Kategoriarkiv: Listor

Listor

Hot or not? – Mars 2023

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Spellbinder
ARTIST: Gyrdleah
VALD AV: Amelie

Martin: Jag vill gilla detta mera, det vill jag. Men maken till såsighet! Detta faktum drar ner låten i det närmaste totalt för mig. Vid 4-minutersstrecket tänder det dock till, och ett hopp om låten väcks. Men när sedan intensiteten dras ner igen så falnar detta. Fin stämning, och en del utsökta melodislingor förmår inte höja låten för mig, dessvärre.
Robert: Jag gillar detta – det är becksvart och hopplöst och eländigt på ett fint sätt. Däremot kunde låten kanske fått vara lite kortare när den sätts i ett sådant här sammanhang och ska bedömas i en spellista. Då kan (iaf jag) lyssnaren kanske vara lite otålig och inte tillåta sig att nå det där nästan meditativa som ofta lyfter musik av den här sorten. Trots det: hett!
Fredrik: Den långsammaste black metal jag hört? Tja, något åt det hållet, även om det rasslar till lite så småningom. Stämningsfullt, ganska vackert vemodigt, och under de partier där trummorna får smattra loss lite faktiskt riktigt bra. Men det blir lite väl trögflytande under stora delar. Ljummet.

LÅT: The Wretched; The Ruinous
ARTIST: Unearth
VALD AV: Fredrik

Amelie: Upplivande fartfyllt där lyssnaren dras med direkt i UNEARTHs sprudlande energi. Under resans gång förgyller även de behagliga tempoväxlingarna anrättningen. Jag kommer kanske inte springa och köpa albumet när det släpps i maj men det här glöder gott nog för att värma sig vid.
Martin: Ganska bra, men lite för alibi-artat för att jag ska gå igång helt och hållet. Man får vad man förväntar sig av UNEARTH, men dessvärre håller detta inte speciellt hög halt. Klart nöjsamt gitarrarbete, stundtals, men till största delen är detta för mycket mellanmjölk. Innan låten har klingat ut har jag glömt den.
Robert: UNEARTH är ett sånt där band som för undertecknads del försvinner ur sinnet så fort noterna klingat ut, även om det är nog så nöjsamt medan det fortgår. The Wretched; The Ruinous gör inget för att ändra den saken. Gött rens för stunden!

LÅT: The Nuckelavee
ARTIST: Hellripper
VALD AV: Martin

Robert: HELLRIPPER och “Warlocks Grim & Withered Hags” är en platta jag vill/borde gilla mer än jag gör. The Nuckelavee är – av det jag hört – nog starkaste låten, men jag kan inte komma ifrån att det blir lite flipperspel av det. Låten är liksom överallt och plingar. Norsk black följs av ett Maiden-solo som följs av thrash-riff som följs av… Kanske (sannolikt) är det mig det är fel på, men detta har ingen resonans hos mig.
Fredrik: Vad är nu detta? Jag brukar till vardags inte gå igång nämnvärt på varken old school thrash eller blackend thrash, och givet att HELLRIPPER rör sig i gränslandet mellan de bägge torde de gå bort. Men icke –  det här är ju faktiskt riktigt bra! Aningen spretigt, bitvis hetsigt nästan i överkant, och med aningen tunt gitarrljud – men likafullt genuint charmigt och medryckande. Inser lite till min förvåning att jag nog ser detta som omgångens starkaste kort.
Amelie: Brittisk svartmetall av kvalitet är inget det strösslas med. James McBain har varit aktiv i tio år med sitt HELLRIPPER och aktuella albumet Warlocks Grim & Withered Hags är som helhet lysande. Här osar det mycket av gammelnorsk svartmetall och det är ju alltid bra. Bland band närmre oss i tid och rum kan KVAEN nämnas som en referens. Hett som i helvetet!

LÅT: Frozen Kings
ARTIST: Frozen Dawn
VALD AV: Robert

Fredrik: Trivsam, elegant och välproducerad melodeath, med både fina melodislingor och hyggligt bra driv. Kanske aningen för snällt och förutsägbart, men ändock ganska fästande. Mer varmt än kallt åtminstone, det får jag ändå säga.
Amelie: Mysig melodisk metal. Inget man inte hört förut men spanska FROZEN DAWN genomför detta på ett mer än godkänt sätt. Detta kan jag lyssna till närsomhelst men det kommer å andra sidan inte störa mig nämnvärt i vad jag sysslar med för övrigt. Bakgrundsmusik av god kvalitet.
Martin: Riktigt nöjsam! Det är inte svårt att gå igång på detta melodiska dödsgäng som kan sitt hantverk. Låt vara att det inte peakar alls på originalitetsskalan, men när det låter så här kan jag ha överseende med det. Varmt, helt klart.

