ARTIST: At The Gates
TITEL: War With Reality
RELEASE: 2014
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Hur följer man upp, när man faktiskt bestämt sig för att följa upp, ett av metallens verkligt klassiska plattor? Alldeles oavsett om bandet ens har valt att förhålla sig till ”Slaughter Of The Soul” i samband med processen med ”At War With Reality” så kan ni ge er bara den på att alla andra som lyssnar på ”At War With Reality” gör det.

På samma sätt som jag emotsåg att få lyssna på nytt material från AT THE GATES på samma sätt bävade jag inför lyssnandet. Samtidigt som jag applåderade bandets utgivande av nytt material då den så kallade avslutningsturnén som tog sin början redan 2008 med ett antal rent extatiska spelningar, desto mer fasade jag för vad som skulle möta trumhinnorna. Tänk om materialet var dåligt, eller än värre, framkallade en känsla av likgiltighet? Runt 15 genomlyssningar kan jag säga – mina farhågor var inte besannade.

”At War With Reality” är en bra skiva. Är den lika bra som sin föregångare? Bryr vi oss verkligen? Tiden ger skivor ett visst skimmer, och nog har ”Slaughter Of The Soul” i det närmaste kramats ihjäl genom tidens obönhörliga marsch, så det kanske är lika bra att sätta ner den kvarnsten som den skivan skulle kunnat ha blivit när man lyssnar på ”At War With Reality”?

AT THE GATES befolkas av ett gäng musiker som har varit med länge. De vet hur man skriver musik som fastnar, och de har gjort sig skyldiga till bra, verkligt bra och fenomenal musik tidigare. Därför bör det inte komma som en överraskning att redan från låt ett Death And The Labyrinth så kan jag konstatera att AT THE GATES inte tappat denna förmåga. Det är, tack och lov, fullt ställ från slag 1 med ett underbart tvåtaktsparti. Pengar på banken liksom! Titellåten fortsätter med patenterad tvåtakt över 6/8-feel som har blivit lite av bandets signum. Inte mig emot då detta låter skrattretande bra. Tunga The Circular Ruins innehåller ett av skivans intressantaste riff – kolla in partiet vid 1:38 så kommer ni fatta vad jag menar. Partiet är försvinnande kort, men satan vilket geniriff!

”At War With Reality” innehåller gott om fina låtar – The Conspiracy Of The Blind, Eater Of Gods, Upon Pillars Of Dust och avslutande The Night Eternal skulle pryda en setlist med hedern i behåll.

Det jag tänker mycket på när jag lyssnar på ”At War With Reality” är hur självklart AT THE GATES det låter om materialet. På gott och ont naturligtvis. Man vill ju som lyssnare känna igen sig men samtidigt bli överraskad. Och visst känner jag igen mig – överraskningsmomentet blir däremot inte lika stort som jag kanske hade önskat mig. Jag visste redan på förhand att det rent spelmässigt skulle låta bättre än bra – riffen med Anders Björler och Martin Larsson låter prick så snygga som jag trodde att de skulle göra, Jonas Björlers basspel är precis så stabilt som jag förväntade mig, och Adrian Erlandsson trumspel låter precis så tajt och svängande som det ska göra. Det som får mig att haja till lite extra är Tompa Lindbergs sång. Det märks så tydligt att han har lyckats med det han förutsatt sig – att höja sitt textförfattande till nästa nivå – att detta såklart påverkar hans sånginsats. Jag har faktiskt aldrig hört mannen gasta med sån övertygelse som han gör här.

Har man ett förhållande till AT THE GATES musik sedan tidigare tycker jag att man ska kolla in ”At War With Reality”. Utan att på långa vägar komma i närheten bandets klassiska Skiva har AT THE GATES mejslat ur sig en skiva som verkligen inte behöver skämma för sig och som utan vidare mankemang ger bandet existensberättigande ett tag till. Och det är ett betyg så gott som något i min bok.