Etikettarkiv: progressive death metal

Skivor

Iotunn – Access All Worlds

Lämna en kommentar

ARTIST: Iotunn
TITEL: Access All Worlds
RELEASE: 26/2 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Danmark har de senaste åren upplevt ett helvetiskt starkt uppsving inom sin metal. BAEST är fortfarande bandet som jag tror alla förväntar sig ska slå igenom stort, men frågan är om vi inte ska ta och lägga till IOTUNN som med sin “Access All Worlds” ser till att lägga en mäktig grundsten för sin karriär.

Att IOTUNN, som betyder jätte, verkligen har en bra kommunikation inom bandet blir så oerhört tydligt. Samtliga låtar är väldigt genomarbetade, och faktumet att gitarrspelet ligger på en fin nivå kanske kan tillskrivas att det är bröderna Gräs som trakterar gitarrerna, men IOTUNN är sannerligen ett band som månar om sitt hantverk.

Bandet karaktäriseras som progressive power metal på Metal Archives, och det tycker jag att ni ska ta med en nypa salt. Ja, här finns progressiva inslag, men inte så mycket power metal av i alla fall traditionellt snitt. Snarare drar bandet åt dödshållet – sångaren Jón Aldará (HAMFERÐ, BARREN EARTH) svarar i alla fall för ett mäktigt growlande allt som oftast – och det är också symfoniska ambitioner med bandets musik.

Ja, Aldará. Jag tror inte jag är ensam om att haja till vid att han är med i IOTUNN. Denne färöiske sångare sjunger lika gudabenådat som i sina andra band, och har ni lyssnat på de banden så vet ni att den nivån inte är något att skämta om. Jag tycker att ni ska dra igång The Tower Of Cosmic Nihility längst ner i recensionen, dra upp volymen, och bara njuta. Och det är inte bara Aldará som drämmer i med en insats av kolossformat i den låten. Resten av bandet fyrar av en bredsida som heter duga.

Genomgående är “Access All Worlds” en svindlande och ständigt överraskande skiva. Jag har lyssnat säkert över 30 gånger på skivan, och jag hittar fortfarande detaljer som får skivan att växa. Ta bara trummisen Bjørn Wind Andersens helt underbara dubblerandet av 16-delar på hi-haten och bastrummorna i The Weaver System och den ton av finskt vemod som bandet skickligt väver in i fler än en låt på skivan.

Ja, jag tror att ni förstår att “Access All World” är en fantastisk skiva, och med tanke på vilken nivå IOTUNN lägger ribban på redan på debuten så kommer det att vara mycket intressant att följa bandet.

Skivor

Black Crown Initiate – Violent Portraits Of Doomed Escape

Lämna en kommentar

ARTIST: Black Crown Initiate
TITEL: Violent Portraits Of Doomed Escape
RELEASE: 7/8 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

“Violent Portraits Of Doomed Escape” kan vara en av de mest välljudande skivorna jag hört under hela 2020, och jag har hört en hel del musik från i år – som de flesta av oss. Gitarrtonen fullständigt dräper, sången ligger så fruktansvärt bra i mixen, basen anpassad likaså. Bastrummorna kan vara – högst märkligt – för starka, men resten av trummorna låter extremt snygga.

Tredje plattan från BLACK CROWN INITIATE som har höjt anten för varje skiva är en i många stycken djupt sympatisk skiva. Det är inte bara insatserna från de enskilda medlemmarna som får mig att höja på ögonbrynen flertalet gånger – låtmaterialet ligger även det på en till stora delar väldigt bra och jämn nivå. Gillar man välpolerad progressiv death metal av amerikanskt snitt så är sannolikheten stor för att man kommer uppskatta den här skivan.

För egen del så är det just detta som skaver något – detta är aningens för välpolerat – vilket kan låta konstigt med tanke på att jag verkligen inte har något emot välljudande metal alls. Men det finns något i BLACK CROWN INITIATEs musik som inte får mig att uppskatta den förbehållslöst, i brist på annat så känns den aningens för trygg för att jag ska känna att detta är något jag kommer återvända till flera gånger under året.

Likväl så finns här helt fantastiska låtar – bäst är bandet när de släpper fram gitarristerna Ethan McKenna och Andy Thomas. Jösses vilka underbara solon, slingor och riff de herrarna är kapabla till! Rensången från Thomas är också helt fantastisk, och BCI ser till att skämma bort oss med finfina refränger till stora delar.

“Violent Portraits Of Doomed Escape” är en fin skiva som kommer att gå hem hos många, och det finns betydligt sämre skivor är denna – kolla in den om ni gillar välpolerad progressiv death metal av amerikanskt snitt. Gillar ni underjordisk death metal kommer ni tycka att den här skivan inte är något att ha.

Skivor

Sweven – The Eternal Resonance

Lämna en kommentar

ARTIST: Sweven
TITEL: The Eternal Resonance
RELEASE: 2020
BOLAG: Ván Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Vissa skivor vet man från första låten att man kommer att gilla den. Så förhåller det sig med SWEVENs debutskiva “The Eternal Resonance”. Nu vet jag att det är en hel massa av er som tänker att Sweven, var inte det MORBUS CHRONs sista skiva? Jo, och dessutom – det är Robert Andersson som står bakom bandet SWEVEN – MORBUS CHRONs huvudsaklige låtskrivare.

SWEVEN känns som en helt logisk fortsättning på den musikaliska resa som Andersson påbörjade i MORBUS CHRON. Det känns däremot som att SWEVEN tar ut svängarna på ett betydligt mer vidlyftigt sätt än MORBUS CHRON som ju verkligen stod för något eget inom svensk dödsmetall.

“The Eternal Resonance” formligen vibrerar av skaparlusta, och det är inte utan att jag förundras över hur bra den här skivan är, och att jag fortfarande hittar nya saker att upptäcka efter mer än 20 lyssningar. Här finns de oerhört vackra, hemsökande vilsamma partierna i snart sagt varenda låt som skickligt kontrasteras mot den minst sagt underbart murkna sången. Det finns en genomgående balans – en röd tråd om ni vill – som gör att jag som lyssnare känner mig väldigt väl omhändertagen. Bäst är det när en låt som Visceral Blight sveper in på plats 7 av 8 och fullständigt mejar ner allt motstånd med sin vackra desperation. De sista 2 minuterna i den låten är så euforiskt bra att jag får gåshud varenda gång. Och det på en plats då de flesta skivor brukar varva ner.

Överhuvudtaget känns SWEVEN som ett band där kommunikation betyder väldigt mycket. Andersson, Isak Koskinen Rosemarin och Jesper Nyrelius lirar verkligen som ett band, en enhet som vet vad de vill med sin musik.

Jag är som ni förstår helt golvad av “The Eternal Resonance” som helt ärligt är det bästa jag hittills har hört under 2020. Kolla in den, för helvete.