt med teknisk mumma – framför allt i plattans senare del.

Gillar du bandet sedan innan så kommer du sannolikt att gilla även ”Mirrorworld”. På min egen årsbästalista lär skivan inte hamna, men tillräckligt bra för ett betyg på den övre delen av skalan är den utan tvekan.