Etikettarkiv: Century Media

Skivor

Oceans Of Slumber – Oceans Of Slumber

Lämna en kommentar

ARTIST: Oceans Of Slumber
TITEL: Oceans Of Slumber
RELEASE: 4/9 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

OCEANS OF SLUMBER är ett band som vi har följt på redaktionen sedan bandets andra skiva, “Winter” kom ut 2016. Vi skrev också om förra skivan “The Banished Heart” som kom 2018 och det är ett band som vi genomgående har gett höga betyg.

Med senaste självbetitlade skivan som släpps på fredag, var därför förväntningarna högt ställda, och som ni förstår på betyget är detta inte en skiva som gör mig besviken. Faktum är att detta är bandets bästa platta, hittills.

Att ett band ger ut självbetitlade skivor brukar även det betyda att det är något speciellt som vankas även ifrån bandets egen synvinkel, och jag tror att både de omständigheter som råder i världen och de förändringar som har skett inom bandet de senaste åren har påverkat hur skivan är och min uppfattning av den.

Sångerskan Cammie Gilbert och trummisen Dobber Beverly är kvar sedan gammalt, men nya i bandet är keyboardisten Mat V. Aleman, gitarristerna Jessie Santos och Alexander Lucian (även sång) samt basisten/sångaren Semir Özerkan. Samtliga nya medlemmar, upplever jag, har gjort att OCEANS OF SLUMBER har kunnat växla upp från en redan hög växel och lägga till ytterligare aspekter till sin progressiva metal. Att Lucian har ett fint growl gör att även detta inslag har tillkommit, vilket jag uppskattar inte minst som en fin kontrapunkt till Cammie Gilberts rensång. Har man lyssnat på bandet sedan innan så vet man att detta är inte ett gäng som  håller igen, vare sig när det gäller de emotionella aspekterna  eller olika musikaliska krumsprång. Fastän “Oceans Of Slumber” är en skiva som ställer krav på att ge plattan tid så lyckas bandet hålla skutan på rätt köl.

Ofta samsas olika intryck i samma låt – The Adorned Fathomless Creation är ett bra exempel på detta. Growl, death metal mangel, sväng och episk rensång ryms utan minsta bekymmer inom låtens ramar. Eller To The Sea som har seglat upp som en favorit, och som mest kan beskrivas som en skruvad och vindlande shuffle med stor känslomässig pondus.

OCEANS OF SLUMBER som redan tidigare kändes som ett band som sannerligen hade mycket att komma med visar med “Oceans Of Slumber” att det fanns ytterligare att ösa på med. Att låtskriveriet här tas till ytterligare en nivå där det slitna uttrycket att summan blir större än de enskilda delarna faktiskt känns helt adekvat att använda när det gäller den här skivan.

Jag vågar redan nu påstå att “Oceans Of Slumber” kommer att finnas med på min årsbästalista över 2020. Kolla in den.

Skivor

Black Crown Initiate – Violent Portraits Of Doomed Escape

Lämna en kommentar

ARTIST: Black Crown Initiate
TITEL: Violent Portraits Of Doomed Escape
RELEASE: 7/8 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

“Violent Portraits Of Doomed Escape” kan vara en av de mest välljudande skivorna jag hört under hela 2020, och jag har hört en hel del musik från i år – som de flesta av oss. Gitarrtonen fullständigt dräper, sången ligger så fruktansvärt bra i mixen, basen anpassad likaså. Bastrummorna kan vara – högst märkligt – för starka, men resten av trummorna låter extremt snygga.

Tredje plattan från BLACK CROWN INITIATE som har höjt anten för varje skiva är en i många stycken djupt sympatisk skiva. Det är inte bara insatserna från de enskilda medlemmarna som får mig att höja på ögonbrynen flertalet gånger – låtmaterialet ligger även det på en till stora delar väldigt bra och jämn nivå. Gillar man välpolerad progressiv death metal av amerikanskt snitt så är sannolikheten stor för att man kommer uppskatta den här skivan.

För egen del så är det just detta som skaver något – detta är aningens för välpolerat – vilket kan låta konstigt med tanke på att jag verkligen inte har något emot välljudande metal alls. Men det finns något i BLACK CROWN INITIATEs musik som inte får mig att uppskatta den förbehållslöst, i brist på annat så känns den aningens för trygg för att jag ska känna att detta är något jag kommer återvända till flera gånger under året.

Likväl så finns här helt fantastiska låtar – bäst är bandet när de släpper fram gitarristerna Ethan McKenna och Andy Thomas. Jösses vilka underbara solon, slingor och riff de herrarna är kapabla till! Rensången från Thomas är också helt fantastisk, och BCI ser till att skämma bort oss med finfina refränger till stora delar.

“Violent Portraits Of Doomed Escape” är en fin skiva som kommer att gå hem hos många, och det finns betydligt sämre skivor är denna – kolla in den om ni gillar välpolerad progressiv death metal av amerikanskt snitt. Gillar ni underjordisk death metal kommer ni tycka att den här skivan inte är något att ha.

Skivor

Vampire – Rex

Lämna en kommentar

ARTIST: Vampire
TITEL: Rex
RELEASE: 19/6 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

För 3 år sedan så hyllade jag VAMPIREs “With Primeval Force”, med orden att frågar ni mig så är den här skivan så sprängfylld av musikalisk mumma att den nästan sprängs i sömmarna. Gott folk, det förhåller sig likadant med “Rex”. Faktum är att jag gillar “Rex” mer än föregångaren, för utöver den rent sinnessjukt entusiasmerande musiken som verkligen är VAMPIREs signum, så är stämningen på “Rex” stundtals rent magisk.

Bara ett sådant faktum att jag faktiskt gillar introt Prelusion gör att jag redan här började hoppas på stordåd från göteborgarna. Och, gosse, om det kommer! Titelspåret är ren ljungeld. VAMPIREs fantastiska avvägning av thrash och death gör att den här låten blir både ett frustande fartmonster, och så sjukt stämningfull. Jag blir till mig varje gång jag lyssnar på den.

Det som gör att jag, högst sannolikt, gillar VAMPIRE så mycket är att de har järnkoll på sin musikaliska hemvist, och ändå känns så vansinnigt vitalt som band. Musiken känns fräsch och både inkluderande för oss som växte upp med thrash som den lät på 80-talet samtidigt som den inte känns alls mossig för en tonåring av idag.

“Rex” känns som en skiva där VAMPIRE har växlat upp ytterligare – hela skivan upplever jag som en enda stor present där allt klaffar: låtmaterialet, produktionen, och de enskilda medlemmarnas skicklighet på sina instrument som smälter samman till en större helhet.

Ja, jag tror ni förstår – “Rex” är en av årets hittills bästa skivor. Kolla in den.