Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Rotten Sound – Apocalypse

Lämna en kommentar

ARTIST: Rotten Sound
TITEL: Apocalypse
RELEASE: 31/3 2023
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Varje gång ROTTEN SOUND släpper ny skiva vill jag göra som Gert Fylking och utbrista ”Äntligen!”. Detta magiska band levererar, ofta, sedan början av 2000-talet (”Murderworks” säger jag bara!) en fruktansvärt potent och ilsken grindcore som jag har uppskattat sedan jag upptäckte bandet med släppet ”Exit” från 2005. Att ROTTEN SOUND har stretat på strax bakom klassiska band som NASUM, NAPALM DEATH och PHOBIA har gjort att jag uppskattat dem än mer, och har försökt att få folk att fatta hur bra detta är.

Förra given, ”Abuse To Suffer” tyckte jag hade sina förtjänster, men den hade vissa skönhetsfläckar. Några sådan finns knappt alls på ”Apocalypse” som är en i det närmaste totalt mosande platta. Med en speltid på 20 minuter är det en skiva som det är lätt att sitta flämtande efter andan, men ändå bara mata på med. Detta är en förträfflig uppvisning i hur man skriver en skiva som med finess och stringens visar på vilka rika möjligheter som grindcore faktiskt har. Det går, med rätt utförare, att skriva korta låtar som ändå säger en hel massa. Här finns ingen plats för alibispel, men inte heller slöa intron som riskerar att tråka ut lyssnaren.

Med sina 18 låtar är ”Apocalypse” en skiva där låtar som Denialist  – som har en otroligt fin övergång från tyngd till hastighet – Sharing med sitt tilltalande anti-kapitalistiska budskap och grundliga riffande och Renewables som sätter fokus på att vi behöver konsumera mindre och att förnybara resurser även de är begränsade – är en mästerlig uppvisning i hantverk som ligger på en hög och jämn nivå.

Keijo Niinimaa svarar för ytterligare en dräpande sånginsats, och även om ROTTEN SOUND verkligen är ett band i ordets riktiga bemärkelse så går det inte att bortse ifrån att Niinimaa är en av de bästa sångarna i världen och det lyfter skivan några snäpp.

Gillar man grindcore så har man koll på ROTTEN SOUND sedan innan, annars är ”Apocalypse” en väldans bra startpunkt. Kolla in den.

Skivor

Witch Ripper – The Flight After The Fall

Lämna en kommentar

ARTIST: Witch Ripper
TITEL: The Flight After The Fall
RELEASE: 3/3 2023
BOLAG: Magnetic Eye Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Hade jag blivit tvungen att sammanfatta ”The Flight After The Fall” med ett enda ord så hade det nog blivit ”beroendeframkallande”. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag lyssnat på skivan under den gångna tiden, men det är nästan kriminellt mycket. Ytterst få andra skivor har fått speltid.

WITCH RIPPER kommer från Seattle i delstaten Washington, en stad som har gjort sig känd för sitt minst sagt eklektiska förhållande till musik. Kanske är det detta faktum som gör skivan så obönhörligen underhållande att lyssna på, för trots att WITCH RIPPER lyckas göra sin musik till sin egen känns den oerhört välbekant.

Band som MUSE, MASTODON, QUEEN, MILLENCOLLIN, METALLICA, BETWEEN THE BURIED AND ME och GENESIS dyker upp i associationsbanorna när jag lyssnar på den här, den andra i ordningen, skivan från bandet. Som ni förstår av betyget är detta inget jag stör mig på, trots att det emellanåt låter som om det faktiskt är MASTODON jag lyssnar på, mest då den grövre sången kommer in.

”The Flight After The Fall” är en skiva som sprudlar av spelglädje. Här finns episka inslag, bedövande snygga gitarrsolon och ett otroligt trumspel. Jag hade nog kunnat lyssna på enbart trumspåret och ändå älskat den här skivan, för Joe Eck är en trummis som har ett magiskt lir. Det är kreativt, kontrollerat men stundtals nästan dikeskör han utan att helt tappa kontrollen. Det är helt hisnande.

