Kategoriarkiv: Listor

Hot or not? – November 2020

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Vittring
ARTIST: Humanity’s Last Breath
VALD AV: Amelie

Martin: Helsingborgs kanske tyngsta band, HLB, har alltid gjort ont att lyssna på, men frågan är om detta kan vara det mest ondsinta de har gett ut? Tyngden är verkligen krossande, men gillar man musik som innehåller rikligt med bister emfas – som jag gör – så kommer man gilla detta. Stekhett!
Robert: Aj. Detta är sannolikt en av de sämsta låtarna jag har hört i hela mitt liv. Det finns säkert en fan-base för detta, men jag tillhör uppenbarligen inte den gruppen. Den absoluta nollpunkten ligger runt -273 grader Celsius, där någonstans kan man leta…
Fredrik: Tungt är bara förnamnet. Alla de där sedvanliga klyschorna, “förkrossande”, “malande”, “som en ångvält”, “blytungt” etcetera, har etablerats för att beskriva just detta spår. Att en sådan tyngd på galaktisk rekord-nivå är trivsam är en självklarhet, tyvärr är dock låten i övrigt inte riktigt tillräckligt fängslande. Det är imponerande, men inte nödvändigtvis betvingande. Ljummet.

LÅT: Beyond The Shores
ARTIST: Shores Of Null
VALD AV: Fredrik

Amelie: Detta är ett band helt utanför min radar. Men helt klart en väl värd bekantskap. Dock en blunder när sångaren plötsligt tänkte; ”kanske ska prova att growla lite här?” Näe, det skulle du inte. Känns bara konstigt. Det är grannlaga det där, hur växling rensång/growl kan höja eller sänka en låt. Ock så var det det där med att tona ut… Helt klart mer än godkänd låt dock trots randanmärkningarna.
Martin: Jag gillar SHORES OF NULL sedan tidigare, och det här sänker inte min känsla. Jag kan till och med köpa den hemska ridecymbalen som jag tycker behöver mer kräm. Men annars är bandet så fruktansvärt närvarande och fantastiskt – som vanligt!
Robert: Förra släppet med SHORES OF NULL (“Black Drapes Of Tomorrow”) var en av 2017 års starkaste skivor enligt min sammanställning, och väntan på nytt material är nu över. Kommande plattan “Beyond The Shores (On Death And Dying)” är en enda lång låt och tycks vara ambitiöst så det förslår. Här får vi första utdraget, och det låter spännande, såklart. Hett och gör att man vill ha mer!

LÅTAntagonist
ARTISTSoen
VALD AVMartin

Robert: SOEN släpper nytt. Är det bra? Har påven löjlig hatt? Är SD fascister och rasister fast de låtsas annat? Svaret på samtliga frågor såklart ett rungande “JA!”, och det är nästan orättvist att ta med en sån här låt i Hot Or Not. Typ facit? Hett som solen!
Fredrik: Min romans med SOEN är inte direkt någon hemlighet för vana WeRock-läsare, och “Antagonist” är bara ännu en ömhetsbetygelse som ytterligare fördjupar kärleken. Det är så outsägligt vackert. och samtidigt med obändigt driv och en rastlös, skavande nerv, på ett sätt som jag nog inte vet något annat band som kan leverera. En av årets hittills allra, allra bästa låtar och denna omgångs ohotade vinnare!
Amelie: ”Nä det här kan ju inte hålla i längden” var första tanken när refrängen fastnade på hjärnan. Dagarna gick och glädjande nog både höll och växte låten med tid. Och intog både hjärna och hjärta.
Bara en sak… Just när en är beredd att även utdela medaljen för lyrik till Antagonist så kommer detta; ”Oh, oh, oh. Oh, oh, oh, oh, oh…” och sådär håller det på. Vad hände? Tog varenda vettig tanke slut där? Ytterst sällan (det finns undantag) funkar ”lala, lala” eller ”oh, oh, oh” i hårdrock. Så icke heller här. Ändock – hett som f-n detta!

LÅT: Guided By Evil
ARTIST: Nervosa
VALD AV: Robert

Fredrik: Ett härligt ondskefullt intro övergår i en driven och tämligen engagerande crossover mellan (mestadels) thrash och (en klädsam nypa) black metal. Inte den mest nyskapande cocktail jag någonsin sippat på, men inte alls oävet om man bara vill släcka sin mosh-törst utan krusiduller. Mer än godkänt!
Amelie: Ja men här är ett band som är konsekvent, vet vad de gör, vokalisten growlar halvt livet ur sig och musikerna kör fullt ös på alla cylindrar. Inget nydanande men brasilianska NEVROSA har min fast beständiga kärlek. Här bränner det till i kanterna.
Martin: Ett av de hårdast arbetande banden på planeten, brasilianska NERVOSA. Jag tycker detta är sympatiskt – bra driv och rejält med riv i sången och riffen. Lite tjatigt i längden, men bland thrashbanden i världen håller NERVOSA sin position väl. Ser fram emot att få höra kommande skivan. Varmt med merkänsla.

