Etikettarkiv: Sludge

Skivor

Kollaps\e – Phantom Centre

Lämna en kommentar

ARTIST: Kollaps\e
TITEL: Phantom Centre
RELEASE: 13/1 2023
BOLAG: Trepanation Recordings

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag upptäckte KOLLAPS\E under pandemin 2021, och tänkte att här är ett band som passar som hand i handske för vad som pågick i världen. En krossande tyngd i musiken, men ändå oerhört tröstande i sitt uttryck gjorde tvålåtars-EP:n ”The Pandemic Sessions” till en skiva jag återkom till gång efter annan under förra året.

”Phantom Centre” känns – trots att jag hört flera av låtarna innan – som en helt fräsch skiva som med tung relevans kommer rama in ett år som verkar bli lika fruktansvärt som ett år under pandemin, fast av andra anledningar. Då behövs skivor som denna, och band som KOLLAPS\E. Att bandet dessutom kommer från Helsingborg får mig att känna ytterligare för bandet.

”Phantom Centre” är en skiva som med stor skicklighet kommer se till att folk som gillar CULT OF LUNA sedan tidigare nu kommer att få ytterligare ett band att följa, och följa med intresse.

Skivan klockar in på en speltid på 36 minuter, och varenda en av de minuterna känns som en present. Närvaron är total, inlevelsen i det närmaste episk. Brytpunkten mellan sången från Daniel Wallenborg – underbart desperat i sin köttighet – och de visserligen tunga, malande riffmattorna som ändå har så mycket underbara melodislingor – är något som lyfter skivan till otroliga nivåer. Kolla bara in Beautiful Desolate så kommer ni förstå vad jag menar.

Produktionen är rena drömmen. Maken till mäktighet i Johannes Landgrens trummor och Dennis Åkessons bas – de låter stundtals som ett instrument och bildar en så pass trygg grund att jag kommer på mig själv att tänka på IF THESE TREES COULD TALKs ljudbild, vilket ni sannerligen ska se som en komplimang.

”Phantom Centre” sätter redan nu standarden för 2023 – jag är oerhört imponerad av vad jag hör här – och jag vill verkligen uppmana till att kolla in KOLLAPS\E om ni gillar sludge/post-metal. Ni kommer inte att bli besvikna.

Skivor

Domkraft – Seeds

Lämna en kommentar

ARTIST: DOMKRAFT
TITEL: ”Seeds”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Magnetic Eye Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Att lyssna på DOMKRAFT påminner lite om att titta på tungviktsboxning. Varje slag landar med förödande kraft och tyngd, och likförbannat kan det stundtals kännas som om det är en fjäderlätt dans som pågår. Kan doom sväva?

”Seeds” är bandets tredje skiva, och den bästa de spikat ihop såhär långt i karriären. Framförallt kanske den mest lättillgängliga, och den skiva där bandets långsamma och lite drömmande doom metal verkligen kommer till sin rätt. 7 låtar från inledande titelspåret till avslutande Audiodome innefattar också 1:06 långa mellanspelet Krank Blekhet, men i övrigt så är det ett antal starka kort som presenteras. Into Orbit, Dawn Of Man och Tremors tillhör de personliga favoriterna där bandet gör det där magiska: dance like a butterfly, sting like a bee. Man skulle kunna dra paralleller till ett band som PALLBEARER, men jag anser nog att DOMKRAFT har mer fuzz i sin ljudbild och skapar något eget.

Trion (Martin Wegeland på bas och sång, Anders Dahlgren på trummor och Martin Widholm på gitarr) benämner sin musik som ”psychedelic sludge metal” på Metal Archives även om undertecknad envisas med att kalla detta för doom. Kategorisering är inte viktigt: kvalitet är det, och det har ”Seeds” så det räcker och blir över. Kolla in!

Skivor

Horndal – Lake Drinker

Lämna en kommentar

ARTIST: HORNDAL
TITEL: ”Lake Drinker”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Prosthetic Records

BETYG: 10/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Bävan. Det är med bävan dessa rader skrivs. För första gången är det dags för denna skribent att dela ut maxbetyget för en skiva på WeRock, 10/10. En sådan sak ska inte tas lättvindigt, och därför har beslutet marinerat i månader från skivans release innan den inre monologen landat i att det är det enda rätta.

”Lake Drinker” är HORNDALs andra fullängdare efter 2019 års bästa svenska skiva ”Remains”, och en skiva som rönt stort medial omslag. Artiklar i DN har lyft bandets unika korståg för att belysa historien om hemorten med vilken de delar namn och beröm och höga betyg har under våren duggat tätt. För egen del är det med lätthet den skiva som snurrat flest varv 2021, och ett mycket imponerande statement av bandet som med eftertryck visar att det går att släppa mer än en skiva med historier och fokus på en litet brukssamhälle i Dalarna.

Låtmässigt har bandet tagit ett par snäpp framåt sedan senast. Spår som Rossen, Growing Graves, Town Burner, Ormön eller Horndal’s Blodbad är nästan perfekta i sitt utförande där kvartetten låter sin smutsiga, rockiga sludge bära en historia som berör. Allra bäst kommer det fram i låten Thor Bear – det är kanske inte den personliga favoriten på skivan, men belyser bandets unika sound och identitet mot historien om hur Thorbjörn Fälldin och de andra politikerna svek bygden i samband med nedläggningen av bruket.

Och här hittar vi anledningen till maxbetyget. Låtarna är – förstås – alldeles fantastiskt bra, men det är snarast en grundförutsättning än en anledning och räcker inte på egen hand. Det är historien och bandets inre eld som är pricken över i. Jag kan inte peka på något annat musikaliskt projekt som uppvisar sådan stringens och grundmurad självklarhet för att använda historiska händelser för att påvisa risken med kommersiell blindhet. För i tiden var det nedläggning av ortens bruk och fabrik som utdelade dödsstöten, framöver står striden mot amerikanska IT-jättar som vill exploatera ortens infrastruktur för att maximera sina egna effekter. Sjön Rossen kan nog få stryka med vad Google anbelangar. Tur att HORNDAL inte verkar glömma, slarva eller förlåta, och bestämt sig för att berätta för världen vad som händer.

”Lake Drinker” är skivan att slå på fingrarna såhär långt in på 2021!