Etikettarkiv: Nuclear Blast

Skivor

Behemoth – Opvs Contra Natvram

Lämna en kommentar

ARTIST: Behemoth
TITEL: Opvs Contra Natvram
RELEASE: 16/9 2022
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 4/10
SKRIBENT: Martin Bensch

BEHEMOTH är, om ni ursäktar skämtet, en behemoth inom metal. Den polska orkestern har så mycket kvalitativ musik i sin katalog att det är lätt att baxna. Jag har dyrkat detta band så förbehållslöst att jag delat ut högsta betyg till en av bandet skivor, ”Evangelion”. Men nu är det slut med det.

”Opvs Contra Natvram” är nämligen en riktigt dålig skiva, kanske inte vad gäller de flesta band, men definitivt när det gäller BEHEMOTH.

Det börjar med ett till låt förklätt intro – 3 minuter såsighet i Post-God Nirvana som försätter mig i ett tillstånd av svårartad tristess. Om bandet vill skapa sig en uppförsbacke så här i början av skivan så lyckas de väldigt bra.

När det väl stampas på gasen så tänker jag att jag borde tycka att skivan lyfter. Men till och med detta grepp känns totalt oinspirerat och, tragiskt nog, bekvämt. Var är intensiteten? Var är känslan av total hängivenhet och livsnödvändighet? Den dyker upp, ack så kort, i solot i Disinheritance. Då bränner det till och känslan av det BEHEMOTH som fanns förr känns närvarande.

”Opvs Contra Natvram” känns helt ärligt som en ren ursäkt till att få komma ut på vägarna med någon sorts relevans för att spela det mer briljanta äldre materialet. Låtskriveriet utgör två steg av betyget, Infernos trumspel ett, och produktionen ett.

Vill ni ha en trygg skiva, spela den här. Annars kan ni dra igång WATAINs senaste. Där kan man snacka om skiva som bränner till hela tiden. 

Skivor

Watain – The Agony & Ecstasy of Watain

Lämna en kommentar

ARTIST: Watain
TITEL: The Agony & Ecstasy Of Watain
RELEASE: 29/4 2022
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är väl lika bra att jag säger det direkt: Det här är den bästa skivan WATAIN har gjort sedan ”Lawless Darkness”. Det känns helt fantastiskt att bli så uppläxad av ett band som jag trodde hade sina bästa dagar bakom sig. Ack, vad man kan bedra sig.

Jag vet inte om min magkänsla stämmer, men det känns som att WATAIN har hittat tillbaka till vad det nu var som gjorde bandet så oerhört bra i början av sin karriär. Här finns de episka katedralbyggena till låtar. Inledande trion (Ecstasies In The Night Infinite, The Howling och Serimosa) visar med en otrolig variationsrikedom på vad bandet är kapabla till. Riffen, rytmiken och kanske viktigast – stämningen. Mer än någonting annat så är det detta som drar mig tillbaka till den här skivan gång efter annan.

Ni kanske tycker att jag är orättvis mot WATAIN, då ”The Wild Hunt” och ”Trident Wolf Eclipse” var helt habila skivor? Jag skulle snarare säga att det är WATAIN själva som har satt sin kravbild så oerhört strängt för sitt eget skapande att andra black metalband gång efter andra får se sig själva krälande i stoftet då det alltid finns någon eller några detaljer som inte skaver på rätt sätt. Då kan det bli så att även WATAIN själva inte hela tiden når upp till de nivåer bandet är kapabelt till.

Här kan vi kasta alla sådana farhågor över bord – med en förfärande stringens pulvriserar bandet alla högt ställda förväntningar som man kan ha på dem.

Skivor

Khemmis – Deceiver

Lämna en kommentar

ARTIST: KHEMMIS
TITEL: ”Deceiver”
RELEASE: 2021
BOLAG: Nuclear Blast Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Denvertrion KHEMMIS släpper sin fjärde fullängdare ”Deceiver” och får med det anses ha tagit steget till att vara en av de största och mest populära akterna vad gäller den här typen doom metal i skärningen mot klassisk heavy metal. Det finns det fog för inser man snabbt när man ger sig in i plattan, redan öppningslåten Avernal Gate bjuder på svidande vackra och vemodiga slingor i kombination med ett härligt driv. Ben Hutcherson och Phil Pendergast låter såväl sina gitarrer som sångstämmor växelspela snyggt, Zach Coleman låter trummorna stå för tyngden.  Det är helt enkelt rasande snyggt!

6 låtar får man, fördelade på knappa 42 minuter. Har man sedan innan en relation med KHEMMIS så är inte detta något speciellt överraskande utan mer av samma vara som serverats tidigare,  kanske framförallt på förra given ”Desolation” då dessa senare plattor nog är en aning snällare och bjuder mer lättillgänglig lyssning än de första skivorna ”Absolution” och ”Hunted”. Lyssna på refrängen till House Of Cadmus, hela singelsläppet Living Pyre eller skönsången i Shroud Of Lethe så håller du sannolikt med. Det finns inte speciellt många vassa kanter på ”Deceiver”, vilket kanske också är något som saknas lite för ett högre betyg. Mest klös är det kanske i sista låten The Astral Road med mest upptempo och driv i sig, och det är också starkaste spåret. Tycker jag då.

”Deceiver” är en genomgående stark platta som visar vad KHEMMIS kan, och det är en hel del. Kolla in den om du lockas av den musikaliska inriktningen!