Etikettarkiv: Vildhjarta

Listor

Bästa debuterna 2006-2015: Fredrik

Lämna en kommentar

WeRock fyller 10 år. Under det decennium vi har varit igång har det släppts en rent vansinnig mängd skivor – runt 60.000 om vi väljer att tro Metal Archives – och en del av dessa har raskt blivit förpassade till glömskans ekande korridorer. Men en del har stuckit ut och håller sin plats bland de skivor som bevaras i eftervärldens minne. I ett antal listor kommer WeRocks skribenter att lyfta fram ett de skivor som vi verkligen tycker att du ska kolla in. Vilka är då de bästa debuterna mellan 2006 och 2015?

Här nedan presenteras fem fullängdsdebuter som ligger Fredrik extra varmt om hjärtat. 

Red Album – BARONESS 2007

2007 hade BARONESS fortfarande sina största verk framför sig, men redan debuten visar klart och tydligt vilken verkshöjd Savannah-sönerna är kapabla till. Det är lekfullt, intelligent, mångfacetterat och erbjuder såväl spröd känsla som rå energi. Läckert!

Age of Winters – THE SWORD 2006

Kvalitetsriffande, tyngd, och ett sjuhelvetes sväng! THE SWORD visade redan från början var stonerskåpet skall stå, och ”Age of Winters” har sedan fortsatt stå sig bra genom åren. Håll nacken still om du kan – mig är det en övermäktig utmaning.

Angel’s Necropolis – YEAR OF THE GOAT 2012

Jag kan ibland känna att världen  är orättvis, till exempel när GHOST slår igenom stort med sin luftiga AOR-ockultism medan YEAR OF THE GOAT harvar vidare mer i skymundan.  Deras förstlingsverk i fullängdsformat, ”Angel’s Necropolis”, är ett bra bevis på varför de också förtjänar rampljus. Lyssna bara på Thomas Sabbathis lidelse i This Will Be Mine – gåshuden är ofrånkomlig…

Wake – COLOSSUS 2013

Många band genomlever förmodligen en hel karriär utan att någonsin hitta ett lika eget och särpräglat uttryck som COLOSSUS hittar redan på sin första fullängdare. Desperation, ångest, intelligens och skönhet blandas till en virvlande malström, där bandet drar med vassa klor över själens griffeltavla. Det skaver, men fan så vackert det gör det!

Måsstaden – VILDHJARTA 2011

Djentlemännen från Hudiksvall imponerar med ”Måsstaden”. Inspirationen från förmodade husgudarna MESHUGGAH lyser onekligen igenom i det gravt nedstämda stackato-riffandet, men skivan ger även utrymme åt atmosfäriskt dystopiska inslag som bidrar till en lika elegant som brutal slutprodukt.

Listor

WeRock 10 år: De fem snyggaste omslagen – Fredrik

2 kommentarer

Under det gångna decenniet har det kommit ut en oerhörd mängd helt fantastisk musik, men hur förhåller det sig med omslagen? Är de lika snygga som under 1980- och 1990-talen? WeRocks skribenter gör ett försök att lista de fem snyggaste omslagen mellan 2006 och 2015. Här får du Fredriks favoritomslag. 

Fredrik här. Låt mig innan jag börjar först och främst konstatera att jag tror att den allmänna fäblessen för vinylomslagen egentligen är överskattad. Ja, det var coolare med omslag då, men inte för att omslagen i sig egentligen var bättre. Det handlar helt enkelt om ”bigger is better” – det simpla faktum att bilder gör sig bättre större format… Nåväl, dessa omslag från CD-eran tycker jag oavsett att förtjänar ett hedersomnämnande:

In The Absence Of Light- ABIGAIL WILLIAMS 2010
In The Absence Of Light- ABIGAIL WILLIAMS 2010

Ett omslag som inte lämnar några tvivel. Den här skivan är hård. Den här skivan är ond. Du lyssnar på egen risk, om Satan tar din själ bad du faktiskt om det när du tryckte på ”play”.

Skyforger - AMORPHIS 2009
Skyforger – AMORPHIS 2009

Ett omslag där jag tycker komponenterna samverkar väl för att skapa en känsla av magi. Den flyktiga elden, de dystert slokande grenarna, de nyansrikt målade molnen och den eleganta, spröda fonten i titeln bidrar alla till min nyfikenhet. Jag vill höra sagan som berättas bakom detta omslag.

The Ethereal Throne - ANACHRONAEON 2012
The Ethereal Throne – ANACHRONAEON 2012

Den här bilden får mig att tänka på Tim Burton. Det är nästan så man förväntar sig en sorgset leende Helena Bonham Carter dyka upp bakom en av gravstenarna, iklädd jordfläckig och söndertrasad brudklänning. Fantasieggande, och nästan lite söt trots sin dysterhet. Jag gillar den dualiteten.

in-flames-sounds-of-a-playground-fading
Sounds Of A Playground Fading – I N FLAMES 2011

Stilrent, stramt och distinkt från IN FLAMES. En framsida som inte bara är lätt att minnas i sig, utan som stilmässigt även känns väl hopknutet med flera andra omslag från bandet, så som ”Come Clarity” och ”Siren Charms”. Inga krusiduller, bara snyggt.

Måsstaden - VILDHJARTA 2011
Måsstaden – VILDHJARTA 2011

Jag  vet inte vilka det är som bor i denna mörka, dimhöljda lilleputt-stad bland trädens rötter och grenar. Kanske är de söta, små lurviga kreatur, kanske har de vassa tänder och onda avsikter. Kanske blir det mitt största äventyr att kliva in här – kanske blir det mitt sista…? Att omslaget är läckert råder det hur som helst ingen tvekan om!