Alla inlägg av Robert Gustafsson

Pharaoh – The Powers That Be

ARTIST: PHARAOH
TITEL: ”The Powers That Be”
RELEASE: 2021
BOLAG: Cruz Del Sur Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Amerikanska PHARAOH spelar okomplicerad musik. Heavy metal med anor från band som IRON MAIDEN och RUNNING WILD. Det är en konstform i sig leverera sådan musik som ändå är relevant, värd lyssningstid i en mördande konkurrens mot historiska alster och samtidigt hållbar för flera varv – en konstform som kvartetten behärskar till fullo. ”The Powers That Be” är femte plattan från dessa veteraner som körde igång redan 1997 i Philadelphia. Den stakar inte ut ny musikalisk riktning (gillade du ex föregångaren ”Bury The Light” som kom 2012 så gillar du detta också!), men det är heller inte meningen.

PHARAOH är som ett gäng gamla kompisar som samlas för att ha kul, och resultatet är klassisk hårdrock med sporadiska utgivningsdatum. Mest känd i bandet är antagligen Chris Black, professorn som gjort sig en karriär med HIGH SPIRITS och DAWNBRINGER, men här får han hålla sig till trumpallen. Sjunger gör istället Tim Aymar och det med den äran. Addera Chris Kerns på bas och Matt Johnsen på gitarr så har du fulla sättningen, och över nio låtar bjuder de in oss till sitt fredagshäng.

Styrkorna är spår som Freedom (vääääldigt mycket RUNNING WILD och pepp i den låten!), Lost In The Waves (som var med i Hot or Not nyligen), I Can Hear Them eller When The World Was Mine och produktionen från en viss herr Dan Swanö i Unisound. Svagheterna finns där också som det blir när man leker fram en hel skiva, och spår som Waiting To Drown eller Ride Us To Hell tillhör inte höjdpunkterna på skivan. Och det är helt okej, detta räcker väl till ändamålet ändå!

Stormruler – Under The Burning Eclipse

ARTIST: STORMRULER
TITEL: ”Under the Burning Eclipse”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Napalm Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Ibland vill man verkligen gilla en skiva mer än man kanske egentligen gör. Detta är för undertecknad sen sådan. STORMRULER går all in på debuten och jag vill verkligen älska den fullständiga satsningen och totala hängivenheten för att spela snabbt och hårt. Och omslaget! Det får en att minnas MOLLY HATCHETs gamla skivomslag, snygga och lockande som attan… och att även den musiken inte fastnade. För häri ligger problemet med ”Under The Burning Eclipse”, det blir för jämntjockt över en hel skiva och fastnar inte. Tyvärr, för spelar man ett spår som Reign Of The Winged Duke på egen hand är det bra och läcker black metal!

Duon Jason Asberry (gitarr, sång) och Jesse Schobel (trummor) har dock valt att sätta ihop i stort sett alla låtar med instrumentala mellanpartier, vilket gör att en genomlyssning av den här skivan från start till mål smälter samman allt till en enhet där inget riktigt sticker ut. Det är bra, men man minns i stort sett noll efteråt. De riff som serveras till maskingevärstrummor och härligt ångestladdad skriksång är för lika för att man ska särskilja eller nästan ens urskilja låtarna.

Som inslag i en spellista är STORMRULER givna (ta ex Blood Of The Old Wolf eller videosingeln At The Cliffs Of Azure City om du vill ha ett bra exempel!), för man besitter kvalitet och ett sjuhelvetes skönt driv. Som en enda lång platta vill jag gilla ”Under The Burning Eclipse” mer än jag egentligen gör…

Domkraft – Seeds

ARTIST: DOMKRAFT
TITEL: ”Seeds”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Magnetic Eye Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Att lyssna på DOMKRAFT påminner lite om att titta på tungviktsboxning. Varje slag landar med förödande kraft och tyngd, och likförbannat kan det stundtals kännas som om det är en fjäderlätt dans som pågår. Kan doom sväva?

”Seeds” är bandets tredje skiva, och den bästa de spikat ihop såhär långt i karriären. Framförallt kanske den mest lättillgängliga, och den skiva där bandets långsamma och lite drömmande doom metal verkligen kommer till sin rätt. 7 låtar från inledande titelspåret till avslutande Audiodome innefattar också 1:06 långa mellanspelet Krank Blekhet, men i övrigt så är det ett antal starka kort som presenteras. Into Orbit, Dawn Of Man och Tremors tillhör de personliga favoriterna där bandet gör det där magiska: dance like a butterfly, sting like a bee. Man skulle kunna dra paralleller till ett band som PALLBEARER, men jag anser nog att DOMKRAFT har mer fuzz i sin ljudbild och skapar något eget.

Trion (Martin Wegeland på bas och sång, Anders Dahlgren på trummor och Martin Widholm på gitarr) benämner sin musik som ”psychedelic sludge metal” på Metal Archives även om undertecknad envisas med att kalla detta för doom. Kategorisering är inte viktigt: kvalitet är det, och det har ”Seeds” så det räcker och blir över. Kolla in!