Kategoriarkiv: Listor

Hot or not? – September 2020

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Ancestral Recall
ARTIST: Emma Ruth Rundle
VALD AV: Amelie

Martin: Sången sticker ut, och är det som räddar den här låten. Det är för generiskt krångligt om uttrycket tillåts. Det är precis som om bandet nästan kalkylerat fram en låt som ska vara tillräckligt kreddig för att gå hem hos folk som inte lyssnar på post-metal. Nä, jag blir inte sugen på att höra mer.
Robert: Ordet man söker är “konstnärligt”. Det krånglas å det grövsta med allehanda olika genrer och stilar, och en låt som växlar mellan finstämd till mera ösiga moment. Svårt att sätta fingret på om det är bra eller anus, men eftersom jag till slut tappar tålamodet och inte orkar vänta på att Ancestral Recall ska visa sina inre hemligheter landar jag i ett kyligt läge. För omständligt för att fatta eld.
Fredrik: En svårfångad post metal-best, detta. Delvis aningen högtravande och kultursvårt, delvis härligt ångestsvärtat och desperat. Lite murrig produktion på gitarrerna stör mig en smula, annars är helheten inte alls oäven. Hög klass på sånginsatsen, som växlar snyggt mellan varm rensång och skrikig, hetlevrad growl.

LÅT: The Sacrificial Flame
ARTIST: Draconian
VALD AV: Fredrik


Amelie: Bra val! Absolut den bästa låten av de singlar som släppts till dags dato från kommande album. Och en gång kommer en undan med viskprat i låten, det blir riktigt effektfullt. Men att köra samma “knep” i alla tre singlarna, vilka också tillsammans inleder DRACONIANs album, nä det håller inte. Låten håller dock ett antal grader över sommarvärme trots september månad med höstkänning.
Martin: DRACONIAN visar hur ett band med nästan miniskula förändringar i hur det låter fortfarande kan ha relevans genom bra låtskrivande och snygg produktion. Det är för mig omöjligt att inte gilla detta, då det är gravt innerlig musik med djup känsla.
Robert: Geni. Det är ordet som i korthet beskriver DRACONIAN som helhet, och funnes det rättvisa vore bandet att skatta som nationalklenod rent generellt. Det vi fått höra från kommande albumet har dock inte varit allt igenom övertygande, och detta är klart bästa singeln. Hett!

LÅT: Funerary Rites
ARTIST: Gadget
VALD AV: Martin


Robert: Ingen hjärna – bara könsorgan. Fullt ställt som sig bör, och det är klart att det funkar, i alla fall för stunden. Över tid och i längden är det ändå lite för enkelspårigt för att få mig att ta fram de stora orden. Ljummet?
Fredrik: När det handlar om GADGET så vet man på förhand att man kommer att få en sonisk örfil levererad med eftertryck. Så även här, det är 1:05 av ren och oförblommerad aggression. Jag tycker mig höra ett något råare, skitigare och mer retro-minnande anslag nu jämfört med tidigare alster. Det är mer kött och mindre mekanik i denna cyborg, och resultatet sitter finfint!
Amelie: När jag själv lägger upp en låt till Hot or Not för kollegerna att lyssna på och tycka till om litar jag helt och fullt på att de alla tar sitt “jobb” på fullaste allvar. Det är också vad jag själv gör; här minst 30-40 lyssningar under veckan. Svaret är nej, det här är verkligen inte min musik. En minut som jag bara önskar att den fort är över. Texten gillar jag.

LÅT: Silent Soul Throes
ARTIST: Selbst
VALD AV: Robert


Fredrik: Atmosfärisk och vackert mollklingande black metal, men ganska länge trots det rätt ljummet. Det avslutande parti som börjar efter fem av de sju minuterna är dock vansinnigt vackert! Räcker kanske inte för att rädda upp just denna låt till mer än godkänt, men det visar att högstanivån hos SELBST är påtagligt god.
Amelie: Balsam för öronen är detta kanske inte direkt, men efter GADGET är det en lisa att lyssna till SELBSTs melodiska svartmetall. Fint intro och snygg känsla. Jag har inte hört bandet tidigare och en kunde tro att skäppan med enmans-black-metal-band för året var fylld men efter detta kan jag gott pröva ett par varv med hela plattan “Relatos De Angustia”.
Martin: Slutet på låten är det bästa. Jag avskyr innerligt produktionen på bas och trummor.  Gitarrerna däremot funkar fint och bidrar till att jag till stor del kan leva med att ha lyssnat alldeles för många gånger på den här låten, för den är till största delen en låt som inte ger speciellt mycket tillbaka ens efter 20 lyssningar. Bra hantverk, men speciellt sugen på att höra mer? Njaej.

