Kategoriarkiv: Skivor

One Man Army And The Undead Quartet – The Dark Epic

ARTIST: One Man Army And The Undead Quartet
TITEL: The Dark Epic
RELEASE: 2011
BOLAG: Massacre Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Jonas Andersson

Det största problemet jag vanligen brottas med i mina recensioner är att hålla texten relativt kort och koncis. Ordbajseri är något av en folksport hos undertecknad och jag har ett problematiskt förhållande till att komprimera mina tankar. Ironiskt nog befinner jag mig i skrivande stund inför det motsatta problemet.

”The Dark Epic” – ONE MAN ARMY AND THE UNDEAD QUARTETs fjärde album – leder endast mina tankar mot ett ynka ord; stabilt. Solona är stabila. Johan Lindstrands (ex. THE CROWN) sång är ruskigt stabil. Produktionen är stabil. Ja, ni fattar. Det tar prick två sekunder av inledande Stitch för att inse att de närmaste 48 minuterna kommer tillbringas med death/thrash av finaste snitt. Musiken är ungefär lika revolutionerande som dreadlocks på en reggaefestival, men det gör egentligen ingenting när allting framförs på ett såhär, ja, stabilt sätt.

”The Dark Epic” nickar, som alltid, mot Bay-Area och den efterföljande thrash och death metal-vågen. Lindstrands gamla band THE CROWN gör sig också påminda mest hela tiden, vilket inte minst Lindstrands utmärkta röst bidrar till. Bandet har talat om att nya verket ska vara mörkare än de tidigare, något som enbart märks i det långa, mörka och episka titelspåret. Annars låter det som det alltid gjort, på gott och ont – med betoning på gott.

Är du på jakt efter något nyskapande ska du fly denna skiva som pesten. Är du däremot sugen på death/thrash utan överraskningar är ”The Dark Epic” skivan för dig.

Stabilt var ordet!

ALL TEXT NEDANFÖR (OCH INKLUSIVE) DENNA ÄR META-INFORMATION, OCH SKALL INTE VARA MED I ETT FÄRDIGT RECENSIONSINLÄGG!

  • Från “Alla inlägg”-listan i admin-vyn, gör en mouse-over på det draft som utgör mall för skivrecensioner. Välj “Clone”.
  • Scrolla ner till den skapade kopian (som har dagens datum) och välj “Redigera”
  • Ange inläggsrubriken enligt “Artist – Skivtitel”.
  • Glöm inte att redigera permalänken, enligt format “artist-skivtitel”.
  • Kontrollera att “Skivor” är valt som Kategori för inlägget.
  • Lägg till artistens/bandets namn samt skivtiteln som Etiketter. (Det är även möjligt att om man önskar lägga till t.ex. skivbolagets namn.)
  • Gör gärna om skivbolagets namn i inläggsingressen till en hyperlänk som pekar på skivbolagets hemsida. (Det kan göras via ikonen för “länk” i verktygsmenyn ovanför redigerar-fönstret. Ange bolagets namn som “Titel” och kom ihåg att klicka i “Öppna i nytt fönster”.)
  • När skribentens namn anges i ingressen är efternamn valfritt.
  • Bilden på skivomslaget skall vara 160 x 160 pixlar. Den skall infogas överst i inlägget, och vara vänsterställd.
  • OBS! Om du vill klistra in text du skrivit tidigare på annat ställe, måste du först radera formateringen. Det gör du antingen genom att först klistra in i t.ex. Notepad, kopiera på nytt, och sedan klistra in här. Det går även att aktivera “klistra in som plain text” genom att innan du kör Ctrl + V aktivera notepad-ikonen (märkt med ett T) i verktygsraden ovan.
  • Skivrecensioner skall inte ha några huvud- eller underrubriker i löpande text, utan endast stycke-formatering.
  • FÖRHANDSGRANSKA! Gör detta genom att använda för detta avsedd knapp ovan till höger. (Det är nyttigt, då det verkliga inlägget är mycket bredare än det framstår som av detta redigeringsfönster att döma. Dessutom verkar bildhanteringen inte helt stabil i alla lägen, så det är bra att kolla att allting hamnar rätt.)
  • GLÖM INTE ATT KONTROLLERA STAVNING INNAN PUBLICERING!
  • GLÖM INTE ATT ÄVEN UPPDATERA SIDAN “Alla skivrecensioner” EFTER PUBLICERING!

Believer – Transhuman

ARTIST: Believer
TITEL: Transhuman
RELEASE: 2011
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 3/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Vid första genomlyssningen vet jag i ärlighetens namn inte vad jag ska tycka om BELIEVERs ”Transhuman”. Bandet bjuder på musik som drar lite åt CYNICs lir, vilket jag tycker är bra såklart, men har en produktion som inte riktigt känns klockren. Man köttar på med väldigt gedigna gitarrinsatser, men har låtar som antingen inte håller alls, och gör dem det sjunker nivån radikalt då sångaren Kurt Bachman drar igång den mest monotona sånginsatsen jag hört på bra länge. Det går till den gränsen då jag faktiskt blir arg och efter detta lyssnar jag inte på ”Transhuman” rakt igenom eftersom mannens röst irriterar mig värre än ett mygganfall i det inre av Norrland under sommaren. Värst är det i G.U.T. som dels är en riktigt dålig låt som förvandlas till verklig dynga när Bachman drar igång.

Ska jag hitta något positivt är det att musiken – när den slipper trängas med sången – funkar bra till stora delar. Progressiv metal med döds- och thrashinslag hör till musik jag gillar och känner mig bekväm med att ha i hörlurarna. Mest imponerar gitarristen Kevin Leaman som stundtals bänder loss riktigt ordentligt.

Att BELIEVER har stora ambitioner med ”Transhuman” behöver man inte tvivla på – skivan baseras på en komplicerad teoribildning – och det är väl inget fel i det. Men när man retarderar till textrader som welcome to my world som nog kan vara den mest uttjatade raden i västerländskt textskrivande under 2000-talet tänker jag ”gör om, gör rätt”.

Nä, det här håller inte i jämförelse med det mesta som kommer inom den progressiva metallen.

Altar Of Plagues – Mammal

ARTIST: Altar Of Plagues
TITEL: Mammal
RELEASE: 2011
BOLAG: Candlelight Records

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det saknas i sanning inte ambitioner på ALTAR OF PLAGUES ”Mammal”. Ta bara antalet låtar, 4 stycken, men en speltid som klockar in på runt 52 minuter. Då förstår ni att vi pratar långa låtar.

Den musik som bandet bjuder på kan klassas som black metal även i fall här finns andra influenser också. Musiken andas desperation och förtvivlan – antingen rensar bandet på utav bara fan, men många är också de mycket stämningsladdade partierna som ljuder likt en mistlur av ångest och mörker. Det är dessa partier jag verkligen gillar och går igång på. Enda verkligt sega låten är When The Sun Drowns In The Ocean som till stora delar fördärvas av någon sorts jojk. Detta går aldrig hem i min bok.

”Mammal” är en intressant platta som inte når hela vägen fram, men är ändå tillräckligt bra och djup för att kunna appellera till en hel del. Om inte annat för sina extremt ambitiösa låtbyggen.