Kategoriarkiv: Listor

Listor

Hot or not? – December 2023

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Larum
ARTIST: Malsten
VALD AV: Amelie

Martin: Tar man sig an lyssningen som ett sinnestillstånd så är detta magiskt bra! Det är oerhört svårt att lyckas upprätthålla intresset hela vägen när det är så släpigt tempo att man får anstränga sig att inte längta efter variation. Riffen är svinbra och den malande tyngden befäster dessa fint. Sången bra – jag får nog säga att det här är varmt, med dragning åt hett för min del.
Robert: Det här är meditativ musik. Alltså, sådan musik som tarvar att man svävar iväg en aning eftersom det inte finns tillstymmelse till variation. Samma riff, samma sångslinga om och om igen på ett sätt som närapå hypnotiserar. Det är, överraskande nog, ganska bra om man är på rätt plats mentalt. Är man inte det så är det 100% frustration. För egen del har jag under inlyssningen haft båda upplevelserna, beroende på min egna situation – således är detta lika delar oerhört bra och rent av illa. Växelvarmt?
Fredrik: När låten drar igång på allvar “redan” efter tre minuter, är det faktiskt inte alls oävet. Behagligt malande tyngd, atmosfäriskt mässande sång, och allmänt ganska trivsam doom. Sen går det inte riktigt att komma ifrån att de följande sju minuterna av vad som egentligen konstant är samma riff blir lite i överkant. Men mer varmt än kallt, absolut!

LÅT: Until There Is No Longer
ARTIST: Thy Art Is Murder
VALD AV: Fredrik

Amelie: Livsandarna får sig en kickstart men sen är det inte så mycket mer som händer under de knappa fyra minuterna detta spår varar. Det tuggas på i samma tempo med sångarens röstläge malande nånstans i de nedre growl-regionerna. Helt ok låt men inte mycket mer. Ljummet.
Martin: Stört omöjligt att inte gilla detta! Aggressivt sväng har jag alltid varit svag för, och här får vi det i drivor. Är det orginellt? Nä, jag tror inte jag är ensam om att tycka att nickningarna till MESHUGGAH i slutet av låten är ganska tydliga. Sen kan jag inte säga att jag stör mig speciellt mycket på det. Kokande!
Robert: Härligt chugga-chugga som vanligt med THY ART IS MURDER – men det är ju inte speciellt orginellt. Som vanligt (?) med detta band gillar jag låten medan den spelas men kan sen inte minnas eller återuppleva en enda ton efter. Kort brinntid!

LÅT: Sound Of The Bell
ARTIST: Orbit Culture
VALD AV: Martin

Robert: ORBIT CULTURE fortsätter att erövra Sverige, denna gång med omgångens starkaste spår. Det är lika delar tilltalande finlir och stökig holmgång på ett sätt som få andra klarar av. Att bandet dessutom är riktigt bra live talar för fortsatt erövring. Hett!
Fredrik: Snyggt riffande, hög kvalité på sången både i growl och rena partier, och en ganska fästande melodi i de rensjungna partierna. Samtidigt en bitvis oväntat “snäll” låt för att vara ORBIT CULTURE, vilket gör att den inte riktigt lyckas gräva sig under skinnet på mig. De avslutande 90 sekunderna är dock jäkligt mäktiga, vilket ändå landar bidraget i den varma zonen.
Amelie: Bra aktivitet i det här bandet i år! Utöver en fullängdare i augusti landar en trespårs EP i årets sista månad. Och det här är riktigt trevlig melodisk metal. Inte glödande hett men klart riktigt varmt detta!

LÅT: Aldrig Ensam
ARTIST: Pär Wiksten, The Wannadies
VALD AV: Robert

Fredrik: Luftigt, svalt och så där konventionellt kultursvårt “deppigt light”. En ganska fin låt, rent objektivt, men för lite skav och nerv för min personliga del. Svalt.
Amelie: Har inget emot att gå utanför ramarna men förstår på riktigt inte vad denna gör i vår lista. Tråkig låt, tråkig musik, uuur-tråkig röst. Vet inget om artisten, vet inget om låten – och jo, jag vet vad Så mycket bättre är för sorts TV-program, men det ursäktar inget. Bottenfruset.
Martin: Det är ju ganska trevligt detta, men ganska harmlöst också. Kör man bil, vilket jag inte gör, skulle denna kanske funka ypperligt som ackompanjemang till körningen? Artisten som gjort originalet, Jonathan Johansson, kände jag inte ens till, men hans version är ganska slätstruken den med. Nä, ganska ljummet men så harmlöst att det inte blir provocerande att lyssna ett par gånger.

