Etikettarkiv: 7/10

Skivor

Pharaoh – The Powers That Be

Lämna en kommentar

ARTIST: PHARAOH
TITEL: ”The Powers That Be”
RELEASE: 2021
BOLAG: Cruz Del Sur Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Amerikanska PHARAOH spelar okomplicerad musik. Heavy metal med anor från band som IRON MAIDEN och RUNNING WILD. Det är en konstform i sig leverera sådan musik som ändå är relevant, värd lyssningstid i en mördande konkurrens mot historiska alster och samtidigt hållbar för flera varv – en konstform som kvartetten behärskar till fullo. ”The Powers That Be” är femte plattan från dessa veteraner som körde igång redan 1997 i Philadelphia. Den stakar inte ut ny musikalisk riktning (gillade du ex föregångaren ”Bury The Light” som kom 2012 så gillar du detta också!), men det är heller inte meningen.

PHARAOH är som ett gäng gamla kompisar som samlas för att ha kul, och resultatet är klassisk hårdrock med sporadiska utgivningsdatum. Mest känd i bandet är antagligen Chris Black, professorn som gjort sig en karriär med HIGH SPIRITS och DAWNBRINGER, men här får han hålla sig till trumpallen. Sjunger gör istället Tim Aymar och det med den äran. Addera Chris Kerns på bas och Matt Johnsen på gitarr så har du fulla sättningen, och över nio låtar bjuder de in oss till sitt fredagshäng.

Styrkorna är spår som Freedom (vääääldigt mycket RUNNING WILD och pepp i den låten!), Lost In The Waves (som var med i Hot or Not nyligen), I Can Hear Them eller When The World Was Mine och produktionen från en viss herr Dan Swanö i Unisound. Svagheterna finns där också som det blir när man leker fram en hel skiva, och spår som Waiting To Drown eller Ride Us To Hell tillhör inte höjdpunkterna på skivan. Och det är helt okej, detta räcker väl till ändamålet ändå!

Skivor

Mammoth WVH – S/t

Lämna en kommentar

ARTIST: MAMMOTH WVH
TITEL: ”MammothWVH”
RELEASE: 2021
BOLAG:  EX1 Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Innan du läser den här recensionen borde du kolla in den video som ligger inklippt längst ner. Den där Wolfgang Van Halen visar upp en stor portion humor och självdistans samtidigt som han berättar vad den här soloplattan egentligen handlar om: svängig och lättlyssnad rock’n’roll av den sort som allra bäst kategoriseras som ”trevlig”.

Klar?

Bra, då blir resterande del av den här texten nästan överflödig, men ändå. Du vet vad grabbens självbetitlade debut handlar om, och du vet också om att du knappast kan ha förväntningar på en livsomvälvande resa när du lyssnar på den. Däremot kan och ska du slappna av lite och bara hänga med, för i all sin banala enkelhet är det här en ganska härlig platta. Wolfgang Van Halen hyllar sin bortgångne och legendariska farsa Eddie, för alltid odödlig för sitt VAN HALEN genom att skriva och framföra alla låtar på egen hand och… det är mysigt och bra rakt igenom.

Mr Ed (gissa vem?) öppnar kalaset, och sen får man ett drygt dussin fina låtar som stundtals har mer likheter med band som FOO FIGHTERS och VELVET REVOLVER än VAN HALEN. Lyssna på ett spår som Resolve eller Mammoth för ett bra smakprov om du nu fuskade och inte kollade på videon före du läste texten. Han gör det fint, Wolfgang!

Skivor

At The Gates – The Nightmare Of Being

Lämna en kommentar

ARTIST: At The Gates
TITEL: The Nightmare Of Being
RELEASE: 2/7 2021
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är sällan svårt att gilla AT THE GATES. Göteborgsbandet har alltid sett till att hålla hög kvalitet, inte minst på de skivor som har gjorts efter att bandet omstartade 2010.

”The Nightmare Of Being” är precis som föregångarna ”At War With Reality” och ”To Drink From The Night Itself” en trevlig platta. Det är lätt att känna sig hemmastadd i hur ATG låter och hur de skriver låtar. Här finns också ett fång låtar som låter som ”klassiska” ATG – patenterat tvåtaktande i Spectre Of Exctinction,  The Paradox och Touched By The White Hands Of Death – som känns som stabila låtar, framför allt den sistnämnda som har ett fantastiskt huvudriff och ett satans driv.

Ändå tycker jag att det blir intressantare när bandet tar ut svängarna och laborerar med inslag som inte har hörts på tidigare plattor. Fina ”parentesen” Garden Of Cyrus till exempel, som har ett vilsamt tempo till en början, underbara harmonier och där vad som verkar vara metalmusikers favoritblåsinstrument saxofonen dyker upp och gästspelar.

Eller när bandet leker med symfoniska eller cinematiska inslag som i The Fall Into Time. Då tänder jag till och lyssnar extra uppmärksamt.

Missförstå mig rätt – jag begär inte att AT THE GATES ska kasta hela sin bakkatalog, historia eller identitet överbord. De är fortfarande bättre än en hel massa melodiska dödsmetallband. Men både bandet och vi som lyssnare kan den delen av bandets musik, och jag tror att både vi och bandet är redo för mer utflippade inslag.