Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Pray For Locust – Swarm

Lämna en kommentar


ARTIST: Pray For Locust
TITEL: Swarm
RELEASE: 2010
BOLAG: Supernova Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Henrik Nygren

PRAY FOR LOCUSTs debut är en thrashsaga som imponerar stort då bandet bara existerat lite mer än ett år. Bandet har onekligen legat i då de både har hunnit vara ute och turnera samt sätta debuten ”Swarm” på pränt. Denna stockholmska kvintett består av Tintin Andersens, vars growlande stundtals får mig att tänka på Dez Fafara i DEVILDRIVER, Jerry Engström samt Stefan Schyberg på gitarr, Kvasi på bas och slutligen Simon Corner på trummor. Med en stor mix av musikaliska influenser både från hardcore samt metalscenen, låter de som ett MACHINE HEAD om Robb Flynn hade growlat istället. ”SWARM” har en fet och distinkt produktion vilket passar musiken klockrent.

Swarm bjuder på tio skapelser av blandad kvalité. Kolossen A Mothers Love är ett energiknippe som heter duga, med furiöst driv i verserna och en blytung refräng, vilket gör den till en perfekt låt att ha i lurarna på gymmet. Andra låtar värda att nämna är ettrigt, precist gitarrljudande Let Them Bleed, Parasites vars smittande refräng påminner mycket om PANTERA samt den släpigt tunga Jane Doe med sin taktiska uppbyggnad.

Med en stor variation på tunga och snabba partier kryddat med den viktiga ingrediensen minnesvärda låtar har PRAY FOR LOCUST släppt ett av årets mer intressanta album. Kritiken riktas åt att debuten plågas något av ett ojämnt låtmaterial, dessutom hade mer variation i sången gynnat låtarnas framtoning. De har en bit kvar tills de når upp till Göteborgs stoltheter THE HAUNTEDs kaliber, men potentialen är uppenbar och det är med spänning jag kommer följa bandets framtida utveckling.

Skivor

Abigail Williams – In The Absence Of Light

Lämna en kommentar

abigail_williams_2010ARTIST: Abigail Williams
TITEL: In The Absence Of Light
RELEASE: 2010
BOLAG: Candlelight Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Det börjar inte alls bra… Att inleda med klock-klang och ”änglakör” skickar signaler om någonting åt det allrasom mest symfoniskt bombastiska hållet, och sätter igång mina egna klockor – varningsklockorna. Dessutom ylande vargar(?) och ett parti stämningsdödande tal mitt i låten. Till att börja med är det svårt att inse att bortom allt detta krafs är Hope The Great Betrayel, öppningsspåret på ABIGAIL WILLIAMS “In The Absence Of Light”, i grunden en riktigt bra låt.

Efter den tveksamma inledningen tar sig plattan dock snabbt och visar sig vara ett utmärkt stycke välproducerad black metal med flera uns melodiösa inslag i vissa låtar, såsom What Hells Await Me, en låt som för övrigt bör kunna fungera i vilka hårdrocksöron som helst och kan rekommenderas som introduktion för den som kanske inte lyssnat till så mycket black metal, men är nyfiken på detta band.

Nordamerikanska ABIGAIL WILLIAMS bildades 2005 och första fullängdsalbumet, ”In The Shadow Of A Thousand Suns” från 2008 var en symfonisk death core/black metal-historia, inte helt utan intresse, men inte alls i klass med nya albumet. Sedan dess har flera medlemsbyten skett och kvar är sångaren/gitarristen Ken Sorceron (numera även gitarrist i belgiska ABORTED) och med sig har han på detta album Ian Jekelis på gitarr och Ken Bedene på trummor. Keyboardisten som tidigare varit så framträdande har helt lämnats utanför. Med “In The Absence Of Light” levererar bandet mer renodlad black metal, med klara influenser från nordisk tradition, samtidigt som det till vissa delar ger associationer till CRADLE OF FILTH, framför allt då Ken Sorcerons röst och sångstil som har en hel del gemensamt med Dani Filths. Albumet är mixat av Peter Tägtgren, vilket säkert bidrar till den kyliga och samtidigt välljudande produktionen.

Det började inte bra, men fortsatte desto bättre, även om jag fortfarande inte förstår hur man tänkte med första låten, och därmed inledningen till hela albumet. En stor otjänst gjorde bandet sig själva när de valde den öppningslåten. Men bortsett från det är “In The Absence Of Light” en alldeles utmärkt platta.

Skivor

Animals As Leaders – Animals As Leaders

Lämna en kommentar

ARTIST: Animals As Leaders
TITEL: Animals As Leaders
RELEASE: 2009
BOLAG: Prosthetic Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När jag skrev recensionen av FLESHWROUGHTs ”Dementia/Dyslexia” stötte jag på bandnamnet ANIMALS AS LEADERS där Navene Koperwies är live/sessionstrummis.

Bandets självbetitlade debut från 2009 är annars totalt sett en enmansshow från multiinstrumentalisten Tosi Abasin som även lirar i REFLUX. Och tro mig när jag säger att han kan spela! För lyssnare som gillar progressiv musik kan jag utlova en stunds ren lyssnarglädje i famnen på Abasins ljudlandskap. För er som gillar mer rakt på kanelenmetal kan musiken på ”Animals As Leaders” nog te sig lika irriterande som att det börjar klia på näsan när man bär på något man absolut inte kan sätta ner just i det ögonblicket. För lyssnare som gillar Steve Vai, CYNIC och DREAM THEATER kan jag rekommendera denna skiva.

På tal om DREAM THEATER, en sak som har fått mig att distansera mig från det bandets musik är att jag steg för steg har tröttnat på sångaren James LaBries stämma – i fallet ANIMALS AS LEADERS är risken för att man ska tröttna på sångarens röst lika med 0 då skivan är helt instrumental. Tråkigt? Inte en chans, då det finns gott om faktorer som gör att skivan är en ren njutning. Man får skira gitarrstämmor, brötspel, rytmiskt sett mycket intressanta grejer – och allt förpackat i en produktion som ger gåshud.

För mig personligen ligger musiken inom de parametrar som gör att jag ska finna den intressant utan att bli för introvert – många progressiva band tar i så till en milda grad att när man har kommit till låt nummer fyra är man så utmattad av mängden toner att man inte kan ta in mer. ”Animal As Leaders” rymmer 12 stycken musik, som trots att de aldrig går över 7 minuter, är späckade med precis den mängd riff, taktbyten och tonartsförändringar som man som lyssnare orkar ta in.

Snart sagt varenda låt på skivan innehåller grejer som jag gillar, men mest gillar jagCAFO, Inamorata, Tempting Time och Soraya – låtar som fullkomligt ångar av kreativt skriven musik och fruktansvärt läckert gitarrspel.

”Animal As Leaders” är en vansinnigt bra skiva som om jag hade vetat om dess existens 2009 hade hamnat högt upp på årsbästalistan det året.