Etikettarkiv: progressive death metal

Barren Earth – A Complex Of Cages

ARTIST: Barren Earth
TITEL: A Complex Of Cages
RELEASE: 2018
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Att tiden lever sitt eget liv är vi nog alla mer eller mindre medvetna om. Men jag måste erkänna att jag hajade till när jag insåg att det är tre år sedan ”On Lonely Towers” kom. Jag drämde i med en betygsnia och en tredjeplats på min årsbästalista för skivan som jag då utan tvekan utnämnde till bandets hittills bästa. Frågan är om ”A Complex Of Cages” slår föregångaren?

Jón Aldará som tog över positionen som sångare på ”OLT”  höjde minst sagt förväntningarna på ”ACOC” efter den rent mästerliga vokala uppvisning han stod för på HAMFERÐs ”Támsins Likam” som kom tidigare i år och rent sångarmässigt så dräper ”ACOC” med sin otroliga mångsidighet. Aldarás alla vokala uttryck hanterar han med självförtroende och finess, och alltid med väldigt mycket känsla. När dessa paras med den lika stora mångsidigheten i BARREN EARTHs instrumentella leverans, ja då krävs det ingen examen i musikteori för att gå igång på nästan alla cylindrar.

Ta öppningslåten The Living Fortress till exempel. Det rent sanslösa drivet i introt är magiskt bra, med nickningar åt både OPETH och DREAM THEATER. När väl sången kommer in så väljer bandet att börja bygga nerifrån igen, och de bygger tills dess att ögonen tåras innan de vräker på med ett riff som fick mig att gallskrika av glädje. Lyssna lite extra vid 3:19 så kanske ni kommer att uppleva samma sak. Räcker det nu? Nähej då! Vid 4:35 drämmer de i ytterligare en gång med ett så tjockt riff att nackhåren reser sig. Att trummisen Marko Tarvonen dessutom lägger sig på koklockan gör det sannerligen inte sämre.

Ja, ni fattar. Jag har nämnt en låt, och är redan i gasen. Det finns några element som hindrar mig från att sätta det högsta betyget på den här skivan, men som helhet betraktat är ”A Complex Of Cages” en fruktansvärt stark lyssnarupplevelse. Variationsrikedomen gör ju sitt till, och jag upplever att BARREN EARTH oftast har jobbat igenom varenda låt så att den känns färdig. Deras kärlek till dynamik uppskattar jag också. De är inte rädda för att ta tid på sig och bygga upp, som i till exempel Zeal som i slutet är ett frustande monster till låt.

Med Aldarás inträde i bandet så verkar BARREN EARTH ha fått något av en nytändning, även om jag ogärna vill använda det uttrycket om ett band som har levererat bra musik på varenda skiva. Men både ”On Lonely Towers” och ”A Complex Of Cages” ligger på en annan nivå i jämförelse med den tidigare diskografin och denna skivan kommer att finnas med på en hel del årsbästalistor trots de rent skrattretande starka skivor som har kommit, och kommer att komma, under 2018.

In Vain – Currents

ARTIST: In Vain
TITEL: Currents
RELEASE: 2018
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Norska IN VAIN såg till att jag fick sälla mig till hyllningskören 2013 när bandet släppte ”Ænigma”, en skiva som på ett mycket fint sätt kombinerade de bästa elementen i progressiv metall, döds och black. Jag har väntat på nytt material sedan dess, och blev inte så lite till mig i trasorna när jag fick promon till ”Currents”.

Och, gott folk, detta är faktiskt ett ännu starkare album än föregångsplattan. Snart sagt alla element är förfinade. Det episka anslaget som var ett av de starkaste skälen för att jag föll för bandet är helt magiska på ”Currents”. Det är förfärande vacker musik till stora delar. Öppningslåten Seekers Of The Truth är en både ilsken och vacker låt som sätter stämningen på skivan. I mycket beror detta på det rent magiska gitarrarbetet från Johnar Håland och Kjetil D. Pedersen som bölar fram slingor av den vassare kalibern. Och slutet på låten är rent magnifikt – vid 4:15 släpper bandet på alla spärrar och bara vräker på. Det är helt ljuvligt.

