Etikettarkiv: Century Media

Arch Enemy – Will To Power

ARTIST: Arch Enemy
TITEL: Will To Power
RELEASE: 2017
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Det är snyggt, det är gediget. Det är svensk melodisk death metal i sin prydno. Du vet vad du får och antagligen vill du ha just detta, åtminstone om du är ARCH ENEMY-fan sedan tidigare. Men det är fasen inte mycket till spänning att finna i ”Will To Power”, bandets elfte fullängdsgiv (eller tionde beroende på hur man räknar). Många andra har gjort det tidigare och vad kanske värre är, ARCH ENEMY har också själva gjort det tidigare. Inte nödvändigtvis eller uteslutande bättre än denna gång, med det  är gjort så mycket och så frekvent att det är svårt att finna det speciellt stimulerande längre.

Några undantag finns; när White-Gluz växlar ner sitt growl och faktiskt t.o.m. rensjunger, med den äran, i Reason to Belive – jag trodde först man tagit in en annan sångare här. Det är jäkligt snyggt och melodin sitter som en allsångshandske redo att kastas knuten upp i luften. Jag tillhör dem som alltid starkt beundrat Angela Gossows röst och scennärvaro, och som samtidigt sett bandet med kraft fullfölja sin musikaliska linje med Alissa White-Gluz vid micken. Många fina melodier bjuder oss albumet förvisso och visst är det gott tryck i de båda släppta singlarna The World is Yours och The Eagle Flies Alone, eller Blood in The Water för att nämna några av flera.

Det går ju inte att ta ner betyget bara för att skivan tenderar att göra just mig lite lätt uttråkad – det kanske måste skrivas på kontot för att jag har förlyssnat mig på IN FLAMES, DARK TRANQUILLITY m.fl. svenska melodiska dödsmetallband under åren, ARCH ENEMY själva inte att förglömma. De kommentarer jag läst som flaggar för att bandet här snarast förändrat sitt sound oroande mycket förstår jag dock inte alls. Har vi ens samma platta i lurarna?

Jag lyssnar gärna på ”Will To Power” när jag vill ha något tryggt och vant i lurarna, ARCH ENEMY kan absolut sin sak. Alltså ett mer än godkänt habilt musikaliskt hantverk, men större än så är detta inte.

Dagoba – Black Nova

ARTIST: DAGOBA
TITEL: Black Nova
RELEASE: 2017
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

DAGOBA är ett stycke franskt band som jag får konstatera att jag aldrig hört talas om eller i varje fall inte lagt märke till tidigare, trots deras 20 år i musiklivet. Och jag misstänker att det kan finnas fler än mig därute som har missat detta? Och det är synd. Inte för att det är någon helt omvälvande upplevelse att ta del av fransmännens sjunde studioalbum, betitlat ”Black Nova”, men ändock en väldigt behaglig bekantskap.

Enligt utsago spelar bandet industrial metal, men på ”Black Nova” tänker jag egentligen mer death och groove än industri. Basist Werther Ytier är tillsammans med sångare Pierre ”Shawter” Maille de ursprungsmedlemmar som fört bandet fram till dagens både spännande och stundom rätt utmanande sound som plockar bitar från många musikstilar. I Shawters growl finner jag likheter ömsom med ENTOMBEDs L-G Petrov ömsom med Tompa Lindberg (AT THE GATES m.fl.). Utöver det varierade growlandet har vokalisten också en verkligt fin rensång.

Framför allt melodiskapandet triumferar på plattan i låtar som t.ex. Lost Gravity och Stone Ocean. De riskerar att rätt snart sitta klistrade vid hjärnbarken om du lyssnar på plattan några varv. Skivan är välkomponerad och t.o.m. introt, en ofta både omotiverad och för mig  mest irriterande komponent, får här godkänt.

Omslaget rekommenderar jag att du tar en extra titt på och helst i ett inte alltför litet format. Ganska äckligt, va? Samtidigt jäkligt snyggt.

En fin stund med DAGOBAs ”Black Nova” har du som lyssnare framför dig. Inte oförglömligt men absolut något att återkomma till när du vill mysa till lite musik med både tyngd och sväng.

Ett favoritspår på plattan är ovan nämnda Stone Ocean men också The Infinite Chase och avslutande Vantablack.

The Haunted – Strength In Numbers

ARTIST: The Haunted
TITEL: Strength In Numbers
RELEASE: 2017
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

En konstant inom metalvärlden? Ja, THE HAUNTED har i många fall nog varit uträknade och på väg att mentalt förpassas till ett band vars status på Metal Archives har gått från ”aktivt” till ”i vila” eller ”splittrat” för alla utom bandet självt. Och tur är väl det, då ett album från THE HAUNTED numera känns som att återse en gammal vän. Jag kände så med ”Exit Wounds” och känner likadant med ”Strength In Numbers” som är bandets nionde i ordningen och det andra i ordningen med den nuvarande sättningen.

THE HAUNTED tar ut svängarna mer på ”Strength In Numbers” än på ”Exit Wounds”, och det är bra om ni frågar mig.  Ta Preachers Of Death exempelvis. Med ett fullständigt galet sväng och ljuvligt gitarrarbete med episka anslag från Jensen och Englund sticker den ut som en lite extra speciell låt i bandets flora. Samtidigt finns här gott om tvåtaktsthrash som har fått många att dras till bandet – Brute Force är en förväntad öppningslåt och Tighten The Noose  en rak käftsmäll även den. Skillnaden som jag hör den är att riffen är lite mer slipade och drivna än tidigare. Det är helt enkelt lite mer bett överlag, och det gör att THE HAUNTED känns både väldigt hemtama men också mer taggade än i slutet av Dolvings sejour i bandet.

Det rent instrumentella hantverket är såklart väldigt bra. Jag hade inte förväntat mig annat för att vara helt uppriktig, men även här känns THE HAUNTED anno 2017 aningens mer på gång än tidigare. ”Strength In Numbers” vidmakthåller att THE HAUNTED är ett av Sveriges mest sympatiska band. Med ena foten tydligt planterad i bandets historia av högkvalitativ tvåtaktsthrash och den andra mer nyanssökande växlar ”Strength In Numbers” upp till att bli en formidabel njutning. Kolla in den.