Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Anachronaeon – The Ethereal Throne

Lämna en kommentar

Anachronaeon-11ARTIST: Anachronaeon
TITEL: The Ethereal Throne
RELEASE: 2012
BOLAG: Stygian Crypt

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

En konceptplatta om en seriemördare som är övertygad att han agerar som en guds hämnare och på direkt uppdrag av sin, och de kristnas, gud… Ja, det känns inte som om det konceptet i sig är så lockande egentligen, men en platta av Patrik Carlsson och Andreas Åkerlind, musikerna bakom black metal-bandet EYECULT, är alltid av givet intresse.

”The Ethereal Throne” är ANACHRONAEONs fjärde fullängdsalbum, alla utgivna på ryska bolaget Stygian Crypt, och bandet visar en stadigt uppåtgående kurva, både i melodiskapande och musikalitet.

Albumets lyrik innehåller en samlad historia om en seriemördare”i dagboksform”, i de åtta första låtarna, sista spåret är instrumentalt. Patrik Carlssons growlade sång mässar skivan igenom i ett ganska monotont tempo och röstläge, passande för det textmässiga innehållet, men emellanåt lite för enahanda – jag skulle önska han tog lite av stinget från EYECULT med sig även hit till ANACHRONAEON. Musiken är desto mer varierad med melodiska inslag omväxlande med rå metal. Extra poäng för det snygga omslaget, signerat W. Smerdulak.

Jag har svårt att förlika mig med berättelsen, det blir lite för mycket med både broders- och fadersmord, våldtäkter och stympningar, för att sedan övergå i huvudpersonens tvivel – men aldrig ånger. Dock har albumet många musikaliska förtjänster och vid sidan av det avslutande instrumentala spåret finns även ett par riktigt starka låtar i t ex The Whereabouts Of My Father och Shattering The Earthly Bond.

En bra platta signerad ANACHRONAEON, men jag väntar ännu längtande efter nytt från systerbandet EYECULT.

Skivor

Caliban – I Am Nemesis

Lämna en kommentar

Caliban-12ARTIST: Caliban
TITEL: I Am Nemesis
RELEASE: 2012
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

CALIBAN – som bäst i sina argaste stunder

”Metalcore innan metalcore var uppfunnet” har sagts om CALIBAN, tyskarna som hållit igång i 15 år och nu re-presenterar sig med sitt åttonde studioalbum. Det får vara som det vill med detta, CALIBAN lyckas i ”I Am Nemesis” övertyga mig om sin storhet på ett sätt jag inte upplevt vid tidigare, visserligen ganska sporadiska, lyssningar till bandets musik. Denna gång behövdes dock inte mer än en genomlyssning för att väcka intresset och ju mer jag hör desto fler bitar trillar på plats. I slutänden är detta en rejält hållen, av godbitar fylld och med finess spetsad skiva för alla som uppskattar duktiga musiker och en ilsken nutidsnärvaro.

Sångaren Andreas Dörner sjunger, skriker och vrålar sig igenom de tolv spåren med full känsla, och får dessutom back up av bland andra Mitch Lucker från SUICIDE SILENCE och Marcus Bischoff som vanligtvis gastar i HEAVEN SHALL BURN. Låtarna sjungs genomgående på engelska utom i den alldeles utmärkta, Dein R3Ich, där modersmålet begagnas.

Extra nämnvärda låtar på plattan är utöver Dein R3Ich också lugnare Memorial, urladdningen Deadly Dream och, kanske allra bäst, de två inledande spåren We Are The Many och The Bogeyman. Melodiska partier och grove är gott och väl, men CALIBAN är som allra bäst när de är som allra argast.

Skivor

Beyond Creation – The Aura

Lämna en kommentar

ARTIST: Beyond Creation
TITEL: The Aura
RELEASE: 2011
BOLAG: PRC Music

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Rubriken på recensionen ska inte uppfattas som en pik på bandets musik på något sätt. ”The Aura” är en av de där plattorna som man förbannar sig själv för att ha missat under 2011 då skivan är en förkrossande upplevelse. Det är såklart självskrivet att Quebecianerna besitter superkrafter som instrumentalister – Guyot Begin-Benoit (trummor), Kévin Chartré (gitarr), Simon Girard (sång och gitarr) och Dominic Lapoint (bas) – lämnar inget övrigt att önska vad gäller att spela på ett oerhört imponerande vis. Mer nörderi – Lapoint spelar på bandlös bas. Det blir inte nördigare eller mer kompetent än så om ni frågar mig.

BEYOND CREATION går aldrig över den gräns som gör att musiken blir en affär för inbördes beundran i en scen som annars brukar söka sig till just denna zon. De gör det med ett knippe låtar som får mig att knyta nävarna i extas: ta No Request For The Corrupted exempelvis. Denna låt erbjuder, vågar jag påstå, något för de flesta – ett riffande att dö för, briljant spel, solon som får det att svartna för ögonen och ett driv som får en att tappa andan. Bandet får det att låta så lätt att det är skrattretande.

”The Aura” är en skiva som satte krokarna i mig från första lyssningen – och det är en skiva som – rätt gissat – växer något enormt för varje lyssning.

”The Aura” är en skiva att dyrka om man likt undertecknad uppskattar DECREPIT BIRTH och NECROPHAGISTs tonala övningar. Det som gör skivan bättre än just dessa gruppers alster är att den känns stringent till vansinnets yttersta gränsmarker, och att den känns som om den tillför subgenren något nytt.

Jag undrar bara, främst på grund av att ”The Aura” är bandets debut, hur i hela världen BEYOND CREATION ska kunna toppa detta?