Etikettarkiv: 2021

Skivor

Paranorm – Empyrean

Lämna en kommentar

ARTIST: Paranorm
TITEL: Empyrean
RELEASE: 26/2 2021
BOLAG: Redefining Darkness Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har haft uppspelningen av ”Empyrean” satt på ”repeat” de senaste dagarna, och varje gång som skivan har startat om med ett snärtigt trumfill av Samuel Karstrand i låten Critical Mass så har ett leende brutit ut på mina läppar.

Om ni inte har hört en ton från det här Uppsala-gänget så tycker jag att ni ska föreställa er en mix av MEGADETH i början av 1990-talet, mer bestämt ”Rust In Peace” blandat med en hälsosam dos av SLAYER och framför allt DEATH. Tre band som har satt standarden för progressiv döds och thrashen, och som är episkt svåra att toppa. PARANORM, gott folk, kommer oerhört nära och det på en skiva som är bandets fullängdsdebut. Då fattar ni att det här bandet förtjänar er uppmärksamhet.

Låtmaterialet är stringent på en helt otroligt hög nivå – jag känner att varenda en av de åtta låtarna inte har ett uns av överflöd eller alibispel.  Det PARANORM lyckas så oerhört väl med är att tydligt visa var bandets musikaliska hemvist är men också demonstrera att det går att ingjuta sjudande liv i  framför allt thrashen. Och som all bra thrash så excellerar PARANORM i gitarrspel. Fredrik Kjellgren och Markus Hiltunen (även sång) lirar besjälat genom hela skivan. Riffen glöder och solona får mig att knyta nävarna i extas. Trumspelet är drivet och basspelet från Marcus Blom tillåts ta plats i låtarna och ljudbilden.

”Empyrean” är en sagolikt bra skiva som förtjänar att höras av många. Kolla in den.

Skivor

Inglorious – We Will Ride

Lämna en kommentar

ARTIST: INGLORIOUS
TITEL: ”We Will Ride”
RELEASE: 2021
BOLAG: Frontiers Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Platå. Nathan James med mannar i INGLORIOUS befinner sig på en platå. Fjärde plattan ”We Will Ride” följer samma mönster som tidigare två alster (även om den är finurligt döpt som ”uppföljare” till förra given ”Ride To Nowhere”) och innehåller ett helt knippe låtar som är bra så länge du lyssnar på dem, som rinner av snabbt i efterhand. Det fastnar helt enkelt inte långvarigt, och den glöd bandet hade i debuten har falnat lite.

Är det snyggt? Absolut. Står sången och produktionen i centrum som sig bör? Jajamen. Lyssna på framförallt powerballaden My Misery så har du bandet när de är som mest relevanta. det är WHITESNAKE som möter THE ANSWER, typ. Fast bra. Och så försöker man ösa lite i spår som Medusa eller She Won’t Let You Go och det funkar väl. För stunden, men inte mer. Egentligen kanske detta borde ha ett sämre betyg, men just den där närvaron som finns, framförallt om du lyssnar ett par varv till skivan i bra hörlurar gör det till en upplevelse lik förbaskat. Som att äta en godisbit, liksom. Smaksigt där och då och sedan bortglömt.

Ja. Jag har köpt skivan. Jag gillar INGLORIOUS och har alla de tidigare plattorna, men man måste ändå fråga sig: om man stannar på denna platå och inte lyfter sig…

…varför ska man fortsätta digga det här bandet?

Skivor

Iotunn – Access All Worlds

Lämna en kommentar

ARTIST: Iotunn
TITEL: Access All Worlds
RELEASE: 26/2 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Danmark har de senaste åren upplevt ett helvetiskt starkt uppsving inom sin metal. BAEST är fortfarande bandet som jag tror alla förväntar sig ska slå igenom stort, men frågan är om vi inte ska ta och lägga till IOTUNN som med sin ”Access All Worlds” ser till att lägga en mäktig grundsten för sin karriär.

Att IOTUNN, som betyder jätte, verkligen har en bra kommunikation inom bandet blir så oerhört tydligt. Samtliga låtar är väldigt genomarbetade, och faktumet att gitarrspelet ligger på en fin nivå kanske kan tillskrivas att det är bröderna Gräs som trakterar gitarrerna, men IOTUNN är sannerligen ett band som månar om sitt hantverk.

Bandet karaktäriseras som progressive power metal på Metal Archives, och det tycker jag att ni ska ta med en nypa salt. Ja, här finns progressiva inslag, men inte så mycket power metal av i alla fall traditionellt snitt. Snarare drar bandet åt dödshållet – sångaren Jón Aldará (HAMFERÐ, BARREN EARTH) svarar i alla fall för ett mäktigt growlande allt som oftast – och det är också symfoniska ambitioner med bandets musik.

Ja, Aldará. Jag tror inte jag är ensam om att haja till vid att han är med i IOTUNN. Denne färöiske sångare sjunger lika gudabenådat som i sina andra band, och har ni lyssnat på de banden så vet ni att den nivån inte är något att skämta om. Jag tycker att ni ska dra igång The Tower Of Cosmic Nihility längst ner i recensionen, dra upp volymen, och bara njuta. Och det är inte bara Aldará som drämmer i med en insats av kolossformat i den låten. Resten av bandet fyrar av en bredsida som heter duga.

Genomgående är ”Access All Worlds” en svindlande och ständigt överraskande skiva. Jag har lyssnat säkert över 30 gånger på skivan, och jag hittar fortfarande detaljer som får skivan att växa. Ta bara trummisen Bjørn Wind Andersens helt underbara dubblerandet av 16-delar på hi-haten och bastrummorna i The Weaver System och den ton av finskt vemod som bandet skickligt väver in i fler än en låt på skivan.

Ja, jag tror att ni förstår att ”Access All World” är en fantastisk skiva, och med tanke på vilken nivå IOTUNN lägger ribban på redan på debuten så kommer det att vara mycket intressant att följa bandet.