Etikettarkiv: black metal

Zifir – Demoniac Ethics

ARTIST: Zifir
TITEL: Demoniac Ethics
RELEASE: 24 januari 2020
BOLAG: Duplicate Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

ZIFIR dök första gången upp i mina flöden och mitt medvetande med en singel hösten 2019. Det renderade bandet en plats i min “Att hålla koll på”-lista på Spotify. Vilket jag tydligtvis inte gjorde i vederbörlig ordning, höll koll alltså, då ZIFIR släppte sitt nya album redan i januari och jag uppmärksammar detta först tre månader senare.

Nåväl, bandet spelar en till stora delar mycket traditionell black metal av den gamla skolan, samtidigt högst välproducerat. Det som får mitt hjärta att slå lite extra hårt är rösten; sången, skriken. Den där exakt rätta nerven för ångestfylld black metal som bland annat åkallar minnet av en favorit som Ole Alexander Myrholt och hans TREMOR. Så detta måste givetvis vara ytterligare en av de bakåtblickande men samtidigt alldeles moderna norska grupperna, eller är det möjligen den isländska vågen som frambringat ännu ett svartmetallband av grundlig kvalitet? Men nej, det visar sig att ZIFIR har sitt ursprung i ett land helt på diagonalen över den europeiska kontinenten mot Island då bandet har sin hemvist i Izmir på den turkiska västkusten.

Kanske finns det en aning av BEHEMOTH-vibbar i de mer bombastiska partierna också men bara så där att igenkänning anas, utan att alls vara störande. “Demoniac Ethics” är gruppens fjärde album sedan bildandet 2006. Lyssna gärna på hela plattan igenom, variation finns där, men annars är goda startpunkter Still Reigning, Spirit of Goats eller den (enda) turkiskspråkiga åkallan Gökyüzü Karanlık (‘mörk himmel’) som ändå ger en vink om bandets Mellanöstern-ursprung. Eller gör precis hur du vill men ge detta lite av din tid för det är det värt!

ZIFIR – Chants For Execution

 

Blaze Of Perdition – The Harrowing Of Hearts

ARTIST: Blaze Of Perdition
TITEL: The Harrowing Of Hearts
RELEASE: 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Om jag säger polsk black metal, så är det nog rätt många av er som spontant tänker “Behemoth”, inte sant? Det är svårt att undvika att förhålla sig till Nergals band, men BLAZE OF PERDITION känns betydligt mer äkta och innerliga än sina landsmän.

Det är inte bara det att de känns betydligt bättre på att framkalla känslor med sina sinnesjukt snygga melodislingor som ligger ack så välproducerade och genomtänkta i snart sagt varenda låt på “The Harrowing Of Hearts”, de skriver just nu bättre låtar som helhet.

Jag tröttnar aldrig, utan törstar hela tiden efter mer när jag lyssnar på den här skivan, som håller en föredömlig spellängd på 46 minuters eget material, plus en cover som avslutning som jag tycker är helt onödig och det enda som drar ner betyget på plattan för mig.

“The Harrowing Of Hearts” har många lager, och visserligen är trumspelet inte det mest originella – trummisen DQ gör vad som förväntas av honom utan större åthävor, och sången är inte ens i närheten av varierad. Och ändå blir jag lyrisk för det BLAZE OF PERDITION gör så helvetiskt bra är just gitarrarbetet som lägger ett lager av fullödig känsla genom hela skivan. Det skulle inte förvåna mig om den här skivan hamnar på en hel massa årsbästalistor. För min egen del gör “The Harrowing Of Hearts” att jag blir sugen på att kolla in mer musik av polackerna.

Midnight – Rebirth By Blasphemy

ARTIST: Midnight
TITEL: Rebirth By Blasphemy
RELEASE: 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det rent groteskt fula omslaget till “Rebirth By Blasphemy” fick mig att undra vad i hela helvetet MIDNIGHT vill med sin musik. Dessbättre att omslaget – i det här fallet – inte reflekterar enmansbandets kapacitet att skriva bra musik.

Kombinationen mellan black och klassisk speed metal funkar riktigt bra. Det är ärligt, innerligt menad musik utan speciella åthävor. Och det är gjort med en tydligt blinkning till det gyllene 1980-tal som många förknippar med en storhetstid för metallen.

Här står referenserna som spön i backen: spontant tänker jag på tidiga IRON MAIDEN, MOTÖRHEAD och METALLICA när jag lyssnar. Allt är gjort med ett helvetiskt schvung som bara förstärks ju mer jag lyssnar på skivan. En sådan sak som att jag faktiskt gillar Jamie “Athenar” Walters sång efter 5 lyssningar, trots att den sannerligen är yxig, är ett gott tecken på att “Rebirth By Blasphemy” är en skiva som växer vid varje lyssning.

Letar du efter introspektiv musik då kommer du sannolikt att avsky den här plattan. Som en rak, rå och ärligt menad partyplatta funkar den alldeles utmärkt.