Etikettarkiv: 2022

Skivor

In Aphelion – Moribund

Lämna en kommentar

ARTIST: In Aphelion 
TITEL: Moribund
RELEASE: 11/3 2022
BOLAG:  Edged Circle

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Kreativ frihet. En sak som de flesta som sysslar med konstnärliga uttryck strävar efter att uppnå. För oss som undrat hur det skulle låta om Sebastian Ramstedt släpptes loss från de parametrar som råder i NECROPHOBIC finns här nu ett svar: ren musikalisk ljungeld som det glöder om något så fruktansvärt.

När IN APHELION kom in på min radar så var det genom Amelie, och låten Draugr i novembers ”Hot or Not?” från 2021. Jag var så fruktansvärt till mig över hur bra den låten var. När World Serpent släpptes så minskade inte direkt längtan efter att höra hela skivan.

För er som gillar NECROPHOBIC sedan innan, och vem gör inte det, så kommer ni att känna igen er till största delen. Men här ryms så mycket mer att ”Moribund” blir till ett ymnighetshorn av episka dimensioner. Ramstedts kärlek till klassisk heavy metal skiner igenom på ett oerhört fint sätt. Ta inledningen till World Serpent som andas så mycket 80-talsskräck att det hade kunnat bli nästan pinsamt – när låten väl drar igång och temat fångas upp i gitarrspelet blir man varse vilket utpräglat sinne för melodier som ryms i det här bandet.

 

Stämningen vidmakthålls med oerhörd stringens skivan igenom. Det känns som att varenda ton, nerslag och vokal insats är livsnödvändig och till brädden fylld med känsla. Upplevelsen av att lyssna på en skiva gjord av människor med både koll på sin historia inom metallen och med bibehållen nyfikenhet på mer moderna uttryck blir påtagligare för varje lyssning. Jag har, hittills, inte stött på någon som hört hela skivan som inte haft avsevärda problem att slita sig från den.

För mig är det att varenda låt på skivan känns genomtänkt och genomarbetad och satt i relation till helheten som gör ”Moribund” så väldigt bra. Här finns en variation som hänför, en hantverksskicklighet i de enskilda insatserna från Ramstedt, Bärgebeck och Prij och en helt underbar produktion. Sammantaget gör detta ”Moribund” till den hittills bästa skivan under 2022. Kolla in den.

Skivor

Napalm Death – Resentment Is Always Seismic – A Final Throw Of Throes

Lämna en kommentar

ARTIST: Napalm Death
TITEL: Resentment Is Always Seismic – A Final Throw Of Throes
RELEASE: 11/2 2022
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

People Pie är ett haveri. Denna cover på SLAB!s låt är vid sidan om slutlåten tillika titellåten det enda jag har emot den här skivan som mest är en eftersläng som jag förstår det till ”Throes Of Joy In The Jaws Of Defaitism”, en skiva som jag verkligen gillade.

Min kärlek till NAPALM DEATH torde vid det här laget vara så väl dokumenterad att bandet skulle kunna spela in nästan vad som helst och jag skulle tycka att det var bra. Lite så är det även här – jag unnar såklart bandet att göra vad fan som helst så här 40 år in i karriären – men solklart bäst är de när de ylar loss i klassisk punkig grindcore.

De gör de även här. Den politiskt motiverade vrede som, oftast, varit bandets drivkraft och som drar mig till bandet finns även här. By Proxy är en helt fantastiskt bra låt som det sprutar adrenalin om, likadant är det med magiskt punkiga Man Bites Dogged. 

Gillar man NAPALM DEATH sedan innan, och då deras senare diskografi är detta en skiva som är klart nöjsam att lyssna på. Hantverket är solitt, det är argt som bara den och det är omöjligt att inte imponeras av den kraft som bandet lyckas bibehålla även så här långt in i karriären.

Skivor

Vorga – Striving Toward Oblivion

Lämna en kommentar

ARTIST: Vorga
TITEL: Striving Toward Oblivion
RELEASE: 4/2 2022
BOLAG: Transcending Obscurity Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag vet inte hur det är med er, men omslag med teman från rymden är något som jag alltid har gått igång på. Jag tror, högst ovetenskapligt, att det faktum att jag blev indragen i Star Wars i unga år har gjort att det är totalt omöjligt att inte lockas av omslagskonst som avbildar fjärran galaxer. I vilket fall har jag gett upp den kampen, om den överhuvudtaget var en kamp att kämpa i.

Därför var det kanske inte så märkligt att jag redan innan jag tryckte på play på ”Striving Toward Oblivion” så hade jag en aning om att detta kunde vara något bra.

Som ni förstår av betyget så är detta en skiva som verkligen är det, och med tanke på att VORGA innan denna skiva har gett ut en EP och två singlar så är det en klart imponerande fullängdsdebut vi har framför oss här.

Bandets black metal är väldigt rättfram, utan att för den sakens skull sakna nyanser. Det snålas inte direkt med helt fantastiska melodier som har gjort att jag har haft vansinnigt svårt att slita mig från skivan under de gångna dagarna. Här finns ett underbart driv och ett nästan vidunderligt gott självförtroende i materialet som smittar av sig på ett helt ljuvligt sätt.

Att detta band vet hur man skriver bra låtar, som fastnar och dröjer sig kvar i skallen, det tror jag alla som lyssnar på ”Striving Toward Oblivion” kommer att bli övertygade om. Här finns en klar röd linje – melodierna – som är klart imponerande. Att dessutom få fantastiska individuella prestationer som förstärker helheten gör ju inte skivan sämre.

Att det, högst sannolikt, kommer kännas som att ni hört den här skivan innan gör faktiskt ingenting. VORGA lyckas övertyga mig om att de verkligen är att ta på allvar. ”Striving Toward Oblivion” är en fantastisk debutskiva som jag vet att jag kommer återkomma till med glädje under året.

Kolla in den.