Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Marianas Rest – The Bereaved

Lämna en kommentar

ARTIST: Marianas Rest
TITEL: The Bereaved
RELEASE: 16/1 2026
BOLAG: Noble Demon

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Finland, melankolins högborg när det gäller metal. Få länder kan skryta med att härbärgera så många band som vet hur slipstenen ska dras för att få mina känslor att vibrera.

Marianas Rest är en helt ny bekantskap för mig, men bandet har hållit igång sedan 2013, och har inte gjort det till en sport att vila sig i form. ”The Bereaved” är bandets femte fullängdare.

Inte heller känns bandets musikaliska fora helt obekant – detta är dödsig doom med rejäla slevar av den där typiska finska melankoliska tonen som så många fler än jag uppskattar.

”The Bereaved” handlar, brett upplagt, om döden i dess olika former – ett ämne som väl lämpar sig för den här typen av band.

Och detta är till stora delar väldigt bra. Det är inte svårt att dras med i låtar som Pity The Living som har – förutom en sanslöst bra stämning – ett solo som höjer låten till fantastiska nivåer. Eller Rat In The Wall som har ett mäktigt driv och oerhört fint keyboardarbete (inte så konstigt då det är Aapo Koivisto som lirar i Omnium Gatherum som sköter detta hantverk) och – återigen – svinfint gitarrspel.

Överlag är Marianas Rest helt fantastiska när det gäller att kavla ut finfina melodiska slingor i gitarrerna, och det är detta tillsammans med den förträffliga produktionen som gör att det verkligen inte gör ont att lyssna på ”The Bereaved”.

Men jag kan ändå inte slita mig helt från känslan att jag har hört detta så många gånger förr. Gillar man den här typen av melankolisk döds och verkligen vill ha en skiva som man hört innan, ja då är ”The Bereaved” en skiva som man kommer sätta ett högre betyg på än det jag satt.

”The Bereaved” visar ett band som kan sitt hantverk, och som försöker bryta sig loss litegrann från den etablerade formen i en låt som Diamonds In The Rough som är rakare, kortare och, dessvärre aningens för slätstruken för att jag ska acceptera den rakt av. Då grottar jag hellre ner mig i andra låtar på skivan som Divided eller Again Into The Night.

”The Bereaved” är en sympatisk skiva som har många förtjänster och jag tycker att ni ska kolla in den i vilket fall – det finns betydligt sämre plattor inom subgenren  – och ibland är det härligt att bara sluta ögonen och åka med i den härligt melankoliska känsla som finns i drivor på den här skivan.

Skivor

Iotunn – Waves Over Copenhell

Lämna en kommentar

ARTIST: Iotunn
TITEL: Waves Over Copenhell
RELEASE: 9/1 2026
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När Iotunn brakade in med besked 2021 med plattan ”Access All Worlds” var det många av oss som hajade till. Ytterligare ett danskt band med fantastisk verkshöjd att hålla koll på. När sedan skivan ”Kinship” kom 2024 befästes bara den initiala känslan av att detta är ett makalöst band.

Det är med denna förväntan som jag närmar mig bandets första liveplatta, ”Waves Over Copenhell”. Inspelad under bandets konsert på Danmarks största metalfestival 2023 är detta ett bra exempel på att bandet inte bara klarar av att leverera ypperlig musik på platta, utan också ser till att hänföra under liveframträdanden.

Jag tycker dessutom att det är djupt sympatiskt att konserten ägde rum på festivalens minsta, men mest sympatiska scen – Gehenna – som är en scen som ger en fantastisk inramning till vilken konsert som helst.

Men det är inget ”litet” band som står på scen.  När jag lyssnar på skivan så märks det att Iotunn är ett band fyllt av självförtroende och pondus. Det är majestätiskt redan från inledande Waves Below och då tycker jag att den låten är visserligen marginellt något mindre förträfflig än resten av de låtar bandet bränner av under konserten.

För resten av skivan är nästan absurt bra – det enda som jag egentligen har att invända är att den är för kort – för jag vill bara ha mer av detta makalösa band som gör i stort sett allt rätt.

Att det rent musikaliska sitter som en keps är en sak, men när bandet dessutom har Jón Aldará på sång så växlas saker och ting upp nästan av sig självt. Maken till sångare, och det märks när han ser till att skjuta ut låtar som The Tower Of Cosmic Nihility och Mistland i stratosfären.

”Waves Over Copenhell” är en djupt sympatisk skiva som ser till att visa ett band som är komplett i sitt uttryck. Iotunn vet vad de kan och vill och närvaron är påtaglig både vad gäller hur bandet låter på den den här skivan – det kan vi tacka Jacob Hansen för – men också hur bandet gestaltar sin show. Kolla bara in videon nedan och försök sedan att  hävda att ni inte blir imponerade.

Skivor

Autrest – Burning Embers, Forgotten Wolves

Lämna en kommentar

ARTIST: Autrest
TITEL: Burning Embers, Forgotten Wolves
RELEASE: 5/9 2025
BOLAG: Northern Silence Productions

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Att musikbranschen är internationell är Autrest ett bra exempel på. Här har vi alltså ett enmansband från Brasilien som lirar atmosfärisk black metal – mest kanske förknippat med skandinaviska länder – och som ligger på ett tyskt bolag.

Att atmosfärisk black metal är en genre som kan frammana både avgrundsdjup avsmak och  – som i det här fallet – himlastormande njutning, ja, det är något som man helt enkelt får acceptera.

Att mannen bakom namnet Autrest – Matheus Vidor – lyckas med att redan från första låten försätta mig i ren njutning det är lite av en bedrift, för banne mig om ”Burning Embers, Forgotten Wolves” börjar med ett av de vackraste intron jag hört på ett bra tag.

Och det blir sannerligen inte sämre. Faktum är att snart sagt varenda låt på den här skivan ligger på en finfin och hög nivå. Skickligt blandas skira melodier med bröt utan att för en enda sekund tappa fart eller relevans i hur skivan sitter ihop.

En låt som Ruins Of The Lost har ett mäktigt anslag med rikligt med dubbeltramp och flöjt i kombination. Att melodierna i gitarrspelet skickligt förstärker den melankoliska stämningen gör sannerligen vare sig låten eller resten av skivan en otjänst.

Melodierna är stringent genomarbetade och är det som verkligen sätter skivan på en nivå som gör att jag kan – och har – lyssnat på skivan om och om igen sedan jag upptäckte den.

Kolla bara in Forsaken för att få ett tvärsnitt av vad Autrest gör verkligen bra. Melodierna, melankolin, matandet av dubbeltramp, mellanspelet i halvtakt – det blir helt enkelt oerhört bra.

Jag är som ni förstår riktigt imponerad av vad Autrest gör på ”Burning Embers, Forgotten Wolves”. Att så här i slutet av året upptäcka en skiva som kanske, möjligen , kan få mig att överväga att kasta om i årsbästalistan – ja det är både härligt och fruktansvärt frustrerande. Gillar man den här typen av metal så har man kanske redan koll på Autrest, annars tycker jag att man ska kasta sig över den.