Kategoriarkiv: Listor

Listor

Hot or not? – mars 2020

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Protector
ARTIST: Heaven Shall Burn
VALD AV: Amelie

Martin: Svårt att inte gilla HEAVEN SHALL BURN, som skickligt väver in lite slingor som minner om NWOBHMs glansdagar. I övrigt är detta en låt som ger mersmak inför albumet. Stekhett!
Robert: Tyskarna har hållit på ett tag och brukar vara habila och bra – men gosse, den här singeln är så mycket mer än så! Håller kommande plattan(dubbelalbum!) samma kvalitet hela vägen så snackar vi årsbästalista här. Håller med Martin: Stekhett!!
Fredrik: Oförskämt snygg melodisk döds, med eleganta slingor i parti och minut som backdrop till en svulstig och högkvalitativ growl. Finns alltså mycket att gilla här. Det enda som fattas är väl… tja, lite mer personlighet? Protector är som sagt en på ytan väldigt snygg låt, men frågan man måste ställa sig är om den vackra ytan värd det något IKEA-slätstrukna innehållet under den…?

LÅT: Mer Än Du Ser
ARTIST: Knogjärn
VALD AV: Fredrik

Amelie: Jag blir glad av svenska texter till hård musik och jag gillar Mer än du ser. Att bandet haft samarbeten med Martin Westerstrand och LOK förvånar inte. Växlingen mellan tokaggressiv och mjuk sång funkar fint – fram till 2.30 , “men vem faen släppte in Per Gessle i studion”?!! Nå, helheten är god nog för att jag ska kolla upp tidigare KNOGJÄRNs musik och hålla koll på fullängdaren som annonserats till senare i år.
Martin: Introt får mig att tänka lite på PANTERAs fina och tunga sväng. Greppet med tung vers med lite skriksång och refräng med rensång känns visserligen ack så uttjatat, men jag blir inte arg när jag lyssnar på den här låten, även om den bara känns lite ljummen, så kan jag nog stå ut med att lyssna fler gånger på den. Beroende på dagsform – pendlande från ljummet till sjudande.
Robert: Första delen av Mer Än Du Ser är rätt skön. Känns lite som en välartad lillebror till svenska stökigheter som LOK eller till och med ZOMBIEKRIG. Tyvärr håller det inte riktigt hela vägen då KNOGJÄRN vill omfatta lite för mycket. Poppiga skönsjungande refränger rimmar illa med den uppkäftiga starten. Okej låt, men inte mer.

LÅT: Cerecloth
ARTIST: Naglfar
VALD AV: Martin

Robert: Rutinerade NAGLFAR släpper inte ifrån sig dåliga saker. De vet precis hur de vill att black metal ska låta, och behärskar sitt värv till fullo. Mitt problem med dem överlag – alltså inte kopplat till just detta spår – är att det för egen del liksom flyter på ytan. Jag gillar det, men glömmer bort det snart efter, och det är som att musiken inte riktigt sjunker in och gör ett bestående intryck.
Fredrik: Konventionell black metal, med frostig desperation flödande ur porerna. Väl utfört och snyggt presenterat, men som sagt också tämligen konventionellt, vilket gör låten humörberoende. När jag inte är på humör för black metal punkt slut, finns ingen unik hook som ändå drar in mig, men när jag är upplagd för själslig svärta funkar detta spår alldeles, alldeles ypperligt!
Amelie: Detta är högkvalitetssvartmetall. NAGLFAR gör med Cerecloth inga misstag men heller inga utflykter till nyare sfärer. Tryggt, ja så tryggt som nu black metal kan bli. Och det är gott så om än inte revolutionerande.