Hot or not? – Oktober 2020

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Mada Minuu Yuutopia
ARTIST: Paranoid
VALD AV: Amelie

Martin: Får sjuka vibbar av hur METALLICA lät runt tiden för “Kill ‘Em All”, och det betyder att jag gillar det här bandet. När retroanslaget görs så här hängivet så är det omöjligt att inte uppskatta.
Robert: Faller pladask direkt från första anslaget. Stenhårt med rakbladsmixning. Brutalt enkelt och det låter tysk billig stenhård thrash om detta som väl är…. japanskt? Delar antagligen lyssnarna i två läger, men jag gillar stilen. Stekhett!
Fredrik: Min första tanke är STORMTROOPERS OF DEATH-retro. Skramlig, energisk skrammelpunk gift med tidig thrash metal. Inte alls helt utan charm, även om vissa omständigheter (som till exempel att inspelningsutrustningen och trumsetet man köpt i leksaksaffären inte har stått i samma rum vid bandandet) förvisso drar ner intrycket märkbart. Ljummet.

LÅT: Tuskegee
ARTIST: Zeal & Ardor
VALD AV: Fredrik

Amelie:Ibland är verkligheten ett oerhört kraftfull inspel för att musik ska lyfta rakt mot skyn. ZEAL & ARDORs Tuskegee ingår i en serie släpp av akten med låtar på tema från Black Lives Matter-rörelsen. En fantastisk låt växer till rent mirakulös i sitt sammanhang. Jag har lyssnat hundratals gånger nu på trippeln Tuskegee, Vigil och I Can´t Breath. Rekommenderas varmt <3. Brinnande hett!
Martin: Bäst är mellanpartiet som har en as-skön grunge-känsla. Men ZEAL & ARDOR har gjort låtar som är betydligt bättre än den här som jag tycker är ganska tradig och intetsägande.
Robert: ZEAL&ARDOR är verkligen varierande – det går från vansinnesmetall till fläsksväng om man lyssnar på en platta. Det blir aldrig riktigt lika illa som med hårdrockshistoriens mest överskattade band SYSTEM OF A DOWN, och detta är en rätt bra låt till syvende och sist. Mittendelen är riktigt fin!

LÅT: Feeding The Death Machine
ARTIST: Anaal Nathrakh
VALD AV: Martin

Robert: Det här får man väl knappt säga, men jag har aldrig lyssnat på ANAAL NATHRAKH. Jojo, enstaka låtar, men aldrig en hel skiva. Jag har ingen aning om detta är bättre än vad de brukar prestera eller inte, men det låter väl helt okej. Dödsdrivet är skönt, men det finns väl tusen band som låter så. Refrängen skön med rensång, men jag kan inte påstå att det kommer bli mitt nya soundtrack…
Fredrik: Få band har samma högstanivå som ANAAL NATHRAKH när det gäller att gifta frustande, ångestdriven desperation med eleganta hooks. Här opererar bandet mycket nära denna högstanivå, så frågorna att ställa sig är två: Är detta en av årets bästa låtar hittills? Kommer den från en av årets hittills allra bästa skivor? Fråga ett är ett givet JA! Fråga två ett starkt jo, jag tror minsann det… Glödhett!
Amelie: Ett av Martins hjärtebarn det här sedan ett antal år, tror jag. Har själv aldrig gett ANAAL NATHRAKH så mycket speltid men lite i bakhuvudet kategoriserat musiken som allmänt hårt och stökigt. Hårt är det här också men även lite – ursäkta att jag svär i metalkyrkan – lite dansbandsstuk i refrängen. Trots detta faktiskt mycket trevlig lyssning.

LÅT: Her Fall From Grace
ARTIST: Sólstafir
VALD AV: Robert

Fredrik: SÓLSTAFIR kan ibland vara genuint imponerande, när de får till det har de en ruggig kapacitet avseende att skapa hypnotiskt finstämd, sorglig stämning. Den här låten är förvisso ganska behaglig, men de är inte nära islänningarnas maxkapacitet. Her Fall From Grace är ett något för intetsägande stycke, och om vi nu skall vara riktigt ärliga – sången i versen håller inte riktigt, va…?
Amelie: Na, na, na, na, na, na, na… gäääääsp…
nana…
na…
n… snaaark…
Martin: För det första, SÓLSTAFIR ska inte sjunga på engelska om ni frågar mig. För det andra är detta en låt som är provocerande enkel och jag kan helt uppriktigt säga att jag förväntar mig betydligt mer från islänningarna än detta.

