ARTIST: Behemoth
LOKAL: Copenhell
DATUM: 13 juni, 2014
COPENHELL 2014 – DAG 3: Elituppvisning av BEHEMOTH
Att polska BEHEMOTH har vuxit sig stora visar sig att i faktumet att det hade varit otänkbart att de skulle spela på någon annan scen än den största på festivalen. Och med ett urstarkt album, ”The Satanist” i ryggen så visar de med all önsvärd tydlighet att de tillhör eliten inom svärtad dödsmetall.
Med en extremt tidig speltid, som förmodligen beror på att bandet har spelning i England imorgon, så infinner sig inte den totala magin om bandet hade spelat i mörker. Bandets musik gör sig visserligen bra i nästan alla omständigheter, men nu blir det inte så bra stämningsmässigt som det hade kunnat bli.
BEHEMOTH inleder med Blow Your Trumpets Gabriel som ju är en extremt värdig och mäktig inledning. Dock tycker jag att när väl låt två och tre – Ora Pro Nobis Lucifer och klassikern Conquer All avverkas då jävlar i min låda visar bandet sin klass fullt ut. Framför allt tänker jag på att det låter föredömligt högt och fruktansvärt bra om bandet. Nergal är såklart centralpunkten i den maskin som bandet har utvecklats till, men jag skulle vilja lyfta fram basisten Orion lite extra. Inte bara har han en grym utstrålning där pondusen är märkbar, han har utvecklats till en grym sångare med en mäktig stämma. Här har bandet skaffat sig ytterligare ett mäktigt vapen i sin arsenal. Inferno är, ja, Inferno. Det smattras på med en finess som är precis sån som man förväntar sig av batteristen.
Bandet blandar friskt från i stort sett hela den senare delen av sin diskografi. Bäst tycker jag bandet är i låtar som Slaves Shall Serve, Christians To The Lions och otroligt episka avslutningslåten O Father O Satan O Sun som jag med glädje hälsar som en vida överlägen avslutningslåt i jämförelse med Lucifer.
BEHEMOTH imponerar med en värdig, tajt och bländande teknisk och emotionell konsert. Bandet har inget mer att bevisa vad mig anbelangar – detta är knäckande bra.
Konserten saknar också det momentum som göteborgsgiget hade. Bandet tar ibland lite för gott om tid på sig mellan låtarna för att den rätta frenesin ska infinna sig. Låtmässigt bjuder inte konserten på några överraskningar. BEHEMOTH öppnar på sedvanligt manér med Of Fire And The Void, fortsätter med Demigod som levereras med en brutal övertygelse som jag verkligen gillar. Likadant är det med Conquer All som har fått en helt ny innebörd nu såklart, och har ett slut som, för att parafrasera WeRock-kollegan Fredrik Sandberg, inte gör ont. Slaves Shall Serve och Decade Of Therion är ju också habila låtar – men numera känns det som om man hört dessa väldigt många gånger. Några nya låtar hade varit högst önskvärda – framför allt en annan avslutande låt än Lucifer. Kan kan i ärlighetens namn inte förlika mig med att bandet kör denna låt sist. Den är visserligen mycket bättre än covern på TURBONEGROs I Got Erection – men i alla fall jag vill ha ett riktigt rivjärn till låt som avslutar. Shemhamforash hade varit optimalt tycker jag.