LÅT: Aggressor
ARTIST: Vredehammer
VALD AV: Robert

Fredrik: Svärtad döds med en viss elektronisk vibb i produktionen, vilket slår mig som ett ganska originellt sound. Köttigt och bra, med ganska snygga riff. Dock blir låtens nästan fem minuter lite jämntjocka i längden, då tempot står stadigt mitt i ledet rakt igenom. Lite snärtigare förpackning hade gjort låten gott, VREDEHAMMER är i övrigt en klart trivsam bekantskap.
Amelie: Aggressiv – aggressivare – VREDEHAMMER!
Inledningen. Aggressiviteten. Helheten. Har hållit ett getöga på Per Vallas görande och låtande alltsedan samarbetet med Ole Alexander Myrholt i THOSE LEFT BEHIND för tiotalet år sedan och med tredje albumet “Viperous” har VREDEHAMMER utvecklats till något jag gärna lyssnar till alla dagar i veckan. Hett!
Martin: Jag gillar prick allt med den här låten, utom refrängen som enbart är tjatig. I övrigt så är detta en mäktig uppvisning i svärtad döds med pretentioner!

Listor

Hot or not? – Februari 2020

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: The In-Between
ARTIST: IN THIS MOMENT
VALD AV: Amelie

Martin: Första lyssningen var helt vidrig. Men låten har växt, och nu finner jag någon sorts pervers njutning i vissa av låtens delar. Men annars lyfter det inte alls – det spelar ingen roll att innerligheten är så oerhört påtaglig. Detta känns redan nu som daterad musik.
Robert: Texten är finurlig och udda. Innerligt framförd. Det är också låtens behållning, då det i övrigt är musik som redan från start har en enorm uppförsbacke för att erhålla mitt personliga godkännande; numetal med inslag av goth. Det funkar inte, helt enkelt.
Fredrik: Väldigt samtida daterad produktion och stil på detta. Versen är rätt trist, och framstår mest som en nödvändigt-ont-transportsträcka till refrängen. Denna är dock både behagligt slingrande elak och fästande catchy, svårt att inte nicka i takt här. Låten växer faktiskt efterhand; inte så dumt, detta.

LÅT: Shock And Awe
ARTIST: VADER
VALD AV: Fredrik

Amelie: Du vet vad du vill ha och det är också exakt vad du får med polska VADER. Grottungt och högkvalitativt såklart men känns det aktuellt och hett? Knappast.
Martin: Omöjligt att inte gilla VADER när de vräker ur sig sådan här musik! De gör ju allt rätt här – blästers på för fullt, och föredömligt distinkt gör att man inte hinner hämta andan alls. Mer tack!
Robert: Åh – med lätthet bästa låten i den här samlingen! Polska veteranerna VADER har på senare år hamnat i en hysterisk form- och kreativitetstopp, vilket innebär att man matar ut riktigt bra plattor och EP’s på löpande band. Dessutom chefar Piotr “Peter” Wiwczarek. Stekhett!

LÅT: Catalyst
ARTIST: Neaera
VALD AV: Martin

Robert: NEAERA är en ny bekantskap för egen del, men genast lägger sig den desperata skriksången som varm bomull i magen. Såhär låter ångest som den framförs av skickliga musiker som dessutom kan konsten att komponera låtar. Bra, och det här bandet får jag titta närmre på…
Fredrik: Härligt driv direkt i introt, och bra energi låten igenom. Snygg och köttig produktion, skönt nervig skriksång. Kunde dock fått finnas ytterligare någon hook, känns som att NEAERA har mer potential än de växlar in i och med Catalyst. Nyfiken på den kommande fullängdaren blir jag hur som helst.
Amelie: Härligt tryck med effektivt och behagligt växelbruk mellan growl och panikskrik. Ger sköna rysningar. Albumet bör absolut kollas in vid släppet i slutet av månaden.

LÅT: Worms
ARTIST: White Stones
VALD AV: Robert

Fredrik: Lite off-topic, kanske, men stilbonus för läckert omslag! Till skillnad från vad omslaget kanske kan få en att tro, handlar detta dock inte om black metal, utan om en småsvängig hybrid av thrash, rock och dödsgrowl. Det frygiskt klingande solot är riktigt läckert, låten i övrigt tyvärr ganska slätstruken.
Amelie: Det här var piggt och melodiöst i all sin mörka tyngd! Överraskande glatt svängande gitarrer över dödsgrowlet. Klart njutbart detta.
Martin: Klart godkänt, men inte mycket mer. Med tanke på vilka som är med i det här bandet så tycker jag att det borde gå att begära mer än detta. Känslan jag nu får är att det fortfarande är ett gäng kompisar som lirar utan att ha några krav på sig. Ljummet åt det svalnande hållet.

Listor

Hot or not? – Januari 2020

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Your Broken Shore
ARTIST: My Dying Bride
VALD AV: Amelie

Martin: Det här får mig att se fram emot fullängdaren! Mitt förhållande till MY DYING BRIDE är inte av livsavgörande karaktär, men detta är ju vansinnigt bra!
Robert: Trots att jag alltid älskat doom så har MY DYING BRIDE inte ingått i min diet. Man undrar ju varför, när man hör det här? Det är bra som fanken, tycker jag, och de vemodiga gitarrslingorna träffar rätt i hjärtat!
Fredrik: “Potential”, är ordet som först dyker upp i mitt sinne när jag hör Your Broken Shore. Det är inte lysande rakt igenom, men i stora delar är det ruggigt starkt när det vackra melankolin sveper in en i tunga, mörka sammetsfiltar och manar till sorgset lugn. Fullängdaren “The Ghost of Orion” släpps 6 mars – kom ihåg det datumet!

LÅT: Distant
ARTIST: External
VALD AV: Fredrik

Amelie: Om fler band som uppges spela thrash låter så här kanske det är dags för genren att lägga ner och/eller starta om? Nej, skämt åsido, för kul är vad detta inte är. Lite vackra musikslingor här och där men allra mest menlöst.
Martin: Jag erkänner villigt att jag är svag för den här typen av musik som är så snyggt producerad och där det ska liras med nördig innerlighet. Men liiiiiiite mer bett får det allt vara för att jag ska gå igång mer än att stampa takten med foten.
Robert: Nä, men alltså… i Robert-Google så kommer man från och med nu få EXTERNAL som resultat på sökningen “pretentiös+meningslös”. Det händer ju faktiskt ingenting?

LÅT: Divinyls
ARTIST: The Night Flight Orchestra
VALD AV: Martin

Robert: Oj, vad underbart glättigt! Man måste vara på rätt humör för att ta till sig THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA, men jag gillar det skarpt. Det må vara mer disco än rock, men kom igen katten – det svänger ju!
Fredrik: Alltså, detta är oerhört sliskigt! …men, och kasta nu inget på mig, inte helt oävet. Det låter lite som en yuppie-dekadent ménage à trois mellan GHOST, WESTLIFE och 80-talet, och det borde ju vara avskräckade i den högre skolan, men som sagt, smått trallvänligt är det allt.
Amelie: Ja, men det här var ju en riktigt tråkig låt från SOILW… jag menar THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA! Fast det låter precis som en av SOILWORKs (minst intressanta) låtar, och då inte enbart på grund av Björns Strids pregnanta röst. Högst umbärligt detta.

LÅT: Luciferian Sovrenty
ARTIST: Necrowretch
VALD AV: Robert

Fredrik: “Never mistake lack of talent for genius”, skrev TYPE 0 NEGATIVE i skivkonvolutet till “Bloody Kisses”, då i ett underbart utslag av självdistans. NECROWRETCH balanserar på denna ytterst fina egg, då energin och råheten i denna låt charmar, men den oerhört lågbudget-minnande produktionen faktiskt mest låter källarband och inte så där old school-cool som ambitionen säkert var…
Amelie: När det blir så rått och opolerat att det till sist blir elegant! Malande svartmetall såsom malande svartmetall ska låta. Att albumet “The Ones From Hell” släpps på Alla Hjärtans Dag den 14 februari känns lagom absurt för sitt innehåll, sett till låttitlarna i alla fall.
Martin: Aaaaaaaaaaaaaaaaah! Black metal som är så trve att det nästan, men bara nästan, blir jobbigt. Jag gillar frenesin och intensiteten i vad NECROWRETCH gör, men inser att jag är för kär i välljudande produktion för att älska detta förbehållslöst.