Hot or not? – September 2020

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Ancestral Recall
ARTIST: Emma Ruth Rundle
VALD AV: Amelie

Martin: Sången sticker ut, och är det som räddar den här låten. Det är för generiskt krångligt om uttrycket tillåts. Det är precis som om bandet nästan kalkylerat fram en låt som ska vara tillräckligt kreddig för att gå hem hos folk som inte lyssnar på post-metal. Nä, jag blir inte sugen på att höra mer.
Robert: Ordet man söker är “konstnärligt”. Det krånglas å det grövsta med allehanda olika genrer och stilar, och en låt som växlar mellan finstämd till mera ösiga moment. Svårt att sätta fingret på om det är bra eller anus, men eftersom jag till slut tappar tålamodet och inte orkar vänta på att Ancestral Recall ska visa sina inre hemligheter landar jag i ett kyligt läge. För omständligt för att fatta eld.
Fredrik: En svårfångad post metal-best, detta. Delvis aningen högtravande och kultursvårt, delvis härligt ångestsvärtat och desperat. Lite murrig produktion på gitarrerna stör mig en smula, annars är helheten inte alls oäven. Hög klass på sånginsatsen, som växlar snyggt mellan varm rensång och skrikig, hetlevrad growl.

LÅT: The Sacrificial Flame
ARTIST: Draconian
VALD AV: Fredrik


Amelie: Bra val! Absolut den bästa låten av de singlar som släppts till dags dato från kommande album. Och en gång kommer en undan med viskprat i låten, det blir riktigt effektfullt. Men att köra samma “knep” i alla tre singlarna, vilka också tillsammans inleder DRACONIANs album, nä det håller inte. Låten håller dock ett antal grader över sommarvärme trots september månad med höstkänning.
Martin: DRACONIAN visar hur ett band med nästan miniskula förändringar i hur det låter fortfarande kan ha relevans genom bra låtskrivande och snygg produktion. Det är för mig omöjligt att inte gilla detta, då det är gravt innerlig musik med djup känsla.
Robert: Geni. Det är ordet som i korthet beskriver DRACONIAN som helhet, och funnes det rättvisa vore bandet att skatta som nationalklenod rent generellt. Det vi fått höra från kommande albumet har dock inte varit allt igenom övertygande, och detta är klart bästa singeln. Hett!

LÅT: Funerary Rites
ARTIST: Gadget
VALD AV: Martin


Robert: Ingen hjärna – bara könsorgan. Fullt ställt som sig bör, och det är klart att det funkar, i alla fall för stunden. Över tid och i längden är det ändå lite för enkelspårigt för att få mig att ta fram de stora orden. Ljummet?
Fredrik: När det handlar om GADGET så vet man på förhand att man kommer att få en sonisk örfil levererad med eftertryck. Så även här, det är 1:05 av ren och oförblommerad aggression. Jag tycker mig höra ett något råare, skitigare och mer retro-minnande anslag nu jämfört med tidigare alster. Det är mer kött och mindre mekanik i denna cyborg, och resultatet sitter finfint!
Amelie: När jag själv lägger upp en låt till Hot or Not för kollegerna att lyssna på och tycka till om litar jag helt och fullt på att de alla tar sitt “jobb” på fullaste allvar. Det är också vad jag själv gör; här minst 30-40 lyssningar under veckan. Svaret är nej, det här är verkligen inte min musik. En minut som jag bara önskar att den fort är över. Texten gillar jag.

LÅT: Silent Soul Throes
ARTIST: Selbst
VALD AV: Robert


Fredrik: Atmosfärisk och vackert mollklingande black metal, men ganska länge trots det rätt ljummet. Det avslutande parti som börjar efter fem av de sju minuterna är dock vansinnigt vackert! Räcker kanske inte för att rädda upp just denna låt till mer än godkänt, men det visar att högstanivån hos SELBST är påtagligt god.
Amelie: Balsam för öronen är detta kanske inte direkt, men efter GADGET är det en lisa att lyssna till SELBSTs melodiska svartmetall. Fint intro och snygg känsla. Jag har inte hört bandet tidigare och en kunde tro att skäppan med enmans-black-metal-band för året var fylld men efter detta kan jag gott pröva ett par varv med hela plattan “Relatos De Angustia”.
Martin: Slutet på låten är det bästa. Jag avskyr innerligt produktionen på bas och trummor.  Gitarrerna däremot funkar fint och bidrar till att jag till stor del kan leva med att ha lyssnat alldeles för många gånger på den här låten, för den är till största delen en låt som inte ger speciellt mycket tillbaka ens efter 20 lyssningar. Bra hantverk, men speciellt sugen på att höra mer? Njaej.