Etikettarkiv: Century Media

Vampire – Rex

ARTIST: Vampire
TITEL: Rex
RELEASE: 19/6 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

För 3 år sedan så hyllade jag VAMPIREs “With Primeval Force”, med orden att frågar ni mig så är den här skivan så sprängfylld av musikalisk mumma att den nästan sprängs i sömmarna. Gott folk, det förhåller sig likadant med “Rex”. Faktum är att jag gillar “Rex” mer än föregångaren, för utöver den rent sinnessjukt entusiasmerande musiken som verkligen är VAMPIREs signum, så är stämningen på “Rex” stundtals rent magisk.

Bara ett sådant faktum att jag faktiskt gillar introt Prelusion gör att jag redan här började hoppas på stordåd från göteborgarna. Och, gosse, om det kommer! Titelspåret är ren ljungeld. VAMPIREs fantastiska avvägning av thrash och death gör att den här låten blir både ett frustande fartmonster, och så sjukt stämningfull. Jag blir till mig varje gång jag lyssnar på den.

Det som gör att jag, högst sannolikt, gillar VAMPIRE så mycket är att de har järnkoll på sin musikaliska hemvist, och ändå känns så vansinnigt vitalt som band. Musiken känns fräsch och både inkluderande för oss som växte upp med thrash som den lät på 80-talet samtidigt som den inte känns alls mossig för en tonåring av idag.

“Rex” känns som en skiva där VAMPIRE har växlat upp ytterligare – hela skivan upplever jag som en enda stor present där allt klaffar: låtmaterialet, produktionen, och de enskilda medlemmarnas skicklighet på sina instrument som smälter samman till en större helhet.

Ja, jag tror ni förstår – “Rex” är en av årets hittills bästa skivor. Kolla in den.

 

Horisont – Sudden Death

ARTIST: Horisont
TITEL: Sudden Death
RELEASE: 15/5 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Den retrovåg som drabbade landet nästan kollektivt när bland andra GRAVEYARD fick många att boogie on down fastnade jag aldrig för. Nu, ett antal år senare, märker jag att jag inte bara kan tolerera utan till och med uppskatta minst ett band som så tydligt hämtar sin inspiration från förr.

HORISONTs “Sudden Death” har gått på repeat i lurarna under veckan – det är en skiva som under rådande omständigheter kommer så sjukt rätt i tiden – för den är till brädden fylld med genuint rockande låtar. Jag blir glad när jag lyssnar på den här skivan.

Förra plattan “About Time” hade sina förtjänster, men i jämförelse så gillar jag “Sudden Death” betydligt mycket mer. I stort sett varenda låt är bra på den här plattan. Det börjar fint med Revolution som inte är en frifräsande låt på långa vägar, men en fint dansant och bra vägvisare in i plattan.  Sen drar bandet på rejält med Free Riding, Pushin’ The Line och Into The Night. När man dessutom får en rykande het saxofon i sistnämnda låt är lyckan total. Även när bandet saktar ner på tempona är intensiteten på en bra nivå. Enda undantaget är Gråa Dagar som känns totalt intetsägande.

Produktionen är fint luftig och passar låtmaterialet perfekt. Här finns såklart en medvetenhet om hur skivor från förr lät, men det känns inte alls mossigt. Om något så gör det att jag gillar HORISONT mer, haha!

“Sudden Death” är en fin skiva. Kolla in den.

Naglfar – Cerecloth

ARTIST: Naglfar
TITEL: Cerecloth
RELEASE: 8/5 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Att NAGLFAR ger sin skiva namnet efter ett tyg som behandlades eller impregnerades med vax med syfte att paketera döda kroppar i känns helt rimligt.  I övrigt är sig mycket likt i NAGLFAR-land. Det är fortfarande trion Kristoffer W. Olivius på sång och gitarristerna Andreas Nilsson och Marcus E. Norman som utgör kärngänget i bandet, och som tidigare lägger Alex “Impaler” Friberg bas och Efraim Juntunen på trummor som rundar ut bandet på skiva.

NAGLFAR har tagit god tid på sig att göra en skiva som låter som NAGLFAR brukar låta – och det är inte nödvändigtvis en dålig sak. Bandets forte har alltid varit gitarrspelet som lyckas låta både iskallt och inkännande på samma gång. I mångt och mycket låter gitarrspelet som rena fanfarerna, och det är oftast med majestätiskt resultat som följd.

Rent låtmässigt så är “Cerecloth” en riktigt bra platta, här finns tillräckligt med mustighet och löd för att jag ska gå igång till och med på det lite folkmusikmässiga som kan dyka upp emellanåt i bandets låtar. Men jag kan ändå inte låta bli att känna att hur skivan låter drar ner helhetsintrycket. Gitarrerna låter exakt som jag tycker att de ska låta på en NAGLFAR-skiva. Men basen hade hemskt gärna fått komma fram betydligt mer. “Cerecloth” hade kunnat bli en helvetiskt mycket starkare upplevelse om detta hade korrigerats. Men det som sänker intrycket rejält är hur bastrummorna låter – absolut ingen kropp eller ton alls. De passar inte alls ihop med resten av instrumenten, och blir till ett irritationsmoment av faktiskt ganska stora mått.

Mitt intryck av “Cerecloth” blir därför väldigt splittrat – här finns så mycket förtjänster som nu hamnar i skymundan av en liten detalj. Det är synd.