Det som IN VAIN excellerar i är dels låtskriveriet, men också hur påtagligt skickliga de är på att försätta lyssnaren i olika känslostämningar. Varenda låt känns helt ärligt menad och  fyller sin plats på skivan på ett självklart vis. Musiken känns både välbekant och samtidigt utmanande – ett signum på den kvalitetsmusik som exempelvis BORKNAGAR och LEPROUS har skämt bort oss med under de senaste åren. IN VAIN har verkligen lyckats med att ta element från olika genrer och göra något eget av det. Som lyssnare känner jag mig under lyssningen både väl omhändertagen, men också svårt ansatt. Graden av angelägenhet i IN VAINs kommer verkligen fram på ”Currents”.

Spelmässigt ligger IN VAIN på en, såklart, hög nivå. Att bandet har gästande Baard Kolstad (BORKNAGAR, LEPROUS, ICS VORTEX) på trummor höjer skivan ytterligare. Mångsidigheten i hans spel kommer verkligen till sin rätt här – blastbeats, sväng, finlir, alla element sitter som en keps. Kolla bara in As The Black Horde Storms för exempel på detta.

Produktionen signerad Jens Bogren svarar för att den ljudmässiga upplevelsen av ”Currents” blir en smekning av trumhinnorna.

”Currents” är en i stort sett helgjuten uppvisning av ett band som sannerligen har ambitioner med sin musik – och kapaciteten att förverkliga den. Redan från första lyssningen kände jag att detta kan mycket väl vara en skiva som kommer växa ytterligare, och med stor sannolikhet hamna på rätt många årsbästalistor. Kolla in den.

Persefone – Aathma

ARTIST: Persefone
TITEL: Aathma
RELEASE: 2017
BOLAG: Vicisolum Productions

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Att säga att ”Aathma” har varit hett efterlängtad av undertecknad hade varit en underdrift. Jag kan helt uppriktigt säga att detta är skivan jag mest sett fram emot under 2017. Och kanske är detta inte så konstigt då jag tyckte att det andorranska bandets förra skiva, ”Spiritual Migration”, var så bra att jag satte den som den bästa skivan överhuvudtaget mellan 2006 och 2015.

Samtidigt så har jag faktiskt bävat lite för att lyssna på ”Aathma” just med tanke på hur mycket jag gillar PERSEFONEs övriga diskografi, men det tog inte speciellt lång tid för mig att inse att ”Aathma” är en skiva som står sig väl jämfört med bandets övriga plattor.

”Aathma” är en matig skiva, inte bara tidsmässigt där den klockar in på strax över en timme, utan så fylld med infall och ystra krumsprång att det trots att jag lyssnat på skivan säkert mer än 20 gånger, känns som jag upptäcker nya saker hela tiden. Imponerande.

Det finns gott om låtar som sticker ut lite extra, även om jag starkt vill trycka på att ”Aathma” är en skiva som vinner på att lyssnas igenom som helhet. Rent lysande Prison Skin, Spirals Within Thy Being och Stillness Is Timeless är dock alldeles för bra för att jag inte ska nämna dessa specifikt.

Om vi pratar rent spelmässigt så känner jag mig väl omhändertagen av PERSEFONE. Det hörs att bandets medlemmar kan traktera sina instrument, men det handlar aldrig om att skrytspela utan alltid om att göra det som låtarna vinner på. Att bandet tagit fasta på detta också när det gäller de tre gästartister som medverkar på skivan ska ses som ett styrketecken då dessa är Paul Masvidal från CYNIC och DEATH,  Merete Soltvedt  och Öystein Landsverk från LEPROUS och dessa visserligen tar plats, men de tar inte över fullständigt på bekostnad av låtarna de medverkar på.

Roligt är att skivan också har fått en alldeles ypperlig produktion av Jens Bogren som gör att det är en audiell högtidsstund att lyssna på ”Aathma”.

Jag är klart imponerad av ”Aathma” som jag tycker är en skiva som hör till de starkaste i bandets diskografi. Riktigt lika bra som ”Spiritual Migration” är den inte, men bra mycket starkare än rätt mycket annat. Kolla in den.