Etikettarkiv: 8/10

Maestitium – Tale Of The Endless

ARTIST: Maestitium
TITEL: Tale Of The Endless (EP)
RELEASE: 5/2 2021
BOLAG: Black Lion

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Ett folkhögskolearbete. Hade en inte gissat att det skulle kunna låta såhär kanske. Men det är enligt uppgift detta som gjort att melodisk death metal-akten MAESTITIUM från Sundsvall kommit till liv och att denna fyraspårs-EP blivit verklighet. Och det ska vi glädjas åt för detta är riktigt bra! Nu är projektets skapare Elias Westrin i och för sig inte ensam i båten här även om det betonas att MAESTITIUM är hans soloprojekt. Med sig på EP:n har han ett gäng kompetenta och erfarna musiker.

Mest meriterad i gruppen är trummisen Nils ”Dominator” Fjellström som spelat med band som NETHERBIRD, NORDJEVEL och DARK FUNERAL. Basisten Anton Flodin spelar till vardags även i likaså Sundsvallsbaserade DEATHBREED och Westrin sköter själv gitarr och sång. Som inspiration till musiken anges bland andra de finska banden INSOMNIUM och WOLFHEART.

Som det förstlingsverk det är ser man många tecken på den traditionen detta har sitt ursprung i. Vi checkar av; Bandnamn på latin (=”denna plåga”); Omslagets motiv och färgsättning; Album- och låttitlar (Tale Of The Endless, Song Of The Frezzing Wind osv) – och samtidigt är detta på så många sätt högst älskvärt. För det är också check bland annat på; Riktigt bra melodier; Mer än godkänt framförande; Varierad sång; Bra mix i låtarna; God produktion.

Fyra spår som sagt. The Undying Travail är ett instrumentalt intro. Morning Star, senaste singeln, bjuder bland annat på Westrins snygga growl. Därpå kommande Song Of The Frezzing Wind fortsätter i liknande stil och här bjuder Westin även på fin rensång.  Avslutande titelspåret Tale Of The Endless innehåller som något av alla komponenter på EP:n och är skivans bästa spår.

Jag faller till föga, visserligen inget direkt nytt under stjärnorna här men ett mycket tilltalande exempel, och bevis för, en fortlevande tradition. Helt enkelt ruggigt bra. Jag ser fram emot att få höra mer av Elias Westrin och hans projekt i framtiden och ett planerat fullängdsalbum sägs redan vara på gång.

Viral – Viral

ARTIST: VIRAL
TITEL: ”Viral”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Självutgiven

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Linköpings VIRAL borde bli just det: virala. Bandets självutgivna och självbetitlade debut är nämligen såväl smittande som av den kalibern att de – funnes det rättvisa i nådens år 2021 – borde få sitt evangelium digitalt spritt. Larri Malinen & Marcus Broggren (gitarr), Christian Ståhl (bas), Albin Forsell (sång) och Linus Melchiorsen (trummor) är inte nyskapande alls, men det behövs inte. Capricciosa är inte nyskapande heller men lika gott ändå, och just så känns bandets klassiska och spelglada heavy metal. Man får ett leende på läpparna och lite förväntansfull saliv i mungipan helt enkelt.

Musikaliskt rör vi oss i landskap som touchar gamla ACCEPT, IRON MAIDEN och kanske till och med RUNNING WILD. Ett band som RIOT känns inte fel i referensramarna, och du som letar musik med en gnutta ”hockeykörer” i kombination med dubbeltramp och läckra riff har faktiskt lite av en fest framför dig. Låtar som Scarred, Machine, Gonna Lose It eller Selo’s Tale platsar på vilken spellista som helst av den sorten men det är ändå inte inte det som imponerar mest.

”Viral” är ca 40 minuter lång, och jag kan faktiskt inte finna en enda svag låt på skivan. Helheten är det som verkligen står ut och imponerar, och söker du en ny ”knyta näven i luften”-skiva att trotsa vardagen till så är den här nu, och den kommer från VIRAL!

Asphyx – Necroceros

ARTIST: ASPHYX
TITEL: Necroceros
RELEASE: 2021
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Full patte. Som en stridsvagn, knäckandes träd och övriga hinder – så har vi vant oss att höra ASPHYX från Holland, och den tionde fullängdaren ”Necroceros” är inte annorlunda. Eller?

Kvar finns såklart manglet. Kasta in två nävar BOLT THROWER/MEMORIAM/HAIL OF BULLETS och en näve kängpunk så har du receptet som hållit Martin Von Drunen och hans anhang flytande de senaste 30 åren och lyssnar man på spår som Molten Black Earth, The Sole Cure Is Death, The Nameless Elite eller Botox Implosion (vilken titel!) så får man precis exakt just det. En stridsvagn i ansiktet. Men det finns passager på ”Necroceros” som gör detta alster mer intressant och varierande, och som egentligen rättfärdigar just de i övrigt närvarande benknäckande larvfötterna till dödsmetall.

Three Years Of Famine är mer doom än döds, och speciellt det riff som tar låten till sitt slut är inget annat är ren magi. Gitarrslingan i mitten av In Blazing Oceans är vemodig, sorglig och bedövande vacker. Det smakar PALLBEARER när de är som bäst, och baske mig om inte de små detaljerna gör att den här skivan höjer sitt betyg ett snäpp!