Listor

Hot or not? – Februari 2023

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: The God Furnace
ARTIST: Child
VALD AV: Amelie

Martin: Jag hade förhoppningar på CHILD och de har infriats varenda en. Satan så bra detta är! Jag inser att jag har längtat efter bra grindcore från Sverige, och det är bara att gilla läget. CHILD är helt enkelt lika bra som hypen säger. Röj undan möblemanget, nu blir det mosh!
Robert: Bästa låten i en totalt sett stark omgång – det här röjer faktiskt satan så hårt! CHILD har “bara” sin EP om 7 minuter och 17 sekunder att hålla sig i, men… ärligt – jag undrar om man kan göra något bättre med sina dryga sju minuter än att skruva upp volymen på max och röja järnet? Stekhett!
Fredrik: Knappa två minuter med käftsmälls-intensivt metal-moshande. CHILD hinner faktiskt med ett par tempoväxlingar på de tvenne minuterna, vilket får sägas vara bra jobbat. I övrigt death/grind som varken är vansinnigt fantasifull eller överdrivet välproducerad, men energinivån är så pass imponerande att helhetsintrycket ändå blir påtagligt gott, The God Furnace röjer fint!

LÅT: Third Eye Catalyst
ARTIST: …And Oceans
VALD AV: Fredrik

Amelie: Fint som snus från finska kombon! Hade ändå gärna avstått blipp-bloppet i inledning och avslut men i övrigt en godbit detta, där helheten är så smått beroendeframkallande och jag lyssnar gärna från start igen och igen.
Martin: Fruktansvärt bra, precis som hela skivan. Jag har varit svårt nerknarkad på …AND OCEANS senaste alster, en skiva som jag tycker är årets hittills starkaste. Detta, gott folk, är hetare än lava! Melodierna, stämningen, insatserna på instrumenten, sången – jag gillar prick allt.
Robert: Hela plattan är riktigt bra, och att ett spår som detta ligger som extranummer säger rätt mycket va? Finska …AND OCEANS levererar, och förväntningarna på nya skivan har infriats med råge. Hett, detta!

LÅT: Mammut
ARTIST: Late Night Venture
VALD AV: Martin

Robert: Ooooohhhhh… Jag gillar detta! Kargt, med ett ben i doom, ett i sludge och ett i total undergång. (Hmm… hur många ben blev det där egentligen?) LATE NIGHT VENTURE är för undertecknad en ny bekantskap, men det är riktigt vasst!
Fredrik: Ljudbilden är väl ungefär lika fluffig som pälsen på bandnamns-djuret, vilket gör att en del nyanser går aningen förlorade om man inte verkligen lyssnar koncentrerat. Men den malande känslan är maffig, och tyngden oklanderlig. Så absolut ganska hög temperatur här.
Amelie: Tungt och doomig och likaså något tungsint. Lite känsla av ”dansk CULT OF LUNA” över låten Mammut. Kan gott vara värt att ta en lyssningsvända med hela femte albumet av LATE NIGHT VENTURE efter detta.

LÅT: Steps Of Damnation
ARTIST: Ontborg
VALD AV: Robert

Fredrik: Har svårt att bestämma mig för om bandnamnet är småtöntigt hyperkitchigt eller charmigt coolt? (Eller kanske lite av varje?) Signatur-riffet i Steps Of Damnation är hursomhelst riktigt snyggt, sånginsatsen bra, och låten överlag ganska trivsam. Lite för jämntjockt tempo, och lite för lång, men ändå på det hela taget värd lyssningen.
Amelie: Ja men, ännu en förbaskat trevlig låt som avslutar månadens fält. Visst, det känns som en hört den förut men vad gör det när det är så här bra? Överlag utmärkt låtval denna gång där jag måste utse Steps Of Damnation till omgångens hetaste spår!
Martin: Jag anade att Robert skulle välja en låt från ONTBORGs senaste platta, haha! Det gör mig alls ingenting, för satan vad sympatiskt detta är! Stämningen är det i alla fall inget fel på, och även om låten lunkar på i lite för såsigt tempo och känns aningen för trygg så är det inte svårt att gilla detta. Ganska varmt, men inte hett.