Musiken är också väldigt väl strukturerad. Här finns lugna stunder, absolut, fruktansvärt ösiga partier. Men det som imponerar mest är de massiva buildups som bandet excellerar i. Inledande Enter The Loop är ett lysande exempel på detta. Precis då jag tror att det inte kan bli mer majestätiskt så drämmer WITCH RIPPER i med släggan något så helvetiskt lägger på ytterligare en nivå. Helt magiskt.

Jag är, som ni förstår, oerhört glad över att ha upptäckt WITCH RIPPER som med ”The Flight After The Fall” har lyckats göra en av de mest underhållande skivorna hittills i år. Kolla in den.

Skivor

Child – Meditations In Filth

Lämna en kommentar

ARTIST: Child
TITEL: Meditations In Filth
RELEASE: 16/2 2023
BOLAG: EAT Heavy Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Alla som skriver om musik, eller ens lyssnar på musik, vet hur fantastiskt det är när en skiva som man haft förväntningar på lyckas med att leva upp till dem. CHILDs ”Meditations In Filth” är en skiva som har hypats i ganska många delar av scenen, inte minst med tanke på att Erik och Tomasz – duon bakom EAT Heavy Records och Metalpodden – är ganska duktiga på att bedriva marknadsföring, och för att de har visat att de har viss fingertoppskänsla när det kommer till vilka band de väljer att samarbeta med. Men det är en sak att bli hypad och en annan sak att lyckas leva upp till hypen.

På pappret är ”Meditations In Filth” visserligen en debutskiva, men CHILD befolkas inte precis av duvungar inom scenen. De allra flesta torde känna till Alex Stjernfeldt från GRAND CADAVER på gitarr, och med tanke på hur helvetiskt bra de låtar som har släppts innan fullängdaren – däribland smått geniala Manic Vortex – så har i alla fall jag byggt upp nästan orimliga förväntningar på skivan.

Som ni förstår av betyget så infrias i det närmaste samtliga. Min främsta anmärkning gäller de fem, ska vi kalla dem intermezzona, Splendor Solis, Prima Materia, Nigredo, The Stone Which Burns och Vitriol som inte fyller någon som helst funktion på skivan. Då hade bandet hellre fått skriva en till låt. Det finns också några, visserligen korta, transportsträckor som drar ner helhetsintrycket.

Men resten av skivan är en mästerlig uppvisning i gitarrdriven dödsig grindcore. Är du svag för HM2-soundet så kommer du äta den här skivan med sked. Maken till ljuvlig produktion som så väl lyfter fram de fina insatserna från samtliga medverkande musiker. Jag vill verkligen poängtera att CHILD är ett band som lirar som just detta – en samstämmig enhet som drar åt samma håll. Stjernfelt och Stålberg driver visserligen musiken framåt med sitt vildsinta gitarrspel, och när de backas upp av basisten Staffan Persson och trummisen Albin Emanuel Sköld blir det en våldsam utväxling som stundtals gränsar till genialitet. Sångaren Joakim Lindström har en pipa som skapt för att sjunga den här typen av musik. Den är ljuvt brötig men också tydlig. Jag får samma känsla av Lindströms insats som jag får när jag lyssnar på BAESTs Simon Olsen, och det är något som ni ska ta som ett mycket gott betyg.

”Meditations In Filth” är en djupt beroendeframkallande skiva som har snurrat försvarlig tid även efter att jag skrev färdigt den här texten. Med ett gediget hantverk i låtskriveri där snart sagt varenda låt känns som en present är det högst troligt att skivan kommer vara med i racet om årsbästalisteplaceringar. Plattan upplever jag som både otroligt hemtam – här finns flera stilgrepp som jag helt enkelt förväntar mig från en dödsig grindcoreplatta – men ändå upplever jag den som fantastiskt fräsch och relevant. Mest imponerar den rena stringensen – ”Meditations In Filth” är en skiva som håller en hög och jämn kvalitet och präglas av en satans entusiasm och glöd.

”Meditations In Filth” förtjänar många lyssnare – kolla in den.