Listor

Hot or not? – November 2023

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: A Daydream Of Sorrow
ARTIST: Burden Of Grief
VALD AV: Amelie

Martin: En låt som lämnar mig med, ja vad? Inte mycket i alla fall. Jag hatar stora delar av trumspelet, sången är generisk, mellanspelet innan solot är för långt och dåligt. Solot är kanske okej? Jag har vid det laget slutat bry mig om låten. Kallare än permafrosten.
Robert: Fint riffande i den här dängan, men sången skrapar mothårs på ett sätt som över ett knippe lyssningar har jag svårt att komma undan en lätt irriterad känsla. Låten har ändå potential och stundtals tycker jag just riffen sitter fint!
Fredrik: Skön crossover mellan growl och raspig vrålsång från vokalisten, och en tämligen trivsam köttighet i soundet som helhet. Sen är låten i sig lite slätstruken, det saknas tillräcklig mängd hooks för att riktigt engagera. Melodisk dödsmetall på tomgång – låten är där, och sen är den inte det längre, och jag blir varken glad eller ledsen över endera…

LÅT: Greed
ARTIST: Theraphosa
VALD AV: Fredrik

Amelie: Småmysigt ändå… Och att låten som heter girighet skulle visa sig vara ”vinnaren” bland kollegernas låtval denna omgång, Greed kan absolut få snurra i bakgrunden medan jag sysslar med annat. Ljummet på ett sådär inte helt oävet sätt.
Martin: När jag lyssnar på den här låten så tänker jag att det kanske inte enbart är av godo att folk kan göra musik och sprida den helt utan eftertanke. Detta är nämligen fruktansvärt dåligt. Maken till ursäkt till låt. Iskall. 
Robert: Inte oävet, men man kan ju undra om inte THERAPHOSA borde betala royalties till GOJIRA för att man försöker sno soundet rakt av? Med det sagt (det är inte lätt att vara originell i musikvärlden så de är ju långt från ensamma om att låta lite väl lika en annan akt…) så är det en trevlig låt. Ljummet!

LÅT: To The Core
ARTIST: DGM
VALD AV: Martin

Robert: Det luktar SYMPHONY X på ett härligt sätt detta, och sången från Mark Basile är snygg och passande till de musikaliska krumbukterna som bjuds i övrigt. Ett lite typiskt Frontier-släpp som kanske inte är världsomvälvande men härlig lyssning för stunden. Varmt är det!
Fredrik: Väloljad gitarr-onani i snyggt motljus och med vindmaskinen uppskruvat till max. Det är elegant in absurdum, tekniskt oerhört kompetent, och tämligen själlöst. To The Core är inte en dålig låt, den är bara inte särskilt intressant.
Amelie: Jag hittar inget kul alls med denna låt… Kanske kunde det vara ett plus att refrängslingan ”down to the core” fastnar som klister på hjärnan – eller så är detta det största minuset i en i övrigt alldeles icke minnesvärd låt. Iskallt.

LÅT: Thy Kingdom Will Come
ARTIST: Sorcerer
VALD AV: Robert

Fredrik: Bitvis lite väl melodramatiskt och storvulet, men inte helt utan visst tryck. Refrängen är (om man har överseende med de teatraliskt knutna nävarna) hyggligt mäktig, och produktionen svulstig på ett för ändamålet välanpassat sätt. Ocreddig men inte helt charmlös hjälte-metal, kanske man kan sammanfatta detta som?
Amelie: … och det här var inte särskilt kul det heller. För visst har man hört denna låt många gånger tidigare, eller så snarlikt att det inte går att skilja. Rejält kylslaget detta. Tilläggas kan att SORCERERs nya album har ett par låtar som ändå är något mer intressanta än denna, såsom titelspåret Reign of the Reaper där faktiskt lite CANDLEMASS-känsla uppstår emellanåt.
Martin: Texten är så fruktansvärt ostig att den stundtals gör ont att lyssna på. Nödrim dessutom – i första textraden! Nä, bättre kan ni! Musikaliskt är det något bättre. En del snygga grejer på trummorna, och ett fint gitarrspel men nä, detta lyfter inte för mig. Avsvalnande till kallt. 

Listor

Hot or not? – Oktober 2023

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje Oktober 2023för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?


