Etikettarkiv: Melodic Death metal

Hypocrisy – A Taste Of Extreme Divinity

hypocrisy2009ARTIST: Hypocrisy
TITEL: A Taste Of Extreme Divinity
RELEASE: År
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

HYPOCRISY serverar en extremt melodiös anrättning
Med HYPOCRISYs nya giv, “A Taste Of Extreme Divinity”, får vi avsmaka en melodimarinerad dödsmetalldoftande anrättning, kryddad med några rejäla nypor fångande rytmer och smittande refränger.

Den produktive Peter Tägtgren har många järn i sina eldar, som producent, låtskrivare och musiker. När han inte svetsar ihop industrimetall i PAIN eller producerar andra band, nu senast bl. a. IMMORTAL och DARK FUNERAL, ägnas HYPOCRISY hans uppmärksamhet och tid. Med sig på nya albumet har sångaren och gitarristen Tägtgren den trogne vapendragaren, basisten Mikael Hedlund, samt Reidar Horghagen från IMMORTAL, som med förra albumet “Virus” blev HYPOCRISYs trumslagare. Vid första lyssningarna finner jag att plattan har två sidor, där den ena sluttar brant mot PAIN, medan den andra sidan är tyngre, mörkare � och bättre. Första singeln, Hang Him High, är ganska utmärkande för plattans mest melodiska och rytmiska sida. Radiovänligt värre. Detta är inte ett av de bästa spåren, men jag gillar skarpt avslutningen där trummor och growl brölar ut i en gemensam röst.

HYPOCRISY bjuder rakt igenom på taktfast headbanging-främjande metal. Det är svårt att hålla sig still till denna extrema melodiska dödsrock. Det finns knappt en låt som du inte lockas att sjunga, nynna, humma med i efter några lyssningar. Detta hoppas jag inte sår några som helst tvivel om tyngden i musiken; visst, vi pratar melodier, men det är fortfarande melodisk extremmetall vi talar om.

Ett favoritspår för närvarande är Solar Empire med sin närmast tuggumiklistrande refräng, men också doomiga The Quest och Tamed  (Filled whith fear) som inleds blytungt och vars refräng inte heller den vill släppa taget. Efter att ha lyssnat till “A Taste Of Extreme Divinity” i stort sett dagligen i några veckors tid hittar jag fortfarande ständigt nytt att glädjas åt. Detta om något, ger en platta högt betyg och talar för ett långt och återkommande liv i spelaren.

– Så hur smakar HYPOCRISYs gudomliga anrättning?
-Tack, gott.

/BiblioteKarin

Marionette – Enemies

Enemies MarionetteARTIST: Marionette
TITEL: Enemies
RELEASE: 2009
BOLAG: Listenable

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Många skulle nog hävda att det finns ett tak för hur många melodiska death metal-band det får finnas i världen. Visserligen kan man hävda att inom genren vid sidan av storheter som ARCH ENEMY och IN FLAMES finns många band som pockar på uppmärksamhet vilka inte förtjänar denna. Detta gäller inte MARIONETTE vars platta “Enemies” inte innehåller speciellt mycket nydanande material, men som ändå bevisar för mig att genren inte på långa vägar är utdöd.
Stockholms biskop Caroline Krook sade i en intervju med Fredrik Strage att – jag tror att hårdrock handlar om en längtan att bli berörd på något sätt –  och det blir jag bitvis storligen av MARIONETTEs musik. Bandets stundtals rent lysande begagnande av massiva ackord på keyboard och dess väldigt effektiva harmonier på gitarrer parat med ett i långa stycken massivt matande av 2-takt gör att jag stundtals kapitulerar totalt.
Det finns såklart också downsides till bandets musik – bristen på originalitet är en av dessa, samt att skivan är något för lång vilket ger att den i mina öron upplevs som något segdragen. Hade bandet skurit ner materialet till 9 låtar istället för 12 hade det med rätt urval blivit ett högre betyg.
Men sammantaget gör bandet med Axel Widén på sång, Anton Modig och Aron Parmerud på gitarr, Mikael Medin på bas, Jimmy Olausson på trummor och Linus Johansson på keyboard fler saker rätt än fel, och även om bandet forsar fram i mycket upplogade foror är “Enemies” en uppvisning av ett band med hängivna musiker som fortfarande berör inom en genre där det verkar fler band som inte förtjänar vår uppmärksamhet. MARIONETTEs “Enemies” förtjänar våra öron trots vissa brister.

Despite – In Your Despite

despite2009ARTIST: Despite
TITEL: In Your Despite
RELEASE: 2009
BOLAG: Tractor

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Amelie

Godkänd Göteborgsdöds
Melodisk death metal tilltalar mig alltid, och inledande spåret Mindplague på DESPITEs första fullängdsalbum talar till mig just i termer av melodeath i välkänd göteborgsanda. Förväntningarna stiger med det sköna andraspåret Rein, men tyvärr kommer de delvis på skam vartefter resterande spår på “In Your Despite” presenterar sig.

I tider då det känns som det går tretton på dussinet av svensk melodisk döds, krävs något eget för att musiken ska fastna, något utöver det som bjuds på annat håll. “In Your Despite” innehåller en samling bra metallåtar, varken mer eller mindre. Inget sticker ut och inget faller ur ramen. Ja, det korta instrumentala mittenspåret Mechantical är annorlunda, men tar å andra sidan inte någon självklar plats i sammanhanget. Över huvud taget saknar jag en känsla av sammanhang. Plattan består av ett antal bra låtar där de främsta är ovan nämnda Rein, med myckent skönt gitarrlir samt avslutande explosiva 2-minuterskaskaden No Fucking Way. Sju bra låtar ger dock inte automatiskt ett bara album. Då hjälper det inte heller att Knut Agnred (från Galenskaparna/After Shave) oförmodat gör ett galant inhopp med rensång i inledningslåten Mindplague.

DESPITE bildades 1998 och om bandet hade släppt denna skiva då, för tio år sedan, skulle den antagligen fått, och varit värd, större uppmärksamhet. Nu försvinner, tyvärr, ett gediget dödsmetallhantverk i floden av liknande musik av likaledes god kvalitet. Att ett album tidsmässigt är kortare än gängse, har väl ingen betydelse i sig men det innebär i det här fallet att hoppet om att något ska sticka ut och tända till, ändas efter knappa 25 minuter. Så en inledande nyfikenhet på och entusiasm över DESPITEs debut resulterar slutligen i en viss besvikelse. Ändå, ingen som suktar efter god melodisk döds behöver känna sig bedragen efter ett införskaffande av detta album.

/BiblioteKarin