Etikettarkiv: 2021

The Crown – Royal Destroyer

ARTIST: The Crown
TITEL: Royal Destroyer
RELEASE: 12/3 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är inte svårt att tycka om THE CROWN som med ”Royal Destroyer” har kämpat sig fram till skiva nummer 10 och som har charmat fans med klassiker som ”Deathrace King”, ”Crowned In Terror” och senast med ”Cobra Speed Venom” som kom 2018.

Och banne mig om de inte fortsätter sin fina kurva med den här skivan. Inledande Baptized In Violence är en underbar öppnare med sin grindcore-kärna och ett lika effektivt som heavy metal-anstruket gitarrsolo.

Och det är just i detta som THE CROWN excellerar – kombinationerna mellan grind, death metal, heavy metal och melodiska inslag som smälts ihop på ett nästan magiskt sätt, och som gör det till en i det närmaste total njutning att lyssna på ”Royal Destroyer”. Breaket i Let The Hammering Begin med sin gitarrstinna matta har fått mig att headbanga vid varje lyssning, charmiga Motordeath som får mig att tänka aningens på det tidiga METALLICA fast på dödssteroider och Ultra Faust där trummisen Henrik Axelsson lägger ut en baskaggematta av episka mått i början av låten är bara fyra exempel på hur bra THE CROWN är på den här plattan. Jag kan helt uppriktigt säga att resten av skivan är lika bra.

Vill ni ha finkänslig lyrik så får ni lyssna på något annat – Johan Lindstrand har ett välartikulerat growl som gör att man hör vad som sjungs, men det är inte här som vågen väger över till THE CROWNs fördel. Det är med den totala övertygelsen som Lindstrand gastar. Lägg till detta Axelssons trumspel som sömlöst växlar från fart till tyngd och det stundtals helt glödande spelet från strängsektionen Magnus Olsfelt, Marko Tervonen och Robin Sörqvist och ni får en skiva där vi inte kan klaga på musikernas hantverksskicklighet.

Kolla in den.

Baest – Necro Sapiens

ARTIST: Baest
TITEL: Necro Sapiens
RELEASE: 5/3 2021
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Århus, ja kanske hela Danmarks bästa dödsmetallorkester BAEST har inte legat på latsidan när det gäller att skriva nytt material under de år sedan ”Venenum” kom 2019, och uteblivna konserter verkar ha kanaliserats i ren vrede ner i musiken på ”Necro Sapiens” som är bandets tredje platta.

Mycket är sig likt, och det är kanske en bra sak då bandet alltid har sett till att renodla den skandinaviska modellen av dödsmetall som den lät på 1990-talet och föra in ny energi i en redan beprövad form.

När det klaffar fullt ut så är det magiskt bra även på ”Necro Sapiens”. BAEST kan sitt hantverk och i låtar som otroligt skönt svängande titellåten, blästrande Meathook Massacre och Abbattoir vars gitarrspel är skönt skavande då visar danskarna att de är på väg mot toppen med rejäla kliv.

”Necro Sapiens” är skivan som jag tycker breddar BAEST digra katalog av låtar som kommer att få publik att gå fullständigt bananas när konserter återigen blir möjliga. Här finns pondus, självförtroende och en satans spelglädje som får mig att bli glad och vilja dricka öl, möjligtvis ett minne från sommaren 2019 då bandets konsert på Copenhell med yster emfas visade vilket fantastiskt band BAEST är. Gillade ni bandet sedan innan kommer ni att uppskatta även ”Necro Sapiens”. Stora svängningar i vad som presenteras får ni leta efter hos andra band.

The Pretty Reckless – Death By Rock And Roll

ARTIST: THE PRETTY RECKLESS
TITEL: ”Death By Rock And Roll”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Century Media/Goin’ Down Inc

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

THE PRETTY RECKLESS är tillbaka med sitt fjärde album ”Death By Rock And Roll” och allt är sig likt; attityden och uppkäftigheten bor granne med medkänslan och den där magiska touchen när det gäller att skriva låtar. Redan från starten visar bandet verkligen var skåpet ska stå med den smått hänförande titellåten, efterföljande Matt Cameron & Kim Thayil-gästade Only Love Can Save Me Now (japp, det doftar SOUNDGARDEN!) samt So It Went med Tom Morello som gäst. Lägg till att andrasingeln 25 med sin otroligt starka text ligger som spår 4 så har du facit på hur man startar en eld. Det enda problemet?

Eld är svårt att kontrollera.

Under efterföljande spår bjuder bandet på såväl höjdpunkter (Witches Burn eller fantastiska pop/soul/americana-låten Rock And Roll Heaven, kanske skivans starkaste spår!) som bottennapp (Got So High är måhända utlämnande men också trist, ett omdöme som också passar på Turning Gold som liksom är definitionen på utfyllnad… ). Det brinner ibland, det glöder ibland. Och ibland blir det mest aska. På det hela taget är det ändå ett vitalt och berörande band, och det beror till största delen på Taylor Momsen. Det går faktiskt inte att skriva om den här skivan utan att beröra henne, frontfiguren.

Hon svär, bråkar och är utåtagerande på ett sätt som är rent av alarmerande.  Allt hon gör visar att hon är är granne med kaoz, i attityden och livet, och hon skyr inga medel för att framkalla en reaktion. Det må vara med sin egen kropp (kolla in omslaget) eller texter om sin egen sårbarhet eller vägran att infinna sig i ledet. Men… hon kommer undan med det, för sällan eller aldrig hör man en sångerska med DEN DÄR FÖRMÅGAN att trolbinda och förmedla vad hon känner. Texterna är glasklara. låtarna likaså. Och sången?

Jävlart fantastisk.

THE PRETTY RECKLESS lämnar dig sällan oberörd, oavsett om du älskar dem, hatar dem eller ens om du hamnar mitt emellan.