Etikettarkiv: 2022

Skivor

Mass Worship – Portal Tombs

Lämna en kommentar

ARTIST: Mass Worship
TITEL: Portal Tombs
RELEASE: 4/2 2022
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Hade jag jobbat på Century Media så hade jag varit ganska nöjd med hur morgondagen artade sig. Först en skiva som VENOM PRISONs ”Erebos” som jag delade ut en betygsnia till igår. Och sedan en skiva som ”Portal Tombs”, andra skivan från MASS WORSHIP som ligger i det häradet också betygsmässigt.

”Portal Tombs” fortsätter på ett magiskt sätt det som bandet startade med på debuten från 2019. Detta är årets, hittills, tyngsta skiva – och då menar jag allt från den rent krossarartade produktionen, den nästan desperata leveransen och den känslomässiga aspekten av skivan. Det skaver och gör ont att lyssna på den här skivan. Och ändå kan jag inte få nog av den.

Skivan har 9 låtar som klarar sig fint på egen hand, men när ni lyssnar på ”Portal Tombs” rakt igenom så framträder känslan av att lyssna på något i stort sett fulländat så mycket tydligare.

När man använder uttrycket hjärtskärande skönhet så kanske det inte är den här typen av artistiskt yttrande som man först tänker på, men det är ändå här jag landar när jag lyssnar på den här skivan. Framför allt är det gitarrarbetet som gör den här skivan så otroligt bra. För det mesta är det förödande kross som gäller, men bandet är inte alls rädda för att, väldigt effektivt, braka loss med hemsökande melodier som i avslutande Deliverance och i Orcus Mouth som kan vara skivans bästa låt.

”Portal Tombs” känns som att komma hem – både hemtam, men utan att någonsin kännas slentrianmässig eller oengagerad. Tvärtom, och det tror jag ni fattar vid det här laget, så känns den här skivan som en av de starkaste jag kommer höra under 2022.

 

Skivor

The Ferrymen – One More River To Cross

Lämna en kommentar

ARTIST: THE FERRYMEN
TITEL: ”One More River To Cross”
RELEASE: 2022
BOLAG: Frontiers Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

THE FERRYMEN är tillbaka med sitt tredje album, en platta som såklart bjuder mer av samma vara som den sjävbetitlade debuten från 2017 och uppföljaren ”A New Evil” från 2019: melodiös, välproducerad hårdrock. Projektet är samma tre genreveteraner, Mike Terrana på trummor, Ronnie Romero på sång och Magnus karlsson på.. ja, allt annat. Gitarr, bas, keyboard men kanske framförallt: hela plattan känns som om det har hans hantverk över sig vad gäller låtsnickeri. I smyg är han ju en av världens främsta kompositörer av denna sorts musik, Magnus, och dessutom med en aldrig sinande produktion som tycks räcka till såväl PRIMAL FEAR, Magnus Karlsson’s FREE FALL, allehanda extraprojekt (de tidiga skivorna med ALLEN/LANDE står mycket högt i kurs hos undertecknad!) och tydligen även THE FERRYMEN. ”One More River To Cross” är nämligen en skiva med mycket hög lägstanivå, och en förmåga att klistra sig fast för repetitivt spelande.

Låtar som inledande One Word, titelspåret, The Last Ship eller för den delen episka Morning Star sitter precis där de ska, och är skrivna och arrangerade för att lyfta fram de tre medlemmarnas styrkor på ett alldeles förnämligt sätt. Terranas trumspel är såväl drivet som svängigt, Romeros spänstiga stämband får visa sina höjder vid flera tillfällen och runt allt syr Karlsson riff, solon och en massiv ljudbild. Det är svårt att plocka ut en favorit bland låtmaterialet (möjligen The Last Wave.. eller Hunt Me To The End Of The World.. eller..), vilket också är skivans styrka. Den håller. Hela vägen.

Gillar du klassisk, välproducerad och lättlyssnad melodiös hårdrock så är THE FERRYMEN något du ska kolla in. ”One More River To Cross” är dessutom antagligen den starkaste plattan, så du kan lika gärna börja här!

Skivor

Wiegedood – There’s Always Blood At The End Of The Road

Lämna en kommentar

ARTIST: WIEGEDOOD
TITEL: ”There Is Always Blood At The End Of The Road”
RELEASE: 2022
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Belgiska WIEGEDOOD släpper sin fjärde skiva, och den första att kliva ur ramarna på inledande trilogin ”De Dooden Hebben Het Goed I-III” vad gäller namnet. ”There Is Always Blood At The End Of The Road” är inte bara ett riktigt tufft namn på en skiva, det är också mer av den aningen hypnotiska och stundtals nästan mässande black metal den här kärva trion producerar. Ömsom får man en argsint attack där bandet går på med frenesi – nästan ett tordön av soniska krigsförklaringar – och ömsom mässande riff. Knappa 45 minuter lång är plattan, och personligen är det en ganska lagom portion WIEGEDOOD. Inte så mycket att orken tryter, och inte för lite så att det inte hinner bli en bra upplevelse. Allra bäst tycker jag bandet är i låtarna Until It Is Not, Now Will Always Be och Nuages på denna platta, och det beror kanske bara delvis på att det är bra låtsnickeri – kanske är det också för att de ligger i mitten av alstret och då är undertecknad som mest samstämmig med musiken?

Inledande FN SCAR 16 skaver kanske lite då det är som att kasta sig ut för en klippa, på samma sätt som avslutande Carousel också är en stark låt – det är de förresten till stor del alla 9 låtarna – men skaver för att det är på upploppet och uppmärksamheten trubbats lite. Smart i så fall av WIEGEDOOD att lägga de starkaste låtarna i mitten, och en höjdpunkt att se fram mot varje gång skivan spelas.

”There Is Always Blood At The End Of The Road” släpps visserligen på ett kommersiellt starkt bolag i form av Century Media, men det är inte med ett lättlyssnat kommersiellt anslag. Det är mer ett smutsigt finger i ögat och blodig näsa efter ett slagsmål än glättiga och lättillgängliga selfies över den här musiken. Prova!