LÅT: Watcher in the Dark
ARTIST: Guyođ
VALD AV: Amelie

Martin: Inte så tokig, men för lång för att hålla mitt intresse uppe hela vägen. Jag ogillar verkligen inte långa låtar, men det finns vissa tomgångspartier som drar ner låten i seghetsträsket. Bra stämning, jag gillar sången, och produktionen riktigt mycket. Ljummet mot varmt.
Robert: Detta är lite sådär lagomt raspigt och stämningsfullt, och precis den typ av black metal jag egentligen gillar. Däremot fäster det inte riktigt av någon anledning, och kanske är det lite för lång speltid jämfört med hur mycket som händer i låten? Inte dåligt, men det känns samtidigt som om det hade kunnat bli närmast briljant!
Fredrik: Blackened death i stadigt lunkande mellantempo. Snygg och stämningsfull produktion (jag älskar de reverb-stora pukorna!) och överlag ganska trivsam svärta. Men riktigt fullt ut lyfter det aldrig, det blir lite för jämntjockt i längden. Ett par D-takts-partier hade nog höjt detta till varmt, nu stannar det på ljummet.

LÅT: Victory Has 1000 Fathers, Defeat Is an Orphan
ARTIST: Primordial
VALD AV: Fredrik

Amelie: Detta gör mig lycklig! Jag hade helt missat att det irländska bandet hade en platta på gång när albumet damp ned. Nytt och vågat? Nej, inte alls men exakt det PRIMORDIAL åtminstone jag vill ha. Med A.A. Nemtheanga troget vid micken. På ett plan är det nog specifikt krig och elände låtarna åsyftar men för mig berättar albumet som helhet om mänsklighetens nutida tillkortakommanden och vandring mot vårt gemensamma öde och oundvikliga(?) slut. Hett!
Martin: Fruktansvärt bra! Ett underbart pulserande sväng och en, som vanligt, grym sånginsats av A. A. Nemtheanga gör att jag sväljer detta med hull och hår. Kokhett!
Robert: Ett säkert kort, detta är (som vanligt med PRIMORDIAL) rasande bra… och då är detta faktiskt inte alls plattans starkaste spår i mitt tycke! Stekhett, såklart!

LÅT: Carbon Based Misery
ARTIST: Terra Builder
VALD AV: Martin

Robert: Detta gillar jag, det är lite sådär lagom galet utan att skeva iväg fullständigt ner i diket a la SYSTEM OF A DOWN-vansinne. Helt klart ett lovande smakprov och något som väcker den musikaliska läckergommen till liv – det här vill man ha mer av!
Fredrik: Fin, rivig energi i anslaget, och köttig tyngd. Här finns en del rätt sköna partier, men precis som med föregående akt så hittar det inte riktigt rätt sträng hos mig att slå an. Det är inte dåligt på något sätt, det är bara inget jag känner något uppenbart behov av att återkomma till. Men stilpoäng för hög röj-faktor!
Amelie: Småmysig dödsmetall med lätt inslag av black. Trivsam ljudbild, allmänt tilltalande och lagom lättillgänglig. Ja ni hör, inga storslagna överraskningar, men TERRA BUILDER skickar oss en varm hälsning från debutplattan i form av  Carbon Based Misery.

LÅT: Stutter
ARTIST: Empire State Bastard
VALD AV: Robert

Fredrik: Punkrockigt skrammel med helt hämningslös skriksång. Låter lite som att CANCER BATS, THE HIVES och MINISTRY fått ett kärleksbarn tillsammans (ja, på tre) men att den havande parten druckit lite mer alkohol än lämpligt under graviditeten… (Och då menar jag inte nödvändigtvis det som något dåligt i det här fallet, även om ni inte skall pröva det hemma i verkligheten.) Den lite lugnare avslutningen är snygg, även om synthen som smyger med låter lite malplacerad. Ganska varmt, detta, ändå!
Amelie: Känner att jag ”borde” gilla det här mer än jag gör… Rytmiskt och melodiskt. Skramliga trummor och skriksång på det. Det är bara det att skriksången i detta fall skär som gnissel i mina öron. Inte alls den där sköna vokala desperationen som efterfrågas. Nej, det här funkar inte något vidare. För mig. Svalt.
Martin: Härligt stökig låt som gör mycket rätt. Jag gillar den illskrikande sången, ger en härlig nerv till låten. Bra sväng också stundtals, och så är det frenetiska riffandet svinbra. Jag gillar detta – hett!