Etikettarkiv: Metal Blade

Monstrosity – Screams From Beneath The Surface

ARTIST: Monstrosity
TITEL: Screams From Beneath The Surface
RELEASE: 13/3 2026
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag kommer tydligt ihåg hur jag skulle kolla in Monstrositys platta ”In Dark Purity” när den återutgavs, och jag blev så vansinnigt besviken över hur dålig den var. Därefter glömde jag aktivt bort bandet som hållit elden vid liv i ohemult många år.

Men gammalt stål dör hårt, och när promon till ”Screams From Beneath The Surface” damp ner i mejlkorgen, ja, nog fan lystrade jag till över att bandet visade livstecken.

Och som ni förstår, jag gillar den här skivan till stora delar. Någorlunda nye sångaren Ed Webb har varit med sedan 2021 gör sitt andra album med bandet, och nye gitarristen Justin Walker gör sitt första. Vi återkommer till detta.

Har man lyssnat på Monstrosity sedan tidigare kommer man känna igen sig, i alla fall om man lyssnat på fina föregångaren ”The Passage Of Existence”. Bandet tar numera gärna in mer thrash-inslag än i början av karriären, och det mina vänner, är ingen dålig grej alls.

Inte minst verkar just Walker ha tänt fyr på brasan rätt ordentligt för om något så är ”Screams…” en oerhört fin skiva om man går igång på glödande gitarrspel. Vi pratar både frustande och sylvassa riff i snart sagt varenda låt på skivan. Men solona är då bandet ger fritt spelrum åt sina gitarrister till utsvävningar som ofta drar åt närmast det progressiva hållet. Efter tredje lyssningen hade min känsla av att lystra extra då det vankades solon bekräftats gång efter annan och det var storartad njutning mest hela tiden.

Kolla bara in finfina The Colossal Rage som är en rejäl banger i ordets bästa bemärkelse.

På totalen är ”Screams…” en skiva som förnöjer mest hela tiden under lyssningen. Visst, det är inte helt originellt eller nydanande, men i ärlighetens namn förväntar jag mig inte detta av ett band som varit igång i snart 30 år. Det räcker med att bandet spritter till av liv på det sätt som Monstrosity gör på den här skivan. Gott hantverk, kul låtar, magiskt gitarrspel och en bra produktion räcker långt.

Necrofier – Transcend Into Oblivion

ARTIST: Necrofier
TITEL: Transcend Into Oblivion
RELEASE: 27/2 2026
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Med bytet upp till legendariska Metal Blade verkar Necrofier, bördiga från Houston i Texas, onekligen ha höjt sina ambitioner.

Nästan en hel timme av melodisk black metal, späckad med stämning, får vi på ”Transcend Into Oblivion”.  Att bandet dessutom har byggt plattan på klassiskt manér med tre stycken längre movements med kortare avdelare mellan sig förstärker bara mitt intryck att bandet vill mycket med den här plattan, redan innan jag lyssnat på en enda ton.

Melodisk black metal, ja, det är ju en upplogad genre, och det blir även Necrofier svaret skyldigt till. För även om musiken till vissa delar är mycket bra så håller det inte hela vägen. Det finns styrkor i varje enskild del av skivan, men varken Fires Of The Apocalypse, Light My Path, Servants of Darkness, Guide My Way eller Horns Of Destruction, Lift My Blade håller sammantaget fullständigt ihop. Mest tycker jag ändå om mittendelen med Servants Of Darkness…som både har en härlig kaotisk atmosfär och en hemsökande kuslighet som jag uppskattar mycket.

Gillar man faktumet att band är trygga i att mata på med återkommande riff, ja då kommer man gilla den här skivan. För min del blir det för matigt och en smula tjatigt och utdraget till stora delar.

Hade det funkat bättre utan avdelarna? Ja det hade det kanske gjort – i vilket fall får jag en känsla av mild irritation och vill bara trycka mig vidare när de dyker upp – de är som onödiga intron  – och fråntar skivan den känsla av angelägenhet som den skulle kunna ha.

Även om betyget kan tyckas njuggt finns det en hel del finfin musik på ”Transcend Into Oblivion”, även om man får leta efter den lite.

Iotunn – Waves Over Copenhell

ARTIST: Iotunn
TITEL: Waves Over Copenhell
RELEASE: 9/1 2026
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När Iotunn brakade in med besked 2021 med plattan ”Access All Worlds” var det många av oss som hajade till. Ytterligare ett danskt band med fantastisk verkshöjd att hålla koll på. När sedan skivan ”Kinship” kom 2024 befästes bara den initiala känslan av att detta är ett makalöst band.

Det är med denna förväntan som jag närmar mig bandets första liveplatta, ”Waves Over Copenhell”. Inspelad under bandets konsert på Danmarks största metalfestival 2023 är detta ett bra exempel på att bandet inte bara klarar av att leverera ypperlig musik på platta, utan också ser till att hänföra under liveframträdanden.

Jag tycker dessutom att det är djupt sympatiskt att konserten ägde rum på festivalens minsta, men mest sympatiska scen – Gehenna – som är en scen som ger en fantastisk inramning till vilken konsert som helst.

Men det är inget ”litet” band som står på scen.  När jag lyssnar på skivan så märks det att Iotunn är ett band fyllt av självförtroende och pondus. Det är majestätiskt redan från inledande Waves Below och då tycker jag att den låten är visserligen marginellt något mindre förträfflig än resten av de låtar bandet bränner av under konserten.

För resten av skivan är nästan absurt bra – det enda som jag egentligen har att invända är att den är för kort – för jag vill bara ha mer av detta makalösa band som gör i stort sett allt rätt.

Att det rent musikaliska sitter som en keps är en sak, men när bandet dessutom har Jón Aldará på sång så växlas saker och ting upp nästan av sig självt. Maken till sångare, och det märks när han ser till att skjuta ut låtar som The Tower Of Cosmic Nihility och Mistland i stratosfären.

”Waves Over Copenhell” är en djupt sympatisk skiva som ser till att visa ett band som är komplett i sitt uttryck. Iotunn vet vad de kan och vill och närvaron är påtaglig både vad gäller hur bandet låter på den den här skivan – det kan vi tacka Jacob Hansen för – men också hur bandet gestaltar sin show. Kolla bara in videon nedan och försök sedan att  hävda att ni inte blir imponerade.