Etikettarkiv: 2021

Skivor

Nestor – Kids In A Ghost Town

Lämna en kommentar

ARTIST: NESTOR
TITEL: ”Kids In A Ghost Town”
RELEASE: 2021
BOLAG: Nestor Prestor Music Group

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Ah! Det ljuva 80-talet, när den melodiska hårdrocken hade sina glansdagar och band som KISS, TWISTED SISTER, VAN HALEN och EUROPE skördade framgångar på listorna och lade grunden för en hel generation rockare. Spandex, burrigt hår och teater med påkostade videor framstår genom nostalgins glasögon som charmig och fläckfri. Det är inte konstigt att NESTOR ville spela sån musik när de startade bandet hemma i Falköping – vem ville inte bli rockstjärna av sånt snitt?  Det ville sig inte på bred front då, 1989, men med sin egen remake och andra våg så känns det som om man slår. Flertalet singelspår har fått stort genomslag och bandet har fått chansen att hålla låda på bland annat Bandit Rock och spelningar.

Och det är välförtjänt, för det är med kärlek och spelglädje NESTOR tar sig an sin egen pånyttfödelse. Själva beskriver man sitt uppdrag med orden ”To restore the power of rock. To protect the legacy and re-invent the iconography of rock. To be fresh. To play as fast and loud as we can.” Det summerar på ett fint sätt vad man får på ”Kids In A Ghost Town”, och låtar som On The Run, Perfect 10 (Eyes Like Demi Moore), Firesign, 1989 eller titelspåret Kids In A Ghost Town är rent guld om man gillar den här sortens musik. Som lite grädde på moset får man en fin duett med Samantha Fox (!) i form av Tomorrow, samt en repris av  STRAIGHT FRANKs vackra It Ain’t Me.

Tobias Gustavssons röst är central för NESTORS sound, med fin spännvidd och känsla. Samspelet med Jonny Wemmenstedts gitarrspel är härligt att höra, och bandet som helhet är ett fint kamratskap med Marcus Åblad (bas), Martin Frejinger (keyboard) och Mattias Carlsson (trummor).  Läs gärna Rocknytts fina och långa intervju så får du en fin känsla för varför NESTOR låter som de gör. Kärlek och spelglädje!

Skivor

Grand Cadaver – Into To The Maw Of Death

Lämna en kommentar

ARTIST: GRAND CADAVER
TITEL: ”Into The Maw Of Death”
RELEASE: 2021
BOLAG: Majestic Mountain Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

10 sekunder. Mer behöver du inte av öppningsspåret Disanimated för att veta vad som serveras av GRAND CADAVER och om du kommer att gilla det. Det är utan krusiduller och rakt på sak: old school döds som inte drar sig för att återanvända gamla beprövade knep för att få det att svänga. ”Into The Maw Of Death” är bandets fullängsdebut (köp det fysiska exemplaret så får du EP’n ”Madness Comes” som extraspår!), men det är inga duvungar som befolkar det här bandet:

  • Michael Stanne (normalt i DARK TRANQUILLITY) hanterar growlandet, och det på ett sätt som är betydligt mer smutsigt och grovt än du kanske är van att höra honom på senare år
  • Alex Stjernfeldt (som huserat i THE MOTH GATHERER) och Stefan Lagergren (med ett förflutet i bland annat TIAMAT) lägger bisvärmsriff som minner om DISMEMBERs glansdagar.
  • Daniel Liljekvist smiskade skinn i KATATONIA en gång i tiden, här hanterar han trummor i ett fint samspel med blytung bas från Christian Jansson (PAGANDOM).

Du lär säkert läsa ordet ”supergrupp” om dem här och där med andra ord, men känslan om man lyssnar på den här plattan är snarast att det är ett knippe snubbar som samlats och gör något de tycker om… vilket råkat resultera i klassisk svensk döds! Låtar som Grim Eternal, World Mauoseleum, Manifest Insanity och Cold Dead Light är underbart ruttna och snärtiga låtar som kittlar nostalginerven utan att vara klyschiga. Ge den här skivan 10 sekunder så vet du om du ska kolla mer eller inte!

Skivor

Running Wild – Blood On Blood

Lämna en kommentar

ARTIST: RUNNING WILD
TITEL: ”Blood On Blood”
RELEASE: 2021
BOLAG: Steamhammer

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

En av de roligaste recensioner jag någonsin läst var i Close-Up Magazine, och offret var någon av de sentida RUNNING WILD-plattorna. Minns inte vilken, men strofen ”nu har Rock’n’Rolf bajsat i piratbyxan för sista gången” har för alltid fastnat hos mig. Det var en sågning utan dess like, och nu, när herr Rolf släpper sitt 17:e album med legendariska RUNNING WILD så är det tänkte jag att jag kanske skulle få återanvända den där frasen. Att det skulle vara skit och kasst och trött och uselt och att det skulle gå att gödsla texten med pikande ”arrrgh” och ”ohoy”.

Men det är går ju inte.

Visst, jämfört med fornstora dagar så är detta relativt banalt för ett band som trots allt tillhör hårdrockens ABC, men ändå – det är till stora delar påfallande piggt och vitalt. Extra bra blir det när man drar upp på tempot lite, så en låt som singeln Diamonds & Pearls sticker verkligen ut på ett fint sätt, likväl som Crossing The Blades och det inledande titelspåret. Det är nästan så att man är beredd att dra på sig ögonlappen och mönstra på ett skepp som lämna i gryningen, och det är trots att det kan bli lite väl ostigt i låtar som Wild Wild Nights och Say Your Prayers. Det är som det är, och inte mycket att orda om egentligen – har man som RUNNING WILD släppt episka plattor sen urminnes tider befinner man sig lite i samma kategori som IRON MAIDEN: det finns en artistisk frihet och ett ljus över ålderns höst.

Du får faktiskt ganska precis vad du vill ha på ”Blood On Blood”, men gör kanske ändå bäst i att plocka fram gamla klassiker som ”Under Jolly Roger”, Death Or Glory”, ”Black Hand Inn” eller ”Port Royal” om sjön suger.