Listor

Hot or not? – Januari 2023

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt? Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Ignis
ARTIST: Lotan
VALD AV: Amelie

Martin: Inte helt tokigt detta! Jag gillar produktionen som lyfter fram musiken på ett fint sätt. Bra driv och riff, sången härligt desperat utan att balla ur. Mellanspelet sagolikt bra. Jag vill höra mer! Varmt!
Robert: Mysigt! Trivsel-black, med snygg produktion och bra leverans i såväl framförande som produktion. Danska duon LOTAN ska släppa sin självbetitlade debut , och det måste man uppenbarligen lyssna på.
Fredrik: Elegant, förhållandevis finstämd black metal med extra stilpoäng för snygg sånginsats. Liiite tunn ljudbild emellanåt, lite mer bastryck hade inte skadat, men jag antar att black metal-puritanisterna inte har alltför ont av det… Inte stekhett, men absolut mer varmt än kallt.

LÅT: Nothing Left To Burn
ARTIST: Shores Of Null
VALD AV: Fredrik

Amelie: Italiensk doom som, inte minst sången, för tankarna väldigt mycket till brittisk dito och legendariska band som PARADISE LOST och kanske ännu mer MY DYING BRIDE. Inte oävet alls detta, värmer riktigt gott.
Martin: Oerhört vackert vemod. Inga höga odds på att jag skulle gilla detta. Sången framkallar rysningar av dystert välbehag, och med små enkla medel lyckas SHORES OF NULL få mig att längta något oerhört till mars då skivan släpps. Stekhett!
Robert: SHORES OF NULL har trefullängdare bakom sig. Debuten gick mig förbi och jag fastnade för italienarnas vemodiga och snygga black metal, medan förra plattan “Beyond The Shores (Of Death And Dying)” var en enda lång skitnödig överpretentiös låt. Det är en efterlängtad tillbakagång till det som bandet gör bra. Omgångens bästa bidrag, stekhett och nu ser man fram mot kommande plattan “The Loss Of Beauty”.

LÅT: Wall Of Sins
ARTIST: Licuation
VALD AV: Martin

Robert: Martin har lovat att gräva i undergroundscenen detta år, och det första exemplet är LICUATION från Kuopio, Finland: 1’798 lyssnare i månaden på Spotify. Det är, av låten Wall Of Sins att döma, åt helskotta för lite! Sure, det här saknar en del i produktion, och är lite råbarkat ibland – men visst gillar man drivet och känslan i den svärtade thrashen som grävts upp ur myllan underground!
Fredrik: Ja, men det här var ju riktigt trivsamt! Köttigt, riktigt energiskt driv, snyggt trumspel och med bra växelverkan mellan skrik och mer guttural growl. Kvalitetsdöds med old school-känsla i gitarrljudet, men iklädd modern kostym givet mängden blastbeats. Hett!
Amelie: Inleder flammande hett och med ett rivigt skrik som får med mig från start. Falnar en aning men ”duetten” mellan skriksång och djupgrowl funkar fint. På det hela taget rätt hett och LICUATION hör jag gärna mer av framöver.

LÅT: Power
ARTIST: Megaton Sword
VALD AV: Robert

Fredrik: Ett lite underligt nummer. Under första textstrofen hör jag inte ens vilket språk sångaren begagnar sig av, sen när jag greppat att det är engelska så fascineras jag av hur han låter som en aningen skrovligare MUSTASCH-Ralf Gyllenhammar, om än då med märkbar brytning. Refrängmelodin är rätt catchy och produktionen rätt för stilen, men i det stora hela är detta en ganska tam “tuff i jeansväst-hårdrock”-låt som känns mer ostig än nostalgiskt charmig. Rätt svalt omdöme, således.
Amelie: Nä, detta ger mig absolut ingenting positivt. Halvtråkig melodi och en ganska obehaglig röst att lyssna på. Har ändå gett den ett antal varv men det blir absolut ingenting bättre av. Lutar mot fryspunkten.
Martin: Oerhört svårt att veta hur jag ska ställa mig till detta. Riffandet gillar jag skarpt. Sången gillar jag till viss del, förutom då sångaren i en enda stavelse låter som Ralf Gyllenhammar i MUSTASCH, då kräks jag lite i munnen. Mellanspelet är fint, förutom väsandet om power, mmm, power sweet – episk cringe som kidsen skulle ha sagt. Texten är inte bra. Nä, det blir nog ljummet med dragning mot svalt.