Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Ex Deo – Year Of The Four Emperors

Lämna en kommentar

ARTIST: Ex Deo
TITEL: Year Of The Four Emperors
RELEASE: 10/1 2025
BOLAG: Reigning Phoenix 

BETYG: 4/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Hur ofta tänker ni på romarriket? Ni minns säkert att det för ett tag sedan nämndes att män minsann tänkte ganska ofta, och mycket, på romarriket. Jag ska inte vara sämre än att erkänna att jag också har tänkt på det, men det var under universitetstiden och jag läste historia.

En som bevisligen har tänkt mycket på romarriket är Maurizio Iacono (sångare i KATAKLYSM) som tänkt så pass mycket att han har, sedan länge, ett sidoprojekt som helt ägnar sig åt denna tidsperiod.

Det har skrivits skivor om Nero, Caligula och Romulus, och så nu om det minst sagt turbulenta fyrkjejsaråret, år 69, då hela fyra personer innehade ämbetet. Var och en av dem får en låt var – Galba, Otho, Vitellius och Vespasian – och det är exakt så högtravande som jag misstänker att fans till EX DEO gillar. För egen del så kan jag tycka att ”The Year Of The Four Emperors” är nöjsam för stunden, men inget som jag längtar efter att lyssna på regelmässigt under året. Och då ska ni veta att jag fick ta spjärn redan under första genomlyssningen, för satan vad det är motigt att lyssna på spoken word, alltså nästan voiceover när Iacono ens inte ids sjunga utan ska berätta vad som hände.

Musikaliskt är det inte alls så tokigt. Mellantempot dyrkas stenhårt, förvänta er inget annat, men här finns några trevliga melodier emellanåt. Annars hamnar EX DEO i samma fälla som KATAKLYSM – det är inget som riktigt fastnar, och definitivt inget som får mig att komma tillbaka till skivan efter det att jag skrivit klart denna recension. Och det har jag gjort nu.

Skivor

Nails – Every Bridge Burning

Lämna en kommentar

ARTIST: Nails
TITEL: Every Bridge Burning
RELEASE: 30/8 2024
BOLAG: Nuclear Blast Entertainment

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har lyssnat på NAILS sedan 2013 års ”Abandon All Life” och jag har aldrig blivit besviken på något bandet släppt. Men jag har inte recenserat något av bandets släpp, och så kan vi ju inte ha det!

I motsats till bandets ofta fartfyllda musik så är NAILS  ett band som inte har bråttom när det gäller att göra nytt material. Mellan ”Every Bridge Burning” och ”You Will Never Be One Of Us” har det gått hela åtta år. Såklart har medlemmarna bytts ut ett antal gånger, vilket ju inte underlättar. Enda medlemmen som varit med från start är numera en enda – gitarristen/sångaren Todd Jones.

Gör detta något? Inte nödvändigtvis – NAILS har haft sin formel klar sedan många år. Bandets rent underbara blandning av grindcore/powerviolence/hardcore och det ljuva 90-talets tjocka dödsmetallton i gitarrerna är lika konstant på ”Every Bridge Burning” som jag förväntar mig.

Lika intakt är NAILS otroliga förmåga att skriva skivor som ytterst sällan går över 18 minuters speltid (bara ”You Will Never…” är längre) men som ändå känns så fantastiskt matiga. Det finns liksom en paradox mellan att inte en enda ton känns överflödig, men man kippar ändå efter andan efter varje varv på varje skiva.

Från furiöst piskande Punishment Map via skönt svängiga Lacking The Ability To Process Empathy till avslutande vridet twangiga No More Rivers To Cross levererar NAILS ett soundtrack till vredgat motstånd som sannerligen behövs. Jag kan inte tänka mig ett mer lämpat band till att tonsätta det trainwreck till land som USA har blivit och kommer bli än mer. Nu tror jag inte bandet har just den ambitionen, men där landar jag i alla fall. NAILS är bandet som vi både behöver och förtjänar.

 

Skivor

DGM – Endless

Lämna en kommentar

ARTIST: DGM
TITEL: Endless
RELEASE: 18/10 2024
BOLAG: Frontier Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

DGM är tillbaka med ett nytt album, bara ett år efter det att ”Life” släpptes. ”Life” är en skiva som jag inte gav en enda minut av lyssnartid, vilket är oerhört märkligt då jag i stort sett förbehållslöst har älskat det här italienska bandet sedan jag upptäckte dem runt 2016 med skivan ”The Passage”.

Och med tanke på hur fantastiskt hög – och jämn – nivå DGM har hållit på sina skivor är det inte konstigt, däremot, att när jag väl tog tag i att lyssna på ”Endless” så var det ren njutning från lyssning ett. Denna känsla har bara förstärkts ju mer jag lyssnat på den. Det är inte svårt att imponeras av hur sagolikt bra detta är.

Mycket är som det brukar – DGM är mästare på att ha en ypperlig produktion som klär in låtarna på ett sätt som förstärker dem. Kompet bestående av trummisen Fabio Constantino och basisten Andrea Arcangeli lirar som ett enda instrument. Lägger man till keyboardisten Emanuele Casalis magiska spel så blir det ju ren eufori. Att Casali dessutom är en fena på både flöjt och violin är ju en bonus. Sången av Mark Basile är sagolikt bra, som vanligt, och gitarrspelet Simone Mularoli är fantastiskt, gränsande till stratosfäriskt i många av låtarna.

Kolla bara in The Wake som är en uppvisning av när progressiv power metal trycker på alla de rätta knapparna. Ödesmättad mäktighet som bara den. Svepande och episka melodier och ett ypperligt sväng.  Att bandet dessutom har fått till en fin balans mellan hur man förväntar sig att de ska låta och ändå överraska är ju helt i sin ordning.

Likadant är det i Final Call, en otroligt bra låt av det lite mer fartfyllda slaget som är rikligt strösslad med små fina finesser från samtliga bandmedlemmar. Jag gillar extra mycket det fina mellanspelet med flöjt som sedan övergår i ett episkt gitarr/keyboardsolo.

Men bästa låten är ändå avslutaren …Of Endless Echoes – en 14 minuter mästaruppvisning i musik. Allt från den finstämda inledningen till den knäckande symfoniska avslutningen på låten har skickat rysningar över hela kroppen under i stort sett varje lyssning. Det är storslaget, utan att en enda ton känns överflödig.

”Endless” är en skiva som tål upprepade lyssningar som ni förstår. Frågan är om inte detta är bandets hittills bästa skiva, jag är benägen att tycka det. Den känns beroendeframkallande, och som en present mest hela tiden. Jag har haft svårt att slita mig från den – kolla in den du med.