Etikettarkiv: 6/10

Amorphis – Circle

ARTIST: Amorphis
TITEL: Circle
RELEASE: 2013
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Titeln på finländarnas nya album, det elfte i ordningen, är faktiskt fullt lämplig då det näppeligen finns band som har ett så tydligt identifierbart sound som just AMORPHIS. Det tar inte många sekunder in i öppningslåten Shades Of Gray för att inse att det är just AMORPHIS man lyssnar på.

Hade bandet inte varit så pass bra på att skriva bra låtar hade det kunnat vara hur tråkigt som helst. Nu vet man att även om skivan inte håller toppklass rakt igenom så kommer det finnas åtminstone några låtar som ser till att uppfylla kvalitetskvoten.

För det är i ärlighetens namn inte svårt att inse att det för bandets del inte handlar om att ta jättekliv i utvecklingen. Bandet har sin nisch, och de fyller den med den äran. Då köper jag att det i stort sett låter exakt likadant som det gjort sedan ”Eclipse” från 2006 då Tomi Joutsen kom med i bandet. Den mannen har en pipa som jag mer än gärna lyssnar på – rensången och growlet är i vanlig ordning helt suveränt trakterat från denne hårfagre man.

Spelmässigt låter det också precis som vanligt. Det har ju aldrig handlat om att spela mest tekniskt för AMORPHIS – det man excellerar i är de mer än lovligt smäktande gitarrslingorna som bölas fram av huvudsaklige låtskrivaren Esa Holopainen och Tomi Koivusaari.

Det finns ett knippe riktigt bra låtar på ”Circle” – The Wanderer, Narrow Path, Into The Abyss och Hopeless Days har fått rotation så det smäller om det och kommer fortsättningsvis att få det. I dessa låtar tränger kvalitén i bandets låtsmidande igenom på ett väldigt övertygande sätt. I övrigt känns det som att bandet har presterat bättre, och mer stringenta skivor än ”Circle” som hamnar i mellanskiktet rent betygsmässigt.

Hatriot – Heroes of Origin

877ARTIST: Hatriot
TITEL: Heroes of Origin
RELEASE: 2013
BOLAG: Massacre Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Amelie

Original utan orginalitet
Jag har följt detta projekt i ganska exakt två års tid sedan det i februari 2011 meddelades att Steve ”Zetro” Souza tillsammans med bland annat egna sonen Cody på bas bildade bandet HATRIOT med avsikt att skapa ett band för nyskriven klassisk 80-talsthrash. Även den andre sonen Nick har senare anslutit på trummor.

”Zetro” Souza var med redan på den tiden det begav sig i början av 80-talet, och frontade bl.a. EXODUS under åren 1986-1994 och dessutom efter återföreningen åren 2003-2005. Hela tiden har HATRIOT omtalats som ett projekt för att ge liv åt den tidiga thrashen själ och känsla, och albumets titel säger väl också en del om det; ”Heroes of Origin”.

Man måste inte tycka om Souzas ansträngda nasala röst för att uppskatta musiken men man måste bejaka den. Och det fungerar bra under en stor del av skivan. Dock blir det till slut ändå lite tröttsamt. Inte blir det heller bättre av att vokalisten emellanåt flankeras av en ”hejaklack” av yngre röster, sönerna föreställer jag mig, det bryter helt av mot musiken och stilen i övrigt, t.ex. i Blood Stained Wings och And Your Children To Be Damned.

Så, ”Heroes of Origin” är thrash metal till ett hundra procent, låtskrivande och musikmannakonst likaså. När det kommer till orginalitet finner vi dock inte mycket, det är kanske inte avsikten heller, men det hade behövts lite mer av den varan. Som det är nu blir det alltför tradigt i längden, ingenting sticker ut, förutom då ”hockeykörerna” som nämnts tidigare. Och det bidrar tyvärr inte med något positivt till det hela, tvärtom.

Jämfört med t.ex. förra årets TESTAMENT-album, ”Dark Roots of Earth”, står sig detta relativt slätt, trots höga ambitioner och musikernas höga kapacitet.

/BiblioteKarin

Cryptopsy – The Best Of Us Bleed

the-best-of-us-bleedARTIST: Cryptopsy
TITEL: The Best Of Us Bleed
RELEASE: 2012
BOLAG: Century Media

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag vet inte om ni har noterat hur många fina band det kommer från Montreal i Kanada? BEYOND CREATION, THE AGONIST för att nämna två. Och så har vi bandet för dagens skrivövningar – CRYPTOPSY. Jag kommer ihåg när jag såg bandet på Malmöfestivalen. Detta var på denna tiden då Mölleplatsen fortfarande användes för band som var för farliga för alla barnfamiljer och Rixfm-knarkare som huserade inne i centrum. Där ställde sig CRYPTOPSY och bastrumtriggade sönder hela festivalen. För detta är bandet som älskar sina bastrummor. Florent Mounier sliter också hårdare än de flesta bakom trummorna.

Bandet har släppt 7 fullängdare. En av dem klassas faktiskt som deathcore. Den får inte höga betyg någonstans. Och det är klart, har man stringent spelat brutal dödsmetal på de fem föregångsplattorna så kan man ju inte dänga till med deathcore, eller hur? Nä precis.

Nu har det alltså blivit dags att på något sätt sammanfatta den hittillsvarande karriären – därav ”The Best Of Us Bleed”. Bandet gör detta gediget – över två timmar material väntar er om ni kollar in samlingen.

Och det börjar bra och fint med tre helt osläppta spår, Boden (jag avhåller mig från dåligt vitsande), A Graceful Demise och Holodomor. Inga konstigheter – fullt rens. Och det är detta bandet är bra på – att inte konstla till det. CRYPTOPSY har aldrig handlat om att vara helt nydanande. Det finns en väldans massa band som lirar mer originell musik. Men bandet har till största delen stått upp för ett habilt hantverk där det verkligen har handlat om att släppa på bromsen och bara köra. Otroligt befriande i sin enkelhet.

Rekommendation för lite härlig yrsel: kör skivan på repeat ett par gånger och känn hur hjärnan mosas lite gött. Det är också min primära invändning; det är väldigt mycket material att ta in – och rätt mycket låter, på gott och ont, ganska snarlikt. Men för en stunds god mosh och en fin sammanfattning av karriären kan jag varmt anbefalla ”The Best Of Us Bleed”.