Etikettarkiv: 9/10

Sweven – The Eternal Resonance

ARTIST: Sweven
TITEL: The Eternal Resonance
RELEASE: 2020
BOLAG: Ván Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Vissa skivor vet man från första låten att man kommer att gilla den. Så förhåller det sig med SWEVENs debutskiva ”The Eternal Resonance”. Nu vet jag att det är en hel massa av er som tänker att Sweven, var inte det MORBUS CHRONs sista skiva? Jo, och dessutom – det är Robert Andersson som står bakom bandet SWEVEN – MORBUS CHRONs huvudsaklige låtskrivare.

SWEVEN känns som en helt logisk fortsättning på den musikaliska resa som Andersson påbörjade i MORBUS CHRON. Det känns däremot som att SWEVEN tar ut svängarna på ett betydligt mer vidlyftigt sätt än MORBUS CHRON som ju verkligen stod för något eget inom svensk dödsmetall.

”The Eternal Resonance” formligen vibrerar av skaparlusta, och det är inte utan att jag förundras över hur bra den här skivan är, och att jag fortfarande hittar nya saker att upptäcka efter mer än 20 lyssningar. Här finns de oerhört vackra, hemsökande vilsamma partierna i snart sagt varenda låt som skickligt kontrasteras mot den minst sagt underbart murkna sången. Det finns en genomgående balans – en röd tråd om ni vill – som gör att jag som lyssnare känner mig väldigt väl omhändertagen. Bäst är det när en låt som Visceral Blight sveper in på plats 7 av 8 och fullständigt mejar ner allt motstånd med sin vackra desperation. De sista 2 minuterna i den låten är så euforiskt bra att jag får gåshud varenda gång. Och det på en plats då de flesta skivor brukar varva ner.

Överhuvudtaget känns SWEVEN som ett band där kommunikation betyder väldigt mycket. Andersson, Isak Koskinen Rosemarin och Jesper Nyrelius lirar verkligen som ett band, en enhet som vet vad de vill med sin musik.

Jag är som ni förstår helt golvad av ”The Eternal Resonance” som helt ärligt är det bästa jag hittills har hört under 2020. Kolla in den, för helvete.

Dawn Of Solace – Waves

ARTIST: Dawn Of Solace
TITEL: Waves
RELEASE: 2020
BOLAG: Noble Demon

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

14 år är ganska lång tid, om ditt band inte är typ TOOL, mellan skiva ett och två, men så är det alltså med finska DAWN OF SOLACE som efter sju sorger och åtta bedrövelser med skivbolag och legala dispyter om bandnamnet nu är tillbaka med ”Waves”.

Om väntan har fört något gott med sig så är det att ”Waves” är en oerhört väl komponerad och disponerad skiva. Det är nämligen inte bara de enskilda låtarna som är ruggigt starka, placeringen av dessa är så löjligt genomtänkt att den formar en helhet av vad skivan faktiskt heter.

”Waves” är en mycket känslosam skiva – till största delen fylld med vemodig och trösterik musik som såklart passar det där säregna finska uttrycket som vårt grannland i öster skämmer bort oss på regelmässig basis.

Det börjar bra med Lead Wings som är som ett tvärsnitt av skivan – en fin inledning som tar tid på sig att bygga upp momentum. När trummorna väl kommer in så känns det som att komma hem. Över hela ”Waves” vilar en känsla av tillhörighet och att varenda ton har tänkts igenom, vilket ger att hela skivan – precis som varje enskild låt – känns som en faktiskt våg. Choice är låten då vågen bryts och efterföljande avslutande låten Ghost känns som det sista mjuka svallet in mot stranden.

Toumas Saukkonen och Mikko Heikkilä har lyckats med att göra en  melodisk doom-skiva som är så hemsökande vacker att det bara är att kapitulera. ”Waves” är årets hittills bästa platta. Kolla in den.

Wilderun – Veil Of Imagination

ARTIST: Wilderun
TITEL: Veil Of Imagination
RELEASE: 2019
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

”Veil Of Imagination” är skivan som sent in i spelet gör att jag kommer att få ändra om i min årsbästalista. Det brukar alltid dyka upp en sådan skiva, men frågan är om Bostonbandets tredje skiva kan vara den starkaste skivan att göra just detta.

WILDERUN spelar en maffig symfonisk progressiv metal med dödsinslag, och de gör det med en ackuratess som tar andan ur mig. Den här skivan ligger snubblande nära full pott.

Trots att ”Veil Of Imagination” klockar in på över en timme i speltid, så känns inte en enda sekund överflödig eller alibiartad. Varje låt – från den rent episka öppnaren The Unimaginable Zero Summer – till avslutaren och minst lika mastodontartade When The Fire And The Rose Were One – känns genomarbetad och fyller väl sin plats på plattan.

Balansen mellan det hårda och mäktiga är påtaglig. Men framför allt så är ”Veil Of Imagination” en oerhört vacker skiva. Det finns sektioner av musik som fullständigt bedövar med sin – och här tar jag i – skönhet.

Medlemmarnas förmågor smälter samman till en enhet på ett underbart sätt. Samtliga medlemmar övertygar minst sagt med sin spelskicklighet, och det är faktiskt helt ofattbart att det här gänget är osignat!

”Veil Of Imagination” är en av de starkaste plattorna jag hört i år, och då har jag lyssnat nästan oförsvarligt mycket på den. Och den fortsätter bara att växa. Kolla in den.