Etikettarkiv: Napalm Records

Skivor

Unleashed – No Sign Of life

Lämna en kommentar

ARTIST: UNLEASHED
TITEL: ”No Sign Of Life”
RELEASE: 2021
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Stabil – stabilare – UNLEASHED?

Uttalandet är inte utan fog, för den svenska dödsplutonen med fornnordiskt/vikingatema är med årets ”No Sign Of Life” uppe på totalt 14 fullängdsplattor och i stort sett utan fläckar. Lägstanivån som herrar Johnny Hedlund (bas, sång), Anders Schultz (trummor), Tomas Olsson och Fredrik Folkare (gitarr) besitter är löjligt hög, och i formatet som är UNLEASHED vet man precis vad man ska göra för att ge fans och lyssnare vad man vill ha. Kort sagt: vet du vad UNLEASHED brukar pyssla med så innebär ”No Sign Of Life” inga direkta överraskningar och ytterligare en sten att foga till samlingen.

Personligen håller jag sektionen med titelspåret, The Highest Ideal och Midgard Warriors For Life som ligger ungefär i mitten av plattan som starkaste delen, men det där är såklart upp till tycke och smak. Sannolikt kommer många av fansen att jubla högst över förstaspåret och singelsläppet The King Lost His Crown eller avslutande Here At The End Of The World som tillsammans ramar in plattan, och just det där säger väl det mesta om UNLEASHED 2021.

Pålitligt. Stabilt, och fortfarande med så pass stor variation och olika låtstrukturer att det finns något för alla olika typer av fans.

Skivor

1914 – Where Fear And Weapons Meet

Lämna en kommentar

ARTIST: 1914
TITEL: ”Where Fear And Weapons Meet”
RELEASE: 2021
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Ukrainska 1914 har haft en bra trend ett tag, förra given ”the Blind Leading The Blind” (2018) var en stark platta och sedan dess har man tagit flera steg framåt ytterligare. ”Where Fear And Weapons Meet” är som vanligt en svärtad mix av döds och krig med lyrik hämtad främst från det första världskriget som bandets namn antyder, men: det är bättre producerat och levererat samtidigt som låtkvaliteten är starkare. In alles, en skiva som faktiskt lutar uppåt i betyget snarare än neråt, och snäppet vassare än KANONENFIEBERs platta på samma tema tidigare i år. ”Where Fear And Weapons Meet” har snurrat massor av varv hos undertecknad utan att för den skull bli urvattnad och är en stark kandidat till en framskjuten placering på stundande årsbästalista.

Skivan startar som vanligt med War In som introducerar stämningen, och sen radar bandet upp flera pärlband till låtar: FN .380 ACP #19074 (den pistolmodell som användes vid skotten i Sarajevo vilka anses ha varit begynnelsen till första världskriget, för den som undrar), Vimy Ridge, Don’t Tread On Me (Harlem Hellfighers), …And A Cross Now Marks His Place (med Nick Holmes från PARADISE LOST och BLOODBATH på gästsång), Pillars Of Fire (The Battle Of Messines) – listan kan nästan göras lika lång som antalet låtar.

Nästan.

För det finns en enda svaghet med den här plattan, och det är att den är en aaaaaaning för lång. Med avslutande War Out är det elva spår, men plattan klockar in på maffiga 63:34 och hade kanske lyckats kravla sig upp på en niopoängare om den komprimerats lite, främst mot slutet. Ändå: riktigt stark platta detta. 1914 levererar!

Skivor

Hiraes – Solitary

Lämna en kommentar

ARTIST: HIRAES
TITEL: ”Solitary”
RELEASE: 2021
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Tyska HIRAES är vad som rest sig ur askan från  DAWN OF DISEASE efter att bandet splittrats och gått skilda vägar med sångaren Thomasz Wisniewski. Bandet består av samtliga övriga medlemmar (Oliver Kirchner och Lukas Kerk på gitarr, Christian Wösten på bas samt Mathias Blässe på trummor) tilsammans med nya vokalissan Britta Görtz och är alltså rutinerade långt bortom denna debutplatta. Bandnamnet HIRAES kommer det walesiska ordet ”hiraeth” vilket översätts ungefär som ”nostalgi och längtan efter förlorade platser eller ett hem som aldrig riktigt fanns där”.  Man håller sig också inom samma melodiska dödsmetall som det tidigare bandet, och över hela ”Solitude” finns ett stråk av bitterhet över det som varit.

Kort sagt, HIRAES verkar ganska förbannade och tycker det kan få skina igenom. Den här typen av musik skadas ju inte av lite underliggande ilska, och ”Solitary” är en bra skiva. Låtskriveri och produktion vittnar om kunskap, spår som 1000 Lights, Eyes Over Black, Under Fire och Grain Of Sand är snygga och medryckande på det där sättet som man vill att just melodisk dödsmetall ska vara.

Däremot lyckas man kanske inte riktigt med att skapa en skiva som är mer än just ”bra”, därtill sticker den inte ut tillräckligt mycket. Konkurrensen inom genren är mördande överlag, och det finns väletablerade akter som tagit konceptet till högre höjder (ARCH ENEMY är väl ett fint exempel på just det?). Lyssnar man dessutom på senaste (sista?) skivan med just DAWN OF DISEASE, ”Procession Of Ghosts” direkt efter ”Solitary” så inser man att det var intressantare då. Med det sagt är HIRAES ändå ett välkommet tillskott i skivhyllan, och ”Solitary” en fin platta att spisa!