Etikettarkiv: Metal Blade

Skivor

Dread Sovereign – Alchemical Warfare

Lämna en kommentar

ARTIST: Dread Sovereign
TITEL: Alchemical Warfare
RELEASE: 15/1 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

DREAD SOVEREIGNs basist och sångare A. A. Nemtheanga, mest känd från tungviktarna PRIMORDIAL var det som fick mig att höja på ögonbrynen när jag fick promomaterialet till ”Alchemical Warfare”. Jag gillar PRIMORDIAL till viss del, men Nemtheanga har alltid framstått som en sångare som sannerligen vet vad han sysslar med, och han har alltid utstrålat en sjudande besatthet när han framträder med sitt huvudband.

Och hans attityd skiner även i DREAD SOVEREIGN, låt vara att han låter som om att han har aningens roligare i detta band, och det är därför det är så pass njutbart att lyssna på ”Alchemical Warfare”. Ibland.

Med en speltid på strax över 51 minuter så är inte detta den längsta skivan ni kommer att lyssna på i år, men det finns – dessvärre – en hel del dödvikt på den. Avslutande originallåten Ruin Upon The Temple Mount har ett irriterande långt mellanspel och såsar vidare i ett behagligt mellantempo som det i ärlighetens namn finns ganska gott om på skivan. Ibland funkar det fint, ibland blir det en källa till irritation.

Att Nemtheanga och gitarristen Eoin H. Bones och trummisen Johnny King har knarkat sin BLACK SABBATH och VENOM stör jag mig inte heller på – i låtar som fina She Wolves Of The Savage Season och Nature Is The Devil’s Church funkar deras ”fanboy-ism” alldeles fantastiskt, men de hade kunnat vara betydligt hårdare mot sig själva och trimmat bort en del onödigt såsande – skivan hade vunnit betydligt på detta.

Skivor

Déluge – Ægo Templo

Lämna en kommentar

ARTIST: Déluge
TITEL: Ægo Templo
RELEASE: 6/11 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Om ni som jag är svag för post-hardcore med black metalinfluenser som låter som HARAKIRI FOR THE SKY har ingått i en ohelig allians med ALCEST så kommer ni högst sannolikt att gilla vad franska DÉLUGE gör på ”Ægo Templo” som är bandets andra skiva. Och det är helt i sin ordning för DELUGE gör en del som är väldigt bra på den här skivan.

När allt stämmer som i låtar som Abysses  eller Ægo Templo och den där känslomässiga svallvågen som är det som drar mig till den här typen av musik dundrar in med full kraft, ja då är det lätt att överväga att ta fram de höga betygen. Men ”Ægo Templo” är en skiva som lider av för ojämnt och aningens för stagnerat låtskriveri. Många av låtarna antingen smälter ihop för mig, alternativt innehåller element som känns aningen för tunna eller i ärlighetens namn helt förfärliga. Spoken word-partiet i Gloire au Silence  får mig, de facto, att längta efter tystnad.

DÉLUGE är ett band som, stundtals, visar upp fantastisk potential, men som inte lyckas leverera en skiva där helheten har vässats till skarpa vapen. Då hjälper det inte att ”Ægo Templo” har en produktion som är helt fantastisk.

Skivor

Armored Saint – Punching The Sky

Lämna en kommentar

ARTIST: ARMORED SAINT
TITEL: Punching The Sky
RELEASE: 2020
BOLAG: Metal Blade Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Ska man skriva en recension av mer eller mindre legendariska ARMORED SAINT så är det antagligen lika bra att lägga korten på borden direkt: jag är oerhört svag för när John Bush sång ges utrymme för det episka, och det dröjer inte längre än refrängen på öppningslåten Standing On The Shoulders Of Giants förrän gåshuden reser sig på armarna.  Det är galet mäktigt, och drar mot höga höjder!

Efterföljande skiva är sedan ganska ojämn, framförallt initalt. Spår som The End Of The Attention Span, Do Wrong To None eller Lone Wolf är bra, men har såväl hög- som lågpunkter, Joey Vera (bas), Phil Sandoval (gitarr) och Gonzo Sandoval (trummor) är ett tajt band som vill så mycket att det skiner igenom. Ibland blir det liksom för mycket, och egentligen skulle den här skivan ha vunnit på att skäras rejält. Mer lean. Snålare. Men det glömmer man bort när refrängen på ex Lone Wolf kommer på. Eller de två mest kompletta låtarna Missile To Gun respektive  Fly In The Ointment, det är kort sagt två klassiska ARMORED SAINT-låtar som får lyssnaren att komma ihåg fornstora dagar.

Betyget? Ständigt ökande. Betygsåttan delas ut efter en 8-10 varv med plattan. Vem vet hur detta slutar…?