Etikettarkiv: melodic metal

Amorphis – Skyforger

2 juni, 2009 Martin Bensch Lämna en kommentar

ARTIST: Amorphis
TITEL: Skyforger
RELEASE: 2009
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Finska AMORPHIS är en ny bekantskap för mig, första mötet med bandet var genom föregångaren till ”Skyforger”, 2007 års ”Silent Waters” – en skiva som med sin majestätiska, melankoliska metal gav mersmak. Och glädjande nog gör inte ”Skyforger” mig besviken. Musiken är verkligen fokuserad och ligger på en hög och jämn nivå – de två inledande låtarna Sampo och Silver Bride är klockrena hits med refränger som jag gillade från första genomlyssningen. AMORPHIS är inget supertekniskt band, men de vet vad deras starka sidor är och lyckas renodla dessa tillräckligt ofta för att jag ska rysa av välbehag av snygga harmonier eller ett ackordbyte vid exakt rätt tillfälle som gör att en låt lyfter sig från betyget ok till fantastiskt.
AMORPHIS har lyckats med att smida ett eget sound, utan att det för den sakens skull saknas influenser. Jag hör spår av den tunga melankolin med avsändare HIM, men också spår av svenska OPETH i exempelvis den tunga Majestic Beast då Tomi Joutsens growl försätter mig i extas. Bandets samspel, i den mån man nu kan bedöma detta i dagens fragmentiserade inspelningssituationer, är bra med ett väldigt solitt komp från Jan Rechberger på trummor och Niclas Etelävuori på bas. Gitarristerna Esa Holopainen och Tomi Koivusaari tuggar på och väljer sina tillfällen när de blixtrar till. Ska jag hitta något att anmärka på är det keyboardisten Santeri Kallios val av ljud emellanåt. I övrigt gör han ett mycket bra jobb att lägga in sina stämmor på ett synnerligen förhöjande sätt.
”Skyforger” har naturligtvis som de flesta skivor sina svaga stunder, som exempelvis From The Heaven Of My Heart vilken jag tycker är lite för mjuk för att passa mig, men som helhet håller ”Skyforger” en hög och framför allt jämn nivå väl i paritet med bandets andra alster.

Skivor

Akrea – Lebenslinie

2 april, 2009 Amelie Schenström

ARTIST: Akrea
TITEL: Lebenslinie
RELEASE: 2009
BOLAG: Drakkar

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Dark Enemy? / Arch Tranquillity?

Riktigt, riktigt bra låter tyska AKREA i sin melodiska death metal med black metal-anstrykning. Jag blir inte det minsta förvånad att läsa att bandet som sina inspirationskällor anger ARCH ENEMY, IN FLAMES, AMON AMARTH, och DARK TRANQUILLILTY, alltså en söt samling svensk melodisk dödsmetall, men också black metal-banden NAGLFAR och DISSECTION. Albumet ”Lebenslinie” inleds och avslutas med sköna instrumentalspår och däremellan får vi njuta av nio låtar med sång av Sebastian Panzers kraftfulla och känslomättade röst. Panzer lyckas med konststycket att låta både som ARCH ENEMYs Angela Gossow och DARK TRANQUILLILTYs Mikael Stanne – i ett och samma andetag. Han gör det på sitt modersmål och han gör det mycket bra.

Det unga AKREA bildades för fyra år sedan och gav 2007 ut sitt självproducerade första album, ”Beginning Of An Inner War”, vilket ledde till skivkontrakt med Drakkar, som nu ger ut andra albumet, ”Lebenslinie”. Hela plattan är fylld med bra låtar, vackra melodier, snabba trummor och gitarrer som bygger på höjden. Kryddat med lite piano och synth som förhöjer smaken utan att ta över. Mycket tyngd och mycket musikalitet.

Låten Dieser Klang representerar bra hela plattans genomgående stil med fångande melodi, tungt growl, ettriga gitarrer och ett trumarbete som löper genom hela registret från markant snabbhet till doomsk långsamhet. Andra spår att notera är Sigmea och Ein Leben Lang, båda med refränger som får t o m mig att sjunga tyska. Och inte minst Rachsucht, med gitarrlir som vore det taget från en klassisk IN FLAMES-inspelning.

AKREA sjunger alltså på tyska. Som varande icke-tyskspråkig förstår jag inte något alls av texterna, även om min allmänna känsla åtminstone säger mig att albumtiteln betyder ”Livslinje”, vilket också illustreras av det osedvanligt snygga omslaget. Enligt bandet handlar lyriken om både det vackra och det fula i våra liv, och omtolkar vardagslivets upp- och nergång till en mörk fantasivärld.

Detta välproducerade stycke melodisk death/black är något som säkert många kan komma att älska. Jag ser fram emot att fortsätta ta del av AKREAs framtida musikaliska alster, och är säker på att bandet har mycket positivt att se fram emot på den musikaliska och artistiska delen av livets väg.

/BiblioteKarin

Skivor

Enslavement of Beauty – The Perdition EP

9 december, 2008 Amelie Schenström Lämna en kommentar

ARTIST: Enslavement of Beauty
TITEL: The Perdition EP
RELEASE: 2009
BOLAG: Inri Unlimited

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Drabbande mörk symfonisk metal
Ljuvt, beskt och bittert, och förförande läckert – som smaken av mörkaste choklad, högsta kvalitet. ENSLAVEMENT OF BEAUTYs hänförande musik har mig än en gång fullkomligt i sitt grepp. Denna musik som aldrig tar omvägen över hjärnan utan siktar direkt mot hjärtat.

Efter förra årets remarkabla skiva ”Mere Contemplations”, enligt mig 2007 års bästa album, hamnar förväntningarna inför den nya plattan på en nivå orimlig att överträffa. Inte desto mindre lyckas bandet att i ”The Perdition EP” återigen drabba med en känslomättad helhet och utsökt finess i detaljerna. Denna sex spårs EP bebos av all den heta och sofistikerade symfoniska metal ENSLAVEMENT OF BEAUTY är uttryck för. Musiken är sinnligt vacker och blir oemotståndlig i kombination med Myrholts karaktäristiska, black metal-doftande röst. För att ytterligare komplicera ljudbilden balanseras och balsameras beskheten av återkommande kvinnlig sång, framförd av Lisa T. Johnsen, samtidigt så spröd och så stark.

Den drygt 20 minuter långa EPn innefattar sex spår, vart och ett av högst egenartad karaktär, vilka ändå utgör en tät enhet. Tredjespåret Lush har funnits ute på nätet ett tag innan skivsläppet. Ett skönt spår som nu får sällskap av fler suveräna låtar på plattan. En av mina förtjusningar är Severely Flawed, ett i hög grad melodiöst spår, som för tankarna till en tidigare favorit, Be Thou My Lethe And Bleeding Quietus, från bandets debutplatta ”Traces O Red”. Över huvud taget har den nya skivan många positiva likheter med debutalbumet från -99.

”The Perdition EP” är stormande känsla i möte med musikaliskt välproducerad, balanserad kvalitetsmetal. Dessutom starkt vanebildande. Det är bara att, ännu en gång, kapitulera inför dessa norska musikkonstnärer.