Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Cynic – Carbon-Based Anatomy

Lämna en kommentar

carbon-based-anatomyARTIST: Cynic
TITEL: Carbon-Based Anatomy
RELEASE: 2011
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 3/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag måste säga att jag faktiskt är besviken på CYNIC. Tre år har gått sedan jag tokhyllade ”Traced In Air” som jag tycker är en verkligt bra och intressant skiva fortfarande.

3 år är en oerhört kort tidsrymd i CYNICs värld – mellan debuten ”Focus” och ”Traced In Air” gick det hela 15 år. Men då var å andra sidan bägge de plattorna så överjävligt bra att det var värt att vänta. ”Carbon-Based Anatomy” känns i detta perspektiv inte ens i närheten av de plattornas nivå. Visserligen rör det sig om en EP på 6 låtar – men nota bene, då är 3 av dessa rena new-ageflummet som jag verkligen inte går igång på. Inledadande Amidst The Coals, Bija och Hieroglyph är verkligen i ordets sämsta bemärkelse rena utfyllningslåtar.

Detta lämnar tre ”egentliga” låtar – titellåten, Box Up My Bones och Elves Beam Out. Och i dessa känner jag i alla fall igen det band som jag föll så handlöst för. De svepande låtstrukturerna och Sean Reinerts trumspel, den speciella tonen som sångaren/gitarristen Paul Masvidal alltid har haft – dessa element finns här. Däremot saknas growlet och den där egentliga skärpan i låtarna som har funnits tidigare. Känslan av att lyssna på något verkligt unikt som var så vanligt förekommande på de tidigare plattorna – den lyser också med sin frånvaro. Och detta är såklart förödande.

Jag hade verkligt höga förväntningar på ”Carbon-Based Anatomy” – det kan man ha på ett band som CYNIC anser jag – men som ni förstår har de inte infriats på långa vägar. CYNIC har i mina öron förvandlats från att ha varit ett av de mest spännande och nydanande banden på planeten till att vara ett band som styrs av bekvämlighet och som producerar rent tråkig musik.

Skivor

Iskald – The Sun I Carried Alone

Lämna en kommentar

iskald2011ARTIST: Iskald
TITEL: The Sun I Carried Alone
RELEASE: 2011
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Norska tvåmannakombon ISKALD blev snabbt uppmärksammade för debutalbumet ”Shades of Misery” år 2007. En debut med rötterna stadigt i den norska black metal-myllan. Redan året därpå släpptes den fullmogna skivan ”Revelations of Reckoning Day” som jämfört med debuten hade lämnat en del av det ”skitiga” soundet bakom sig, blivit mer melodisk och mer sofistikerad och där jag i min recension här på WeRock  hörde släktskap med både DIMMU BORGIR och ROTTING CHRIST.

”The Sun I Carried Alone”s knastrande inledning övergår snart i fullspeedade Under A Black Moon och drygt 50 minuter och 9 spår senare är det dags att vakna upp ur transen och hämta andan. Liksom på tidigare album framförs merparten av sångerna på ”The Sun I Carried Alone” på engelska medan ett par spår, Natt Utover Havet och I Lys av Mørket, sjungs på det egna modersmålet. Texternas teman går tillbaka på verkliga historiska händelser och sångaren och gitarristen Simon Larsen har mycket att berätta, låtarna är brädfyllda med sång i hans förtjänstfullt konsekventa black metal-skrikiga stil. Trummorna sköts lika förtjänstfullt av Aage Krekling.

Om ”Revelations of Reckoning Day” ansåg jag mig förstå att det var ”en platta som visar ett band på väg bort från sina rötter”. När nu bandets tredje giv är för handen undrar man förstås om utvecklingen bort från de musikaliska fadersbanden har fortsatt. Men svaret är att nej, faktiskt inte, snarare tvärtom. Albumet ”The Sun I Carried Alone” är råare, mer grovt och mindre melodiskt än sin föregångare. Bättre eller sämre vill jag inte säga, då det är två sidor av samma goda sak; genuin norsk black/extreme metal. Gillar man sådan bör även denna nygamla sida av ISKALD kunna falla väl på läppen.

/BiblioteKarin

Skivor

Netherbird – Shadows and Snow

Lämna en kommentar

netherbird-2011ARTIST: Netherbird
TITEL: Shadows and Snow
RELEASE: 2011
BOLAG: Scarecrow Recordings

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Efter förra årets fullängdsalbum ”Monument Black Colossal” lämnade PARADISE LOST-trummisen Adrian Erlandsson bandet, och Erik Röjås, tidigare bland annat i death/thrash metal-bandet DECADENCE, har sedan dess återfunnits på trumpallen vid livespelningarna. Nu med släppet av EP:n ”Shadows and Snow” presenterar han sig även i studiosammanhang, och Röjås visar sig vara en mycket god ersättare bakom trummorna. EP:ns distinkta ljudbild gör hans kompetens full rättvisa.

Första spåret, tillika titellåten, är en mycket typisk netherbirdsk komposition, besläktad t ex med förra albumets A Shadow in the Garden of Darkness. Tempoväxlingar, trummor, gitarrer och den bitskt raspiga sången ger mersmak. Låt nummer två är den mörkt gothdoftande Twilight Gushes Forth. Därefter bjuds på en tvåminuters instrumental snygging betitlad Nightward, innan plattan rundas av med Ode to the False och därmed är tillbaka i bandets egna svartmarmorerade extrem metal.

”Shadows and Snow” är första delen i en planerad EP-trilogi, och släpptes samtidigt både som fysisk skiva och för fri nedladdning bland annat från bandets webbplats. Nästa fyraspårs-EP, betitlad ”Abysmal Allure”, är annonserad redan till 1 december. Som vanligt i NETHERBIRDs produktion är det sångaren Nephente och gitarristen Bizmark som står för merparten av låtskrivandet och resultatet har också det eget särskiljande netherbirdska soundet, där igenkänningspunkterna med framför allt senaste albumet är många. Den mörka, själfulla och melodiösa ljudbilden är intakt.

Detta är pampigt och stort, som det ska vara när det är NETHERBIRD, och det enda jag har lite problem med är formatet, en EP med tre fulla låtar och ett instrumentalt mellanstycke gör mig inte riktigt tillfreds. Jag vill ha mer av samma! Men lär väl liksom övriga få hålla ut till december. Och det kommer det vara värt.

/BiblioteKarin