Etikettarkiv: Edged Circle Productions

Kryptan – Violence, Our Power

ARTIST: Kryptan
TITEL: Violence, Our Power
RELEASE: 14/2 2025
BOLAG: Edged Circle Productions

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det märks att KRYPTAN är ett projekt som präglas av en nästan hudlös dyrkan av black metal. Mattias Norrman, som jag känner igen från OCTOBER TIDE och KATATONIA är drivande bakom KRYPTAN, och det märks att det är en hel del känsla som har gått in i skivan ”Violence, Our Power”. Med sina 26 minuter i speltid är det ytterst svårt att hitta några andningshål, för det är plattan i mattan mest hela tiden, med undantag från introt The Unheard Plea From Thousands Of Broken Hands som inte bara har en onödigt lång titel, det är helt onödigt och bidrar inte med nåt till skivan som helhet.

Om jag ska börja med vad jag inte uppskattar med skivan så är det sången. Det finns gott om vokala uttryck på skivan. När det ligger i det nedre registret så är det så fantastiskt bra. Stundtals ballar det dock ut för mycket för mig – i Det är döden som krävs hamnar sången i något sorts kväkande som jag inte gillar alls. Jag inser fullt väl att jag svär i kyrkan nu, men detta funkar inte alls för mig, och sänker en i övrigt bra låt. Likadant är det i Vägen till våld där rytmiken i frasen visa mig vägen, vägen till våld skaver på helt fel sätt i örongångarna för mig.

Dessbättre finns det en hel massa annat som jag tycker är otroligt bra. När det funkar som bäst – och det är under stora delar av skivan – präglas ”Violence, Our Power” av en satans stämning. Gitarrarbetet är helt fantastiskt rakt igenom. I låtar som Violence, Our Power, I Hope They Die och Purge är det ett helvetiskt ställ som ser till att hålla öronen rejält spetsade. Lägg till ett fantastiskt dyrkande av två-takt och dubbeltramp i avslutande stänkaren Let’s End This och det samlas ihop till tillräckligt mycket bra för att jag ska sätta en betygsjua på skivan som vinner över mig med en satans inlevelse och en uppenbar entusiasm.

Darkened – The Black Winter

ARTIST: Darkened
TITEL:The Black Winter
RELEASE: 27 maj 2022
BOLAGEdged Circle

BETYG: 8
SKRIBENT: Amelie

Albumet inleder med stormljud och akustisk gitarr i introspåret, vilket ger rysningar av förväntan, innan det smackar på för fulla segel i första riktiga spåret Blood. ”The Black Winter” bjuder på skäppan rågad med traditionell death metal. Vill du ha din döds i grunden precis så som det länge låtit är det till DARKENED du ska vända dig. Med sitt andra album följer bandet samma linje som i debuten ”Kingdom Of Decay” för två år sedan. Överraskningarna är få och igenkänningarna desto fler. Samtidigt lyckas bandet inom ramarna variera musiken på ett högst njutbart sätt.

Medlemmarna i DARKENED är erfarna musiker som kommer från spridda geografiska håll. Från Sverige gitarristerna Hempa Brynolfsson och Linus Nirbrant samt basisten Tobias Cristiansson. Bakom trummorna brittiska Andrew Whale och så kompletteras bandet med kanadensiska vokalisten Gord Olson. Sammantaget musiker med många års erfarenhet från band som BOLT THROWER, DISMEMBER, GRAVE, MEMORIAM och THIS ENDING.

Det här är traditionell döds med traditionellt dödssound, Dan Swanö är med i produktion och mixning. Inom dessa ramar lyckas DARKENED dock skapa en variation som stimulerar lyssnandet, det blir aldrig någonsin tråkigt. Anslaget må vara traditionellt men framförandet är piggt och engagerat. Inget lämnas åt slumpen. Produktion och musicerande är som förväntat förträffligt. Gord Olson growlar sig förtjänstfullt igenom låt efter låt, som sig bör i ungefär samma tonläge och vill man höra honom i ett bredare register rekommenderas ANGELBLAST där han, tillsammans med bland annat just Hempa Brynolfsson, bjuder på en mer svärtad metal.

Men här och nu rekommenderas varmt ”The Black Winter” för dig som aldrig tröttnar på väl genomförd, pigg och nutida traditionell döds.

In Aphelion – Moribund

ARTIST: In Aphelion 
TITEL: Moribund
RELEASE: 11/3 2022
BOLAG:  Edged Circle

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Kreativ frihet. En sak som de flesta som sysslar med konstnärliga uttryck strävar efter att uppnå. För oss som undrat hur det skulle låta om Sebastian Ramstedt släpptes loss från de parametrar som råder i NECROPHOBIC finns här nu ett svar: ren musikalisk ljungeld som det glöder om något så fruktansvärt.

När IN APHELION kom in på min radar så var det genom Amelie, och låten Draugr i novembers ”Hot or Not?” från 2021. Jag var så fruktansvärt till mig över hur bra den låten var. När World Serpent släpptes så minskade inte direkt längtan efter att höra hela skivan.

För er som gillar NECROPHOBIC sedan innan, och vem gör inte det, så kommer ni att känna igen er till största delen. Men här ryms så mycket mer att ”Moribund” blir till ett ymnighetshorn av episka dimensioner. Ramstedts kärlek till klassisk heavy metal skiner igenom på ett oerhört fint sätt. Ta inledningen till World Serpent som andas så mycket 80-talsskräck att det hade kunnat bli nästan pinsamt – när låten väl drar igång och temat fångas upp i gitarrspelet blir man varse vilket utpräglat sinne för melodier som ryms i det här bandet.

 

Stämningen vidmakthålls med oerhörd stringens skivan igenom. Det känns som att varenda ton, nerslag och vokal insats är livsnödvändig och till brädden fylld med känsla. Upplevelsen av att lyssna på en skiva gjord av människor med både koll på sin historia inom metallen och med bibehållen nyfikenhet på mer moderna uttryck blir påtagligare för varje lyssning. Jag har, hittills, inte stött på någon som hört hela skivan som inte haft avsevärda problem att slita sig från den.

För mig är det att varenda låt på skivan känns genomtänkt och genomarbetad och satt i relation till helheten som gör ”Moribund” så väldigt bra. Här finns en variation som hänför, en hantverksskicklighet i de enskilda insatserna från Ramstedt, Bärgebeck och Prij och en helt underbar produktion. Sammantaget gör detta ”Moribund” till den hittills bästa skivan under 2022. Kolla in den.