Etikettarkiv: Century Media

Angelus Apatrida – S/T

ARTIST: Angelus Apatrida
TITEL: S/T
RELEASE: 5/2 2021
BOLAG: Century Media

BETYG: 3/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Spanska ANGELUS APATRIDA är bandet som har lyckats med bedriften som exempelvis LEGION OF THE DAMNED också har gjort – bli ett band i mellanklassen som blir bokade till paketturnéer när det behövs något lagom thrasigt – och utan att ha producerat speciellt mycket originell musik. Utfyllnad helt enkelt.

Nu har AA faktiskt åstadkommit ett antal ganska okej låtar genom karriären så helt bortkastat är det inte att lyssna på bandets musik. Men, och detta är ett stort men, när jag lyssnar på senaste skivan som kommer idag så blir jag betänksam. Inte bara för att bandet följer trenden att döpa ett album efter sig själva – och det inte håller alls – utan för att bandet låter så fruktansvärt likt ett idisslat TESTAMENT och framför allt PANTERA. Öppnande låten Indoctrinate låter exakt som PANTERA och det hjälper inte att Guillermo Izquierdo låter till förvillelse likt Phil Anselmo. Att samma låt återkommer under ett annat namn, Rise And Fall, på plats fyra stärker inte direkt bandets aktier.

Resten av skivan låter bandet mest som TESTAMENT.

ANGELUS APATRIDA lyckas med bedriften att visa vilka band de influerats av, men det måste gå att begära mer av ett band som är hela 6 plattor in i karriären.

Vill ni lyssna på ett band som inte är TESTAMENT eller PANTERA men som låter som dessa kolla då in “Angelus Apatrida”, annars kan ni låta bli.

Tribulation – Where The Gloom Becomes Sound

ARTIST: Tribulation
TITEL: Where The Gloom Becomes Sound
RELEASE: 29/1 2021
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Skogen och naturen är två ord som omedvetet smyger sig in i skallen när jag lyssnar på stigen som TRIBULATION trampar upp på pinfärska “Where The Gloom Becomes Sound”. Kanske skulle bandet själva värja sig emot dylika ganska enkla förklaringar till sin musik, men jag undrar inte om bandets hemvist i Värmland spelar en viss roll i hur de faktiskt låter och vilken musik de skapar.

Det finns något djupt mystiskt och hemsökande i vad bandet gör på den här skivan. Med stor finess så vävs sakrala toner, som från psalmer och den svenska vistraditionen in i bandets gotiska metal på ett sätt som är genialt. Ta bara Dirge Of A Dying Soul vars inledning får mig att tänka på antingen logdans eller inledningen av en psalm. Det är helt ärligt fantastiskt bra gjort, och det djupa vemod som bandet framkallar i den här låten är skrämmande vackert.

Trots att bandet sannerligen inte skapar musik som vältrar sig fram som en steroidstinn ångvält på crack så är den milda skärmytslingen mellan produktionen, de skira melodierna och Johannes Anderssons raspiga sång så förödande effektiv att jag efter 5 genomlyssningar har börjat tänka att detta inte bara är TRIBULATIONs bästa platta hittills, utan en av de bästa skivorna jag kommer lyssna på under året.

Ni behöver kolla in den här skivan.

Asphyx – Necroceros

ARTIST: ASPHYX
TITEL: Necroceros
RELEASE: 2021
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Full patte. Som en stridsvagn, knäckandes träd och övriga hinder – så har vi vant oss att höra ASPHYX från Holland, och den tionde fullängdaren “Necroceros” är inte annorlunda. Eller?

Kvar finns såklart manglet. Kasta in två nävar BOLT THROWER/MEMORIAM/HAIL OF BULLETS och en näve kängpunk så har du receptet som hållit Martin Von Drunen och hans anhang flytande de senaste 30 åren och lyssnar man på spår som Molten Black Earth, The Sole Cure Is Death, The Nameless Elite eller Botox Implosion (vilken titel!) så får man precis exakt just det. En stridsvagn i ansiktet. Men det finns passager på “Necroceros” som gör detta alster mer intressant och varierande, och som egentligen rättfärdigar just de i övrigt närvarande benknäckande larvfötterna till dödsmetall.

Three Years Of Famine är mer doom än döds, och speciellt det riff som tar låten till sitt slut är inget annat är ren magi. Gitarrslingan i mitten av In Blazing Oceans är vemodig, sorglig och bedövande vacker. Det smakar PALLBEARER när de är som bäst, och baske mig om inte de små detaljerna gör att den här skivan höjer sitt betyg ett snäpp!