Etikettarkiv: Nuclear Blast

Skivor

Carcass – Surgical Steel

Lämna en kommentar

surgical-steelARTIST: Carcass
TITEL: Surgical Steel
RELEASE: 2013
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag vet inte vad ni tycker om själva tanken på att återuppväcka band som legat slumrande – för egen del är jag svårt skeptisk till detta fenomen då det oftast bara handlar om att leverera en alibiplatta för att sedan casha in på turnén och därefter lägga ner på nytt. Eller varför inte ta skräckexemplet framför andra –  AT THE GATES pågående eviga ”avslutningsturné”. Ja ni förstår att jag var djupt orolig och mycket skeptisk när jag såg att verkligt klassiska CARCASS nu minsann skulle komma med ny musik över ett decennium efter det att hårt häcklade ”Swansong” kom ut.

Nu känner jag att jag personligen vill ringa upp Jeff Walker och Bill Steer och be så mycket om ursäkt för att jag någonsin tvivlade på deras kapacitet att skriva musik som så fullkomligt dräper som låtarna på ”Surgical Steel”. Jag har svårt att se en enda svag låt på skivan – det skulle i så fall vara det som i vanlig ordning när det gäller mig onödiga introt 1985. Om det inte var för den lilla detaljen att den de facto är skriven just 1985.

Musikaliskt är detta en klockren platta om man uppskattade ”Necroticism – Descanting The Insalubrious” från 1991 och ”Heartwork” från 1993 då den är den solklart logiska musikaliska felande länken så att säga. Speltekniskt är detta ren mumma – Jeff Walkers fullständigt ljuvliga rasp till stämma kan jag inte få nog av just nu. Gitarrspelet från Steer är så brutalt bra att jag har svårt att tänka mig att jag får höra en mer avvägd yxattack detta år. Trumspelet från en av mina favoritlirare Daniel Wilding (även i TRIGGER THE BLOODSHED) är suveränt.

”Surgical Steel” är en skiva som rimligtvis kommer vara med på rätt många årsbästalistor när 2013 ska summeras. Sen måste jag faktiskt också säga att det är rent ironiskt att CARCASS öppnar för AMON AMARTH på stora delar av det bandets turné. Med en skiva som ”Surgical Steel” i ryggen plus bandets övriga diskografi kommer scenen inte att stå kvar när det är dags för huvudbandet att kliva upp. Och det, kära läsare, är inte mer än rimligt.

Skivor

Amorphis – Circle

Lämna en kommentar

ARTIST: Amorphis
TITEL: Circle
RELEASE: 2013
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Titeln på finländarnas nya album, det elfte i ordningen, är faktiskt fullt lämplig då det näppeligen finns band som har ett så tydligt identifierbart sound som just AMORPHIS. Det tar inte många sekunder in i öppningslåten Shades Of Gray för att inse att det är just AMORPHIS man lyssnar på.

Hade bandet inte varit så pass bra på att skriva bra låtar hade det kunnat vara hur tråkigt som helst. Nu vet man att även om skivan inte håller toppklass rakt igenom så kommer det finnas åtminstone några låtar som ser till att uppfylla kvalitetskvoten.

För det är i ärlighetens namn inte svårt att inse att det för bandets del inte handlar om att ta jättekliv i utvecklingen. Bandet har sin nisch, och de fyller den med den äran. Då köper jag att det i stort sett låter exakt likadant som det gjort sedan ”Eclipse” från 2006 då Tomi Joutsen kom med i bandet. Den mannen har en pipa som jag mer än gärna lyssnar på – rensången och growlet är i vanlig ordning helt suveränt trakterat från denne hårfagre man.

Spelmässigt låter det också precis som vanligt. Det har ju aldrig handlat om att spela mest tekniskt för AMORPHIS – det man excellerar i är de mer än lovligt smäktande gitarrslingorna som bölas fram av huvudsaklige låtskrivaren Esa Holopainen och Tomi Koivusaari.

Det finns ett knippe riktigt bra låtar på ”Circle” – The Wanderer, Narrow Path, Into The Abyss och Hopeless Days har fått rotation så det smäller om det och kommer fortsättningsvis att få det. I dessa låtar tränger kvalitén i bandets låtsmidande igenom på ett väldigt övertygande sätt. I övrigt känns det som att bandet har presterat bättre, och mer stringenta skivor än ”Circle” som hamnar i mellanskiktet rent betygsmässigt.

Skivor

Enslaved – Riitiir

Lämna en kommentar

Enslaved2012ARTIST: Enslaved
TITEL: Riitiir
RELEASE: 2012
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Årets Spellemann-vinnare klar?

Med sina senaste fyra album har ENSLAVED abonnerat på utmärkelsen ”Bästa metal-album” i norska motsvarigheten till svenska Grammis, Spellemann-prisen, och det är inte alls otroligt att de gör det igen, att årets ”Riitiir” blir deras femte album på raken som prisas. Så genuint bra är detta.

Sjutton och tretton år var guttene Kjellson och Bjørnson när de började skapa musik ihop i det gryende 90-talet. Då var det svartmetallscenen som gällde i Norge och ävensom vad dessa ungherrar brann för. I mer än 20 år har de båda fortsatt att skapa musik tillsammans och har radat upp mästerverk efter mästerverk. Senaste albumet ”Riitiir” faller inte ur ramen.

Basist/vokalist Grutle Kjellson och gitarrist Ivar Bjørnson skapar idag musik som når långt utanför gränserna för den norska black metal-scen som bandet startade sitt värv i. Growlande Kjellson delar vokalinsatserna med, på ett mer avgörande sätt än någonsin, den rensjungande keyboardisten Herbrand Larsen. Bandet kompletteras, liksom på de senaste tre albumen, av gitarrist Ice Dale (Arve Isdal) och trummisen Cato Bekkevold.

För den som följt ENSLAVEDs drygt 20 år i musikvärlden är denna platta inte någon överraskning. De progressiva elementen i musiken utvecklas vidare, både i betydelsen fortsättningsvis och alltmer omfattande. Låtarna pendlar mellan 5 och dryga 11 minuter, och hela plattan är nästan 70 minuter lång. Denna generositet i utrymme fylls med spännande partier och detaljer som gör materialet varierat trots sin höga igenkänningsfaktor.

Själv har jag varit fast för bandet sedan 2006 års ”Vertebrae” och ännu mer med ”Axioma Ethica Odini” från 2010. Årets album bjuder på lite mer variation än de två senaste, fler softa partier, men ingen som känner sitt ENSLAVED behöver från inledande Thoughts Like Hammers och framåt tvivla tiondelen av sekunden om vilket band som ljuder i högtalarna.

Gillar du progressiv metal, oavsett grundgenre, så är detta plattan för dig. Vet du inte om att det är denna musikgren du gillar – ge dig själv en chans, detta är spännande för alla!