Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Temple Of Void – The World That Was

Lämna en kommentar

ARTIST: TEMPLE OF VOID
TITEL: The World That Was
RELEASE: 2020
BOLAG: Shadow Kingdom Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Jag har följt jänkarna i TEMPLE OF VOID sedan de debuterade med utmärkta ”Of Terror And The Supernatural” 2014, och ständigt fascinerats över hur de klarar att få sin döds-doom att låta svängig fast det stundtals går i snigelfart, i vissa låtar knappt mätbart i Bpm. Anledningen är ett genuint hantverkskunnande när det gäller låtsnickeri, och tredje given ”The World That Was” är dessutom den mest lättlyssnade plattan från bandet. Sannolikt också den bästa till dags dato, och därmed en ypperlig väg in till detta band.

Totalt bjuds vi på 5 riktiga låtar + 1 mellanspel över 37 minuter. Inledande A Beast Among Us är ganska talande för bandets sound, men redan i Self-Schism så inleder man på ett sätt som luktar gamla ALICE IN CHAINS i dödstappning – och i Leave The Light Behind är det lika delar NOVEMBERS DOOM och PARADISE LOST som skiner igenom. Det är tillsammans med avslutande titelspåret skivans bästa låtar och ett exempel på hur TEMPLE OF VOID lånar referenser av andra utan att på något sätt släppa sin egen identitet.

Sist men inte minst: har du sett ”När Lammen Tystnar”, seriemördarfilmen med Hannibal Lecter som centralfigur? Är det något band som skulle kunna göra en lyckad cover på ledmotivet så är det TEMPLE OF VOID!

Skivor

Horisont – Sudden Death

Lämna en kommentar

ARTIST: Horisont
TITEL: Sudden Death
RELEASE: 15/5 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Den retrovåg som drabbade landet nästan kollektivt när bland andra GRAVEYARD fick många att boogie on down fastnade jag aldrig för. Nu, ett antal år senare, märker jag att jag inte bara kan tolerera utan till och med uppskatta minst ett band som så tydligt hämtar sin inspiration från förr.

HORISONTs ”Sudden Death” har gått på repeat i lurarna under veckan – det är en skiva som under rådande omständigheter kommer så sjukt rätt i tiden – för den är till brädden fylld med genuint rockande låtar. Jag blir glad när jag lyssnar på den här skivan.

Förra plattan ”About Time” hade sina förtjänster, men i jämförelse så gillar jag ”Sudden Death” betydligt mycket mer. I stort sett varenda låt är bra på den här plattan. Det börjar fint med Revolution som inte är en frifräsande låt på långa vägar, men en fint dansant och bra vägvisare in i plattan.  Sen drar bandet på rejält med Free Riding, Pushin’ The Line och Into The Night. När man dessutom får en rykande het saxofon i sistnämnda låt är lyckan total. Även när bandet saktar ner på tempona är intensiteten på en bra nivå. Enda undantaget är Gråa Dagar som känns totalt intetsägande.

Produktionen är fint luftig och passar låtmaterialet perfekt. Här finns såklart en medvetenhet om hur skivor från förr lät, men det känns inte alls mossigt. Om något så gör det att jag gillar HORISONT mer, haha!

”Sudden Death” är en fin skiva. Kolla in den.

Skivor

Naglfar – Cerecloth

Lämna en kommentar

ARTIST: Naglfar
TITEL: Cerecloth
RELEASE: 8/5 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Att NAGLFAR ger sin skiva namnet efter ett tyg som behandlades eller impregnerades med vax med syfte att paketera döda kroppar i känns helt rimligt.  I övrigt är sig mycket likt i NAGLFAR-land. Det är fortfarande trion Kristoffer W. Olivius på sång och gitarristerna Andreas Nilsson och Marcus E. Norman som utgör kärngänget i bandet, och som tidigare lägger Alex ”Impaler” Friberg bas och Efraim Juntunen på trummor som rundar ut bandet på skiva.

NAGLFAR har tagit god tid på sig att göra en skiva som låter som NAGLFAR brukar låta – och det är inte nödvändigtvis en dålig sak. Bandets forte har alltid varit gitarrspelet som lyckas låta både iskallt och inkännande på samma gång. I mångt och mycket låter gitarrspelet som rena fanfarerna, och det är oftast med majestätiskt resultat som följd.

Rent låtmässigt så är ”Cerecloth” en riktigt bra platta, här finns tillräckligt med mustighet och löd för att jag ska gå igång till och med på det lite folkmusikmässiga som kan dyka upp emellanåt i bandets låtar. Men jag kan ändå inte låta bli att känna att hur skivan låter drar ner helhetsintrycket. Gitarrerna låter exakt som jag tycker att de ska låta på en NAGLFAR-skiva. Men basen hade hemskt gärna fått komma fram betydligt mer. ”Cerecloth” hade kunnat bli en helvetiskt mycket starkare upplevelse om detta hade korrigerats. Men det som sänker intrycket rejält är hur bastrummorna låter – absolut ingen kropp eller ton alls. De passar inte alls ihop med resten av instrumenten, och blir till ett irritationsmoment av faktiskt ganska stora mått.

Mitt intryck av ”Cerecloth” blir därför väldigt splittrat – här finns så mycket förtjänster som nu hamnar i skymundan av en liten detalj. Det är synd.