Etikettarkiv: Melodic Death metal

Skivor

Omnium Gatherum – Beyond

Lämna en kommentar


ARTIST: Omnium Gatherum
TITEL: Beyond
RELEASE: 2013
BOLAG: Lifeforce Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag uppskattade de melankoliska finnarnas näst senaste platta ”New World Horizons” väldigt mycket. Snyggt frambölade stämmor på gitarrerna á la så många andra band från grannlandet i öst. För nog får vi erkänna att Finland har skämt bort oss med en drös riktigt bra band som med pricksäkert tonfall har fått hjärtesträngarna att vibrera? Precis.

OMNIUM GATHERUM är ett solitt band även på senaste given ”Beyond”. Uppskattar man som jag bra melodisk metal i vilken man kan hitta influenser delvis från göteborgsscenen men tagen ett steg längre så kommer man inte att bli besviken på ”Beyond”. Slingornas effektivitet finns kvar och löder fint ihop de mer aggressiva elementen i OGs musik.

Inledande trojkan Luoto, New Dynamic och In The Rim är verkligen inte svag om jag säger så. Det låter snyggt, stämningsfyllt och bitvis rejält tempofyllt.

Uppskattade man produktionen på ”New World Horizons” kommer man inte bli besviken på den på ”Beyond”. Det jag möjligtvis skulle önska är att Jukka Pelkonens sång var lite mer integrerad i mixen, men det är en radanmärkning från min sida då sångaren låter lika förträffligt som vanligt.

Det är mycket som klingar välbekant på ”Beyond”. Faktum är att den i stort sett enda anmärkningen jag har på skivan är att det inte finns så värst mycket utveckling från förra skivan. Det är dock lätt att överse med detta då låtarna har så mycket kvalitet i sig att det är svårt att inte njuta av finnarnas tonkonst. Det låter helt enkelt väldigt habilt, snyggt och rent av vackert för att man ska kunna bortse från att detta gäng kan skriva bra låtar och även fortsättningsvis är värda vår uppmärksamhet och tid. Gott så.

 

Skivor

Dark Tranquillity – Construct

Lämna en kommentar

dtconstruct2013ARTIST: Dark Tranquillity
TITEL: Construct
RELEASE: 2013
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Tillhör du dem som inte gillar när favoritbandet står och stampar och gör ”samma skiva” om och om igen? Eller är du den som skarpt ogillar när bandet i ditt hjärta plötsligt kastar loss från sin tidigare musikaliska bojar och går helt nya vägar? Jag vill påstå att ingen av dessa kategorier behöver oroa sig inför DARK TRANQUILLITYs nya album. Med ”Construct” levererar bandet en skiva där det väl kända soundet finns som stabil grund, med den totalintegrerade keyboarden, Mikael Stannes djupa growl, det melodiskt mjuka och det hårt tunga osv., och ovanpå denna bas bygger man en spännande mix med enskilt urstarka låtar och ett finmaskigt nät av nyheter i detaljerna och lyckas få allt tillsammans i en harmonisk enhet.

Sången måste uppmärksammas särskilt. Att kunna growla med stil är i sig en konst och när det gäller att också kunna verkligen sjunga sin text growlande finns det ingen som slår Mikael Stanne. Han har en melodi och en frasering i growlet som få andra behärskar. Artikulerat growl helt enkelt. Att Stanne dessutom utvecklat sin rensång betydligt under senare år gör att den vokala delen lyfter låt efter låt på albumet. Och detta att man avstått från att tillföra kvinnlig sång, som ofta gjorts på en eller annan låt i tidigare album, är ingen förlust i sammanhanget. Mikael Stanne är numera en fullt komplett vokalist.

Om jag ska framhålla några favoritspår på albumet blir det svårt. Det finns inget enskilt spår som står ut på samma sätt som t.ex. Into The Particle Storm på ”Fiction” (2007) eller Iridium på ”We Are The Void” (2010), men sanningen är den att detta beror på att ”Constuct” innehåller ett så jämnt material och på så hög nivå, att det vore hart när omöjligt att ovanpå det förvänta sig högre toppar. Skivan börjar starkt med förstasingeln Four Broken Words, refrängstarka The Science Of Noise och vackra Uniformity men än starkare är den avslutande kvartetten med spåren Endtime Hearts, State Of Trust (rensångaren Stanne blommar fullt ut), favoriten Weight Of The End (lite ABBA-vibbar här) och avslutande stämningsmättade None Becoming. Ja, ska jag vara ärlig är ju inte mittenpartiets tre låtar precis av för hackor de heller… Texterna cirkulerar kring livets små frågor och stora gåtor, med ifrågasättandet av förenklade lösningar och totalitär trosuppfattning på central plats. Kritiken är dock mer sorgsen och melankolisk än ilsken och aggressiv, och ilskan vänder sig oftare inåt än utåt.

Kollegor här på WeRock har tidigare påkallat behovet av en ”egen bedömningsskala” för DARK TRANQUILLITY; från lägsta betyget Mycket bra upp till Suveränt/extraordinärt (Tomasz Swiesciak om ”Fiction” 2007) och menat att ”DARK TRANQUILLITY lägger sig jämsides OPETH i toppen på den svenska metaltronen” (Henrik Nygren om ”We Are The Void” 2010). På denna väg fortsätter bandet nu på sitt 24:e år och sitt 10:e studioalbum. Med ”Construct” närmar vi oss definitivt något bokstavligen suveränt. För min del hade DARK TRANQUILLITY kunnat få ta de nyskapande elementen ett steg längre än vad de faktiskt gör. Men det här är mycket, mycket bra och gör att det kommer att vara fortsatt högintressant att följa bandet och att invänta även ett elfte album inom, hoppas vi, sisådär en tre år till.

/BiblioteKarin

Skivor

Before The Dawn – Rise Of The Phoenix

Lämna en kommentar

ARTIST: Before The Dawn
TITEL: Rise Of The Phoenix
RELEASE: 2012
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Melankoliska BEFORE THE DAWN återvänder med sin kanske hårdaste platta hittills.

Här finns fortfarande gott om det typiska melankoliska anslaget gemensamt för så många finska band. Detta anslag är något jag verkligen uppskattar, och att bandet dessutom har tuffat till sig betydligt är inte heller det något jag invänder emot.

Det matas dubbla baskaggar till en grad tidigare okänd för bandets musik, och när trummisen Joonas Kauppinen allt som oftast dundrar på med blastbeats under smäktande gitarrharmonier som i utmärkta Throne Of Ice är det omöjligt att inte nicka med.

Att bandet också har gallrat ut den rensång som finns på de tidigare skivorna är bra – rensången var inte speciellt imponerande om ni frågar mig. Speciellt inte om vi jämför med det klassgrowl som Tuomas Saukkonen står för. Du glade säger jag bara.

Genomgående ligger låtarna på en stringent och synnerligen bra nivå. Jag tycker att man kan höra att bandet vet att de har starka kort på hand och de spelar med ett självförtroende och med en glädje som man i det närmaste kan ta på.

Gitarrspelet är i en klass för sig. Riffen är brutalt köttiga stundtals – och precis så episkt bölande emellanåt att jag kommer på mig själv att njuta något groteskt. Kolla gärna in Cross To Bear så har ni ett bra exempel på en låt där dessa faktorer manifesteras.

Produktionen är felfri – tjock och mustig som en god gryta utan att för den sakens skull vara otydlig.

Jag är mycket imponerad av ”Rise Of The Phoenix”. Det är en skiva som har chansen att ta sig in på årsbästalistan för min del.