Hot or not? – Augusti 2020

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt? Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Death Comes In Reverse
ARTIST: Black Crown Initiate
VALD AV: Martin

Robert: Snyggt producerat, men det går på tomgång. Receptet är samma som BLACK CROWN INITIATE brukar ha och man fortsätter baka med smak av progressiv mörk metal som man strösslar med nypor av black och döds. Synd (och lite märkligt) att jag inte gillar den färdiga kakan bara…
Amelie: Inledningsvis vaggas jag till en ganska rofylld lyssning och Death Comes In Reverse visar sig inte heller ha så mycket mer att bita i än vad den i förstone utlovar. Trevligt tunggung men inte mer, tyvärr lite menlös rensång och jag kommer inte kasta mig över det nysläppta albumet på grund av denna låt.
Fredrik: Stämningsfullt, med snygg melankoli och bitvis härlig desperation i sången, och med riff som pendlar mellan lågmälda och argsinta.Ibland går låten ner lite för mycket i intensitet, vilket gör helhetsintrycket blandat, men summeringen stannar för mig mer på plus än på minus.

LÅT: The Shadowing
ARTIST: Orbit Culture
VALD AV: Fredrik

Amelie: Kul låt, ja det kanske är en lite underlig beskrivning men jag blir glad av det här. Har inte lyssnat till ORBIT CULTURE tidigare men nu blir det ett varv med nya albumet “Nija”. Och vem vet, kanske en titt bakåt i katalogen också.
Martin: Ja! ORBIT CULTURE går från klarhet till klarhet. Det här är svinbra – en massa olika inslag som jag tycker samsas väl kring utrymmet. Refrängen är väldigt episk, vilket jag alltid uppskattar.
Robert: Alltså… inledningen av den här låten får mig närapå att stänga av omedelbart. MINISTRY-industriellt mangel är bland det värsta jag vet, och det är precis vad ORBIT CULTURE öppnar med. Urk! Men det tar sig, och till slut finner jag mig ändå kapitulera för det storslagna och episka i refrängen. Det här är inte oävet, trots det fruktansvärda första intrycket!

LÅT: Illicit State
ARTIST: Ages
VALD AV: Amelie

Robert: AGES debut var vansinnigt bra, och efter första singeln från kommande  uppföljaren “Uncrown” fanns en gnagande oro över att bandet inte skulle klara av att leva upp till förväntningarna. Det var nämligen inte en topplåt – så det är skönt att andrasingeln Illicit State spolar bort de farhågorna. Det här är AGES när man visar sin kompetens. Hett hett hett!
Fredrik: Atmosfärisk men samtidigt hyggligt rå black metal. AGES levererar sin version av den här anrättningen med kompetens, men för mig blir det för mycket av mittenfåra av det hela. Jag hade behövt antingen större pendlingar mellan atmosfär eller råhet, eller ett sätt att lyckas få mer av bägge i mixen. Nu blir det nästan atmosfäriskt nog, och nästan rått nog…
Martin: Det är väldigt skönt med band som klarar av att leva upp till förväntningar. AGES verkar med Illicit State kasta än mer ved på glöden för att se till att elden, och mina förväntningar på den kommande plattan,  i allra högsta grad hålls levande. Svinbra!

LÅT: Decay
ARTIST: LIK
VALD AV: Robert

Fredrik: Old school-döds med traktordisten på gitarrerna och tvåtakten på trummorna evigt fastbränt i sitt DNA? Ja, till stor del. Och så långt är det bra, LIK är hyggligt svårslagna på sin hemmaplan, men också lite förutsägbart. Sen, efter dryga två minuter, slänger de in ett break med duellerande gitarrslingor som doftar 70-tal och IRON MAIDEN i lika delar, och plötsligt hittar låten en dimension och växel till. Hett!
Amelie: Det här är musik som kraschar in i bröstkorgen, öppnar upp och bara flödar vidare. Behöver inte dissekeras mer, kollegerna gör det så bra, så in och lyssna bara. Hetaste hett!
Martin: Kärlek från första sekund. Det är helt omöjligt att inte gilla det LIK gör i den här låten. Den tickar i prick alla rutor för vad som gör en bra death metal-låt bra. Blixtrande gitarrer, besinningslöst trummande, rätt produktion. Hetare än lava!

Hot or not? – Juli 2020

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt? Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Jettegryta
ARTIST: Enslaved
VALD AV: Amelie

Martin: Alltså, detta är ju så satans mäktigt! Det låter som att ENSLAVED har distat hela fjället och dessutom vräkt på med det episka lite extra. Detta är hetare än magma, och jag längtar redan efter mer.
Robert: ENSLAVED har de senaste släppen träffat den perfekta stormen vad gäller kreativitet och kvalitet. Detta är inte en av de bättre låtar bandet släppt de senaste årtiondet, men lik förbaskat är det lätt bästa låten i omgången och får en att dregla efter den kommande fullängdaren!
Fredrik: Alltid är det ju någon j**vel som skall vara motvalls när Hot or Not-omdömena skall knåpas ihop, och denna månad är det tydligen undertecknad som är den som är den. Jettegryta är förvisso bitvis mäktig med sina körer, stora rymd och råa svärta. Över loppet av de fem minuterna hinner det ändå bli lite jämntjockt, trots det besynnerligt knarkade breaket. (Vad hände där, liksom…?)

LÅT: Accelerator
ARTIST: Pain Of Salvation
VALD AV: Fredrik

Amelie: Det svänger, det lockar. “I do my best to fight fire with fire” sjunger Daniel Gildenlöw och jo, det eldar på ganska bra. PAIN OF SALVATION sätter med Accelerator ändå en glöd under något som kan bli till en mäktig brasa. Detta ger mest fyr och fläkt av kollegernas val denna månad.
Martin: Lika enerverande som första hälften av låten är, lika förlösande är slutet av den. Onödigt tillkrånglat trumspel gör att jag inte är överförtjust i hur låten gestaltas i början. När detta blir rakare i slutet gillar jag detta betydligt mycket mer. Om jag blir sugen på att höra mer? Nja, inte direkt.
Robert: Jag har aldrig gillat PAIN OF SALVATION och kan konstatera att det inte kommer ändra sig efter detta. Pretentiös musik för andra musiker som får mig att tänka: “operationen lyckades, patienten dog”, och den endra salvation man får är när det äntligen tar slut. Kallare än istiden, typ.

LÅT: Gardens Of Pestilence
ARTIST: Sinira
VALD AV: Martin

Robert: Svinbra, men bara halva tiden. Den här låten har ett bra driv, men inte tillräckligt intressant för nästan åtta och en halv minuts speltid. Förmodligen ger jag hela plattan en chans, men med tanke på hur mycket bra black metal det finns så behöver resterande material vara mer varierat än detta för att det ska fastna. Ljummet.
Fredrik: Visst vet jag väl redan innan jag trycker på “play” hur ett stycke som heter Gardens Of Pestilence kommer att låta? Jo, hyggligt väl faktiskt. Black metal med vissa thrashiga inslag, snygga mollslingor på gitarrerna, bra driv hos dubbeltakt-trummorna och aningen för mycket reverb på den i mixen aningen för låga sången – check. Trots förutsägbarheten gillar jag detta, vilket även fans av akter som (gamla) CROWN, SACRILEGE och DISSECTION lär ha goda möjligheter att göra.
Amelie: Ja, jo visst är detta trevligt, riktigt bra melodisk svartmetall. Men därav går också tretton på dussinet och jag hittar inget i Gardens of Pestilence som motiverar att jag ska stanna upp just vid Texas-bördiga SINIRA. Inte varmare än att jag känner att jag lugnt kan gå vidare på jakt efter hetare byten i genren…

LÅT: Distance Over Time
ARTIST: Dead Lord
VALD AV: Robert

Fredrik: Hej och välkomna till 70-talet, och en nedcabbad road trip genom solvarm landsbygd! Charmig, trivsam och inte ett dugg nyskapande nostalgi-rock från DEAD LORD, och visst – det här kan man lyssna på medan glöden tar sig och den obligatoriska grillölen dricks ur.
Amelie: Robert är nog den av oss vars val på WeRocks Hot or Not alltid brukar vara klart mest säsongsberoende. Således, mörkt som helvetet på höst och vinter – mer lattjolajban på sommaren. Och med det i åtanke är DEAD LORD ändå ett ganska sansat val och jag får ge mitt medgivande; det slår inte upp några lågor kring Distance over Time, men en helt godkänd sommarlåt detta.
Martin: Gott folk, THIN LIZZY har kommit tillbaka! Spontant var det så jag tänkte när jag hörde DEAD LORD första gången. Jag gillar detta – det svänger, det är kul att lyssna på och jag blir glad av låten. Originaliteten är ju närmast obefintlig, men detta är en perfekt låt att dricka öl till – och det är inte fy skam!