Etikettarkiv: death metal

Unleashed – No Sign Of life

ARTIST: UNLEASHED
TITEL: ”No Sign Of Life”
RELEASE: 2021
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Stabil – stabilare – UNLEASHED?

Uttalandet är inte utan fog, för den svenska dödsplutonen med fornnordiskt/vikingatema är med årets ”No Sign Of Life” uppe på totalt 14 fullängdsplattor och i stort sett utan fläckar. Lägstanivån som herrar Johnny Hedlund (bas, sång), Anders Schultz (trummor), Tomas Olsson och Fredrik Folkare (gitarr) besitter är löjligt hög, och i formatet som är UNLEASHED vet man precis vad man ska göra för att ge fans och lyssnare vad man vill ha. Kort sagt: vet du vad UNLEASHED brukar pyssla med så innebär ”No Sign Of Life” inga direkta överraskningar och ytterligare en sten att foga till samlingen.

Personligen håller jag sektionen med titelspåret, The Highest Ideal och Midgard Warriors For Life som ligger ungefär i mitten av plattan som starkaste delen, men det där är såklart upp till tycke och smak. Sannolikt kommer många av fansen att jubla högst över förstaspåret och singelsläppet The King Lost His Crown eller avslutande Here At The End Of The World som tillsammans ramar in plattan, och just det där säger väl det mesta om UNLEASHED 2021.

Pålitligt. Stabilt, och fortfarande med så pass stor variation och olika låtstrukturer att det finns något för alla olika typer av fans.

1914 – Where Fear And Weapons Meet

ARTIST: 1914
TITEL: ”Where Fear And Weapons Meet”
RELEASE: 2021
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Ukrainska 1914 har haft en bra trend ett tag, förra given ”the Blind Leading The Blind” (2018) var en stark platta och sedan dess har man tagit flera steg framåt ytterligare. ”Where Fear And Weapons Meet” är som vanligt en svärtad mix av döds och krig med lyrik hämtad främst från det första världskriget som bandets namn antyder, men: det är bättre producerat och levererat samtidigt som låtkvaliteten är starkare. In alles, en skiva som faktiskt lutar uppåt i betyget snarare än neråt, och snäppet vassare än KANONENFIEBERs platta på samma tema tidigare i år. ”Where Fear And Weapons Meet” har snurrat massor av varv hos undertecknad utan att för den skull bli urvattnad och är en stark kandidat till en framskjuten placering på stundande årsbästalista.

Skivan startar som vanligt med War In som introducerar stämningen, och sen radar bandet upp flera pärlband till låtar: FN .380 ACP #19074 (den pistolmodell som användes vid skotten i Sarajevo vilka anses ha varit begynnelsen till första världskriget, för den som undrar), Vimy Ridge, Don’t Tread On Me (Harlem Hellfighers), …And A Cross Now Marks His Place (med Nick Holmes från PARADISE LOST och BLOODBATH på gästsång), Pillars Of Fire (The Battle Of Messines) – listan kan nästan göras lika lång som antalet låtar.

Nästan.

För det finns en enda svaghet med den här plattan, och det är att den är en aaaaaaning för lång. Med avslutande War Out är det elva spår, men plattan klockar in på maffiga 63:34 och hade kanske lyckats kravla sig upp på en niopoängare om den komprimerats lite, främst mot slutet. Ändå: riktigt stark platta detta. 1914 levererar!

The Lurking Fear – Death, Madness, Horror, Decay

ARTIST: The Lurking Fear
TITEL: Death, Madness, Horror, Decay
RELEASE: 19/11 2021
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Death metal har, som vanligt, ett bra år. Jag vet inte vad det är med denna genre, men satan vad ihärdig den är med att kavla ut skivor som får livsandarna att jubla lite extra. Jag har inga problem med att räkna upp ett antal skivor som kan falla inom kategorin dödsmetall från i år som är riktigt bra.

Då kommer THE LURKING FEAR in: ”Håll min öl”.

Jag vet att det är många som börjar salivera vid blotta tanken på bandets debut från 2017 – ”Out Of The Voiceless Grave”  – som jag, föga förvånande, gav en betygsåtta.

Fyra år senare drämmer detta gäng urstabila gammelgäddor i med ett ännu bättre album. Det är perfektion i det mesta. Produktionen är en våt dröm, som fångar stämningen bandet vill förmedla ypperligt. Alla medlemmar i bandet tänder på alla cylindrar och lirar på ett sätt som får mig att svettas i öronen. Tompa Lindberg visar igen att han är en av de bästa sångarna i death metal på planeten.

Och sen har vi låtarna som ligger på en verkshöjd som gör att även skivan med bonusspåren lämnar mig med en känsla att jag vill ha mycket mer.

Ja, ni fattar, det är precis som det var på debuten – traditionell, stabil dödsmetall med en hantverkskänsla som gör att alla som gillar death metal kommer att få mer ved på elden av skivan.