Etikettarkiv: 9/10

Methadone Skies – Retrofuture Caveman

ARTIST: Methadone Skies
TITEL: Retrofuture Caveman
RELEASE: 7/5 2021
BOLAG: Haywire Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har alltid hyst en kärlek till helt instrumental musik, jag skyller detta på min uppväxt inom den kommunala musikskolan hemma i Karlskrona. Jag är inte genrespecifik när det kommer till instrumental musik – är det bra så är det bra – men jag blir lite extra till mig när det kommer till instrumentala plattor inom metallen.

METHADONE SKIES är från Timisoara i Rumänien, och jag hade inte hört bandet innan jag tryckte igång promon till ”Retrofuture Caveman”. Genrebenämningen stod som psych, doom och post-rock vilket inte direkt avskräckte, inte heller låtarnas längd för här får ni vara beredda på långa låtar.

Desto bättre att METHADONE SKIES verkligen ser till att späcka låtarna med innehåll och sannerligen är oerhört skickliga på att bygga upp sina låtar. Inledande tillika titellåten börjar oerhört fluffigt. Jag älskar låtar som inleds med bara bas och trummor. Det är en nästan drömartad inledning på den här låten som växer ut till ett veritabelt monster i slutet. Oerhört bra. Jag blev djupt berörd redan vid första lyssningen och tänkte att om resten av skivan är lika bra så kommer detta att bli helt magiskt.

Jag älskar hur bandet skickligt får mig att tänka på andra ytterst förträffliga band som IF THESE TREES COULD TALK eller RUSSIAN CIRCLES under lyssningen, men såklart gör en väldigt egen grej av sin musik.

”Retrofuture Caveman” är en skiva att vila i, sluta ögonen och bara njuta. Det är inte den hårdaste skivan ni kommer höra i år, men den är en triumf i att bygga stämningar som bjuder på flera dimensioner.

Gojira – Fortitude

ARTIST: Gojira
TITEL: Fortitude
RELEASE: 30/4 2021
BOLAG: Roadrunner

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Det här är så satans läckert och uppfriskande! GOJIRA håller alltid hög standard och är mycket seriösa i allt de gör, både med och omkring sin musik. Jag var bland dem som hakade på beundrartåget någon gång vid ”The Way Of All Flesh” kring 2008 och älskar högt uppföljaren ”L’Enfant Sauvage”. Senaste fullängdsalbumet ”Magma” kom för fem år sedan och där släppte jag taget lite.

Nu är GOJIRA tillbaka och slår ner med full styrka. Som sagt alltid skyhög musikalisk standard och ”Fortitude” utgör inget undantag. Förstasingeln Another World släpptes redan sommaren 2020, innan ännu ett ord yppats om nytt album. Mhm? – en bra GOJIRA-låt tänkte en då, inget speciellt annorlunda men habilt. Nyfiken på vad som skulle följa.

”Fortitude” är ett fylligt album både till format och innehåll. Elva låtar och dryga 50 minuter ljuv musik. Låtarna är varierade till den grad att det kunde riskerat ha blivit rejält spretigt. Mjukt men tungt som i inledande Born For One Thing eller Sphinx, vilt och galet som i Into The Storm och avslutande Grind, catchigt som i Hold On, annorlunda tongångar och musikalisk lekfullhet som i Amazonia eller parleken Fortitude/The Chant. Men under, över och emellan alla spännande utflykter är det GOJIRAs omisskännligt charmiga metal som tränger upp mellan tiljorna.

Det här är en skiva som verkligen är ett album. Väl komponerat, där delarna förstärker varandra och även sådant som till att börja med kan tyckas som lite märklig egenheter i enskilda spår får sin fulla funktion i helheten. Fylligt, frodigt och generöst. En upplyftande känsla när musiken strömmar över en i fulla bjudningar som tar sig rakt in mot hjärtetrakten. Detta album kommer med säkerhet att följa mig både väl och länge.

 

Dvne – Etemen Aenka

ARTIST: Dvne
TITEL: Etemen Aenka
RELEASE: 19/3 2021
BOLAG: Metal Blade 

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Skottarna i DVNE visade stor pontential på sin debut, ”Asheran”, som kom 2017. Med intressanta och vindlande låtar satte bandet från Edinburgh ribban på en rejäl nivå.

Jag fick blodad tand redan när jag hörde Towers och hoppades att den låten skulle visa sig vara ett mått på hur resten av skivan var. Och det är den. Towers är visserligen en av de starkaste låtarna på skivan, kanske den starkaste, men resten av skivan är så ruggigt späckad med helt magisk musik.

DVNE har, för att använda spelspråk, levlat upp på nästan allt på den här skivan. Produktionen är ett nöje för öronen. Instrumenten tillåts att andas på ett förträffligt sätt, och det är svårt att inte gilla hur Dudley Taits trummor låter, gitarrerna har en påträngande men inte överväldigande närvaro. Och sen har vi detta med syntharna, som på ett faktiskt helt magiskt sätt kommer till användning på ”Etemen Aenka”. De tar inte över, men förstärker resten av musiken på ett oerhört bra sätt. Låtarna är inte bara längre, de vibrerar av självförtroende och stinn känslourladdning. DVNE visar på den här skivan att de inte är rädda för att ta i från tårna, för de vet att materialet håller för det.

Överlag lyckas låtarna på den här skivan både hålla en röd tråd och bjuda på rikligt med både ebb och flod på ett sätt som gör det berg- och dalbaneartat att lyssna på den, men inte för en sekund känna att bandet lämnar mig som lyssnare i fritt fall. Jag känner mig väldigt väl omhändertagen av skottarna.

Bäst är bandet i låtarna Towers, Sí-XIV, Omega Severer och avslutande monsterlåten Satuya, men faktum är att DVNE visar med förkrossande tydlighet att varenda låt på den här skivan fyller en funktion och håller sin plats med den äran. Detta är en majestätiskt bra platta som definitivt kan komma ifråga för en plats på årsbästalistan för min del